Aktuellt

Helsingfors förstår sig inte på dagens Åland

Länkar

Fredag, 18 Maj 2012 07:23

Synen på vad självstyrelsen är och bör vara är väldigt olika i Mariehamn och Helsingfors, skriver Niklas Lampi i tidningen Ålands ledare (18.5.)

"ETT ENIGT åländskt lagting har sagt ja till ramlagen. Två regeringar av olika färger har upprepat samma sak. Men innan några formella diskussioner ens dragit igång avfärdar grundlagsutskottets ordförande Johannes Koskinen (S) den med ett nej. Det blir ingen ramlag.

DET VAR egentligen inte ett förvånande besked, men det var ett besked som säger mycket om hur förhållandet mellan Åland och Finland i dag ser ut. Det är en relation där man fortfarande formellt lever inom samma statsgränser, men där man i många avseenden lever i olika världar och har olika drömmar. Hur det kan gå då visar Koskinens kalla hand med all önskvärd tydlighet.

I BOTTEN ligger troligen inte medveten illvilja från finsk sida...

Hur ska då Åland någonsin få gehör hos riksdagen i stort?

Det är frågan, som än så länge saknar ett bra svar.

SÅ VAD handlar allt om? Hur kom vi hit?

En stor del av förklaringen är att Åland som samhälle förändrats och att man i Helsingfors bara har vaga uppfattningar om den här förändringen, också i de mest insatta kretsarna. Det har lett till att man i dag i Helsingfors och Mariehamn har väldigt olika syn på vad självstyrelsen är och vad självstyrelsen bör vara. Inget av det här har skett över en natt. I stället handlar det om många små steg som gjort att Åland i allt högre grad blivit ett eget land, samtidigt som Helsingfors förstås haft annat att tänka på än vad ålänningarna sysslar med...

Den kanske viktigaste är var folk pluggar i dag. För några decennier sedan studerade de flesta på den finländska sidan, handelsutbytet såg ut därefter. I dag knyter åländska ungdomar sina kontakter och bygger upp sina nätverk i Uppsala, Stockholm, Örebro, Göteborg och Lund. Det håller redan på att stöpa om det åländska samhället i grunden. Det kommer att göra det ännu mer i morgon.

Åland försvenskas, snarare än förfinskas.

SAMTIDIGT har Finland tågat åt ett annat håll med alltmer bestämda steg. Också i de statsbärande partierna pratar man nu öppet om att slopa den obligatoriska skolsvenskan, partiledningarna har fullt sjå med att stå emot.

Finland blir alltmer tvåspråkigt - men svenskan finns inte längre med. I stället är det finska och engelska som gäller. Återigen: Det här sker inte heller nödvändigtvis av illvilja. Det är bara så samhällsutvecklingen ser ut och det har följder för Åland...

SLUTRESULTATET AV allt är ett annorlunda Åland med en annan syn på sig själv och sin plats i världen.

Ramlagen är ett politiskt försök till svar på dessa förändringar. Folket har röstat med fötterna, nu anpassas den konstitutionella överbyggnaden. Den ska bättre synka med vad som gäller på marken. Ur åländsk synpunkt framstår ramlagen därför inte som särskilt dramatisk. Den är en radikaliseringen jämfört med vad åländska politiker tyckte tidigare. Men i grunden återspeglar den vad som hänt i den åländska vardagen...

Finland vill kanske inte alls, utan vill kanske att allt ska vara som förr då Åland nästan var en region bland andra låt vara med egen flagga. Var allt det här slutar vet i dag ingen. Men klart är att Åland och Finland håller på att glida isär, det sker inte genom att gränser ritas om men det sker i praktiken i stort och smått. De senaste turerna kring ramlagen är ytterligare ett exempel på det."

Txl! Ber?

Nils Erik Forsgård

Onsdag, 16 Maj 2012 13:38

Flygplatsen Tegel i Berlin. Jag har alltid gillat att landa där, att snabbt få mitt bagage, att snabbt kunna ta mig därifrån. Tegel byggdes för snabbhet och effektivitet, i en cirkelform. Den invigdes 1974. Då hade Berlin också två andra flygplatser, Schönefeld och Tempelhof. De var alla ett arv efter en delad stad. Tempelhof finns inte längre, och snart finns inte heller Tegel.

Frågan är bara vad det lilla ordet "snart" egentligen betyder i Berlin. Den nybyggda storflygplatsen med lätt komplicerade namnet Berlin Brandenburg International Willy Brandt skulle invigas den 3 juni. Samtidigt skulle Tegel stängas ner för evig framtid. Så var det tänkt. Sedan blev det problem. Det talades om otillräckligt brandskydd. Och nu kommer den nya storflygplatsen BER inte att öppna före hösten, kanske inte ens före början av nästa år. Allt tyder på att BER bara är halvfärdig, åtminstone ofärdig, och att det kanske också pågår någon form av maktkamp i kulisserna.

Flygplatsbygget har redan i flera år omgärdats av kritik och diskussioner. Folk som bor i närheten av Schönefeld har klagat på den planerade nattflygstrafiken. Taxichaufförerna i Berlin har i flera månader protesterat mot olika påslag som tillkommer därför att Schönefeld egentligen inte ligger i Berlin. Samtidigt ökar antalet turister i Berlin explosionsartat. Hotellen är billiga, men välbelagda. Men vem är det då som flyger till Berlin? Jo, arbetslösa spanjorer, hemlöst utflyttade schwaber och, fortfarande, storögt flanerande och ganska högljudda skandinaver. Staden är billig, sägs det, men hyrorna stiger rätt dramatiskt och priserna på lägenheter stiger väldigt mycket och vanliga berlinare får allt enklare att hålla sig för skratt.

Vid flygplatsen BER kommer de stora flygbolagen Lufthansa och Air France och British Airways att belägga den finaste så kallade huvudhallen ("Hauptpier"), medan billigflygarna Easyjet och Ryanair får nöja sig med nordhallen ("Nordpier") som är enklare och mindre och som saknar bryggor in i planen och där passagerarna måste promenera en god bit innan de kan stiga ombord på planen. Allt är nytt, men mycket förblir sig likt. Den nya flygplatsen i Berlin är dimensionerad för 4500 passagerare per timme i rusningstid. Den har 20 000 kvadratmeter försäljningsyta. Detta skall jämföras med Tegel som hade 2000 kvadratmeter försäljningsyta.

Storleken på BER gör att man genast kan glömma allt tal om snabba ankomster och snabba avfärder. Passagerarna vid BER skall slussas genom otaliga köpcentra och förbi otaliga boutiquer innan de når sina gater. Tåget framstår därför som ett attraktivt alternativ, i all synnerhet för inrikesresor. Tiden på nya BER blir nämligen bara ett annat ord för shopping medan rationell nostalgi är ett annat ord för flygplatsen Tegel.

Orden kommer, orden går

Lästipset

Torsdag, 10 Maj 2012 12:03

"Jag" är det ord som förekommer oftast i svenska schlagers, visade en ordanalys i Språktidningens februarinummer. 320 låtar som deltagit i uttagningarna till Melodifestivalen under de tio senaste åren dissekerades, och det visade sig att den jag-centrerade kärleken låg på topp. Också "du" och "natt" förekom ofta, "värld", "tro" och "liv", likaså.

"Finland", "måste" och "göra" är finska regeringspolitikers favoritord, enligt en liknande frekvensanalys i Helsingin Sanomat nyligen. Oppositionen favoriserar "regeringen" och "kommunerna", men i likhet med regeringspolitikerna använder oppositionen flitigt orden "måste" och "göra".

Vad säger detta om dagens politik och underhållning? Inte mycket. Jag och du har alltid varit huvudpersoner i sångens värld, och politiker tenderar att favorisera det egna landet och en vokabulär som antyder beslutsamhet. Intressant är dock att av de 50 populäraste svenska schlagerorden är nästan alla korta, enstaviga och konkreta. Av de finska politikernas favoritord är många långa och abstrakta, och nästan inga har direkt med den vanliga människan att göra. Men orden "jag" och "du" samt "Finland" och "måste" säger inte mycket om vart samhället är på väg eller hur språket utvecklas.

Mer givande är det då att studera modeorden, begreppen som smyger sig in i språket och blir allt vanligare för att sedan bli oumbärliga - eller försvinna efter sin korta blomstringstid. Svenskarna blir allt oftare kränkta och runt om i Europa används ordet "stress" allt flitigare i de mest varierande sammanhang - om djur och människor, ja, till och med om finansmarknaden. Till dagens svenska modeord hör exempelvis "hype" som dykt upp i vokabulären från engelskan det senaste decenniet med färska försvenskade avledningar som "hajpad" (SvD 15.3.2012). Rätt förskräckligt, egentligen, men det som är rotvälska i dag kan vara kutym i morgon. Och vad som blir bestående, det ser man först i efterskott.

Bortglömd raritet

Jag råkade nyligen stöta på en raritet i bokhyllan, bakom den synliga raden av böcker, undangömd tillsammans med andra bortglömda verk. Titeln lydde "Svenska modeord" och boken var en utgåva av Hufvudstadsbladet år 1970. Ord som alienerad, jämställdhet, arbetsplatsdemokrati, knark och mobbning passerade revy. Beskrivningarna av de fyrahundra ordens väg in i språket under sent 1960-tal återkallade minnen av samhällsdiskussionen före mobiltelefonernas och datorernas tid, då AIDS alltjämt var ett okänt fenomen, då järnridån delade Europa, då studentrevolten klingade av och solidariteten med u-länderna var på väg in. Många ord kom för att stanna, men många har försvunnit från dagens vokabulär.

"Mobbning" var ett så rykande färskt begrepp 1970 att författarna tvekade om man ens kunde beteckna det som ett modeord. Det hade fått spridning i svenska tidningar som Dagens Nyheter år 1969 då det ännu stavades på engelskt vis, alltså "mobbing". Själva fenomenet var naturligtvis inte nytt. Förföljelse har funnits genom tiderna, "pimsning" har förekommit i armén och hackkycklingar har befolkat både djurriket och människosläktet förut, men mobbandet lanserades via engelskan och tyskan i slutet av 60-talet. Det här skedde bland annat genom etologen Konrad Lorenz böcker som fascinerade mig själv i tonåren. Lorenz är mannen som drog paralleller mellan skockbeteendet hos djur och människor i sina populärvetenskapliga böcker. Mobbningen kom för att stanna - tyvärr, kunde man kanske säga.

Ett annat ord som blev väl förankrat var egentligen inte nytt, det fick bara en ny betydelse. "Knark" och "knarkare" var nya begrepp på 1960-talet. Narkotika hade folk använt också förut, men "knarka" hade haft en annan betydelse. "Ordbok öfver svenska språket" från år 1850 betraktar det som en synonym till "knarra". Från 1700-talet finns belägg för hur "sängar knarkar" och på 1800-talet knarkade såväl kornknarren som grodorna. Men på 1960-talet blev knarkandet alltså någonting lastfyllt - och i början också lustfyllt, innan farorna uppmärksammades på allvar.

Engelskan glider in

Engelskan smög sig in i svenskan med hjälp av modeord som antingen försvann eller försvenskades. Två exempel från "Svenska modeord" är "Know-how" och "Black Power". Det förstnämnda ersattes så småningom med teknologi, kunnande och andra anspelningar på högteknologi. Det senare ersattes snabbt med "svart makt" och olika ord som anspelade på frigörelse. En intressant detalj är att avsnittet om "Black power" i Hufvudstadsbladets bok från 1970 talar om "negrernas" situation och om 60-talets "negerledare". I dag är ordet "neger" bannlyst i tidningar och böcker, ja till och med från omslagen till Brunbergs kyssar.

Ungdomens upproriska musik har i alla tider gett upphov till modeord som kommit och gått. "Svenska modeord" konstaterade 1970 att "swingpjattarna" försvunnit, liksom "skinnknuttarna" och "beatnikarna". I stället är "hippies" och "flower power" inne. Något bekymrade konstaterar författarna att hippiefenomenet inte tycks gå över trots att det dödförklarats många gånger om, och hippiernas antal bara ökar. Lite nedlåtande skriver de att hippierna "klär sig i opposition mot det välvårdade idealet, som är rådande bland amerikanska borgare. Genom att använda gamla paltor som man funnit i åldriga klädgömmor vill man betona sitt oberoende av modern, kapitalintresserad klädindustri." Janis Joplin skulle antagligen vända sig i sin grav och Joan Baez säkerligen protestera ljudligt om de kunde höra Hbl definiera blomstermakten...

Seglivade ord

För en ekonom som undertecknad är det intressant att notera, att ordet "global" och "globaliserad" redan 1970 betecknas som ett modeord. Mycket vanligare på den tiden var dock "internationell". Företagsvärlden internationaliserades och multinationella företag bredde ut sig över världen. Ett riktigt modeord blev globaliseringen först under 1980-talet, och inne är ordet alltjämt, både bland dem som förespråkar globalisering och bland belackarna.

Många av de populära orden för drygt fyrtio år sedan tangerar strävan efter ökad jämställdhet och rättvisa. Ordet diskriminering fanns med i Svenska Akademiens ordlista år 1950 för första gången och blev snart ett verkligt modeord. "Jämlikhet" var inte nytt men definitivt på modet. "Könsroll" höll just på att köras in i språket under sent sextiotal.

Någon egentlig miljöpolitik existerade inte i slutet av 1960-talet då boken skrevs. Rachel Carson hade skrivit "Tyst vår", men FN:s första miljökonferens, den som sedan ordnades i Stockholm 1972, fanns bara på idéstadiet. Finland hade inget grönt parti, inte ens en grön rörelse, även om gröna tankar grodde i många partiers ungdomsorganisationer, inte minst Svensk Ungdom. "Svenska modeord" nämner "miljö" som ett gammalt ord som får nya avledningar. Framför allt skapas nya sammansatta ord som "miljövård", "miljöförstöring" och "miljövänlig" som snabbt sprider sig i tidningar, debatter och folkmun. "Hbl", skriver författarna "har sedan några år en särskild avdelning som bevakar bland annat miljöfrågor". Så icke längre. Ordet "miljö-" kom för att stanna, men miljöfrågornas tyngd i samhällsdebatten har redan minskat.

Bokens 400 exempel ger ett smakprov på utvecklingen av både språk och samhälle. Tyvärr kan böcker som dessa vara svåra att hitta, för i motsats till litteraturens klassiker saknar "Svenska modeord" från 1970 samlarvärde. Men den som råkar spana in verket på biblioteket, i antikvariatet eller i den egna bokhyllan kan se fram emot en stunds underhållande läsning.

Eller vad sägs om beskrivningen av hur begreppet "sex" tågade in i språket? I en bok som skrevs i slutet av frigjordhetens 60-tal är det omöjligt att förbigå "sex". Det fanns inte i Svenska Akademiens ordlista på 1950-talet, men nog i Ordboken från 1967, där ett av exemplen lyder "Sex är lika litet syndigt som matlust, så länge det inte går till omåttlighet". I Hbl:s bok konstaterar författarna att "ordet sex tillför språket betydelsenyanser som inte helt täcks av äldre ord för sexualvanor. Det har också skett en betydande stilförskjutning från det gamla älskog över erotik till sex." Författarna tillägger att "sex är kort och ansluter sig till en redan existerande mönstergrupp, representerad bl.a. av spex och käx".

Ja, på ett krassare sätt kan man väl inte illustrera språkets modernisering än som övergången från älskog till något som är besläktat med spex och kex.

Olav Panelius, Torsten Steinby (red) Svenska modeord. Hufvudstadsbladets förlag, 1970

Via svenska – den svenskspråkiga integrationsvägen

Magma

Onsdag, 9 Maj 2012 10:30

Tankesmedjan Magma presenterar här en rapport som handlar om integration av invandrare på svenska i Finland. I tre tidigare rapporter sedan hösten 2009 har Magma pekat på ett behov av ökad integration på svenska. Vi har också visat att invandrare bidrar till samhällsbygget på ett positivt sätt.

Läs mer: Via svenska – den svenskspråkiga integrationsvägen

Efter tre framgångsrika år får tankesmedjan Magma fortsatt finansiering

Magma

Torsdag, 3 Maj 2012 12:55

Den finlandssvenska tankesmedjan Magmas tre första verksamhetsår har utvärderats på uppdrag av finansiärerna Svenska kulturfonden, Föreningen Konstsamfundet, Svenska Folkskolans Vänner, Stiftelsen för Åbo Akademi och Stiftelsen Tre Smeder. Uppdraget har utförts av tidigare överdirektören Markku Linna och Dan Brändström tidigare ordförande för Riksbankens jubileumsfond i Sverige.

Läs mer: Efter tre framgångsrika år får tankesmedjan Magma fortsatt finansiering

Problemet Breivik

Lia Markelin

Fredag, 27 April 2012 15:32

På torsdag 26.4 demonstrerade omkring 40 000 mänskor i Oslo mot Anders Behring Breivik genom att sjunga den sång som han i rättegången nämnt att han hatar. I demonstrationen deltog också de nordiska kulturministrarna, där ibland Paavo Arhinmäki. Ett klart och tydligt budskap om att man inte godkänner det som Breivik gjort eller står för.

Samtidigt. Vi vet alla hans namn. Vi känner alla till hans manifest och till och med detaljer om dess innehåll, utan att ha läst det. Vi vet till och med vilken sång han hatar.

Det är svårt att förhålla sig till all denna medie- och annan uppståndelse kring en massmördare som Breivik. Alla ska naturligtvis ha rätt till en rättegång. Men Breivik har därtill troligen fått mer publicitet än han någonsin kunnat drömma om. Jag har valt att inte följa med rättegången men såg i alla fall de första minuterna, då Breivik gör sin egen (högerextremistiska) hälsning för att sedan skaka hand med ett antal personer i salen. Vad jag antar är åklagare och tjänstemän skakar inte bara hand med honom utan böjer faktiskt sina huvuden. Det hör kanske till norsk kutym att hälsa på den åtalade, men det här ser ut som en erkännelse.

Breivik i sin tur, välklädd och väl putsad, inleder processen med att säga att han inte erkänner den norska rätten. Han får en halv timme på sig att tala men talar i över en timme. Han får senare i detalj och under flera dagars tid redogöra för att och hur han mördat, varför han mördat, vilka hans övertygelser är och så vidare.

Skulle han ha fått samma bemötande om hans namn varit Muhammed och han tillhörde al-Qaida?

Jonathan Freedland skriver i en kolumn för the Guardian (20.4.2012) att Breivik är en terrorist och borde också behandlas som en sådan. Breivik ges en megafon ut i världen, med budskapet: mörda som jag och du får hela världen att lyssna på dig. Samtidigt som Khalid Sheik Muhammed, som anses vara en av arkitekterna bakom 9/11, togs till Guantanamo och behandlades bakom lyckta dörrar. Oberoende vilket tillvägagångssätt man använder borde principen vara densamma, oberoende av hurudan terrorist du är, anser Freedland.

Det är lätt att hålla med. Ett debattinlägg i norska Dagbladet ("Nei, media!", 26.4.2012) pekar på hur denna ständiga mediebevakning och detaljerade analys av Breiviks alla uttalanden och rörelser snarast visar de mänskliga sidor hos Breivik som man kan känna igen - och därmed sympatisera med.

Är det faktiskt det som är meningen?

Vilse med etiketterna

Länkar

Fredag, 27 April 2012 14:18

Tankesmedjan Magmas undersökning i veckan skulle förstås gärna ha fått städa lite i den finlandssvenska begreppsdjungeln. Nu visade den att många finlandssvenskar gärna vill vara liberala, utan att fördenskull riktigt veta vad ordet står för, skriver Jan-Erik Andelin på www.ostnyland.fi (27.4.).

Han konstaterara att begreppet liberal betyder något vagt, någonting kiva, men det är ofta också allt.

"På svenska bollar frågan sig naturligtvis till den av våra organisationer som allra mest svänger sig med att stå för det allmänt liberala - SFP.

Också i andra partier förekommer detta. Samlingspartister med självaktning har arvot kohdallaan i alla sina valbroschyrer - rätt kalibrerade värderingar. Men vad betyder det? Det är knappast värdefilosofiska studier Saml-avdelningarna har möten om; snarare då om företagarklimat och måttliga skatter.

Svenska folkpartiet står för n-te gången inför ett "ödesval". Formuleringen återkommer lika självklart som första maj för manskören. Dessutom står SFP i sommar inför ett ordförandeval, där man återigen en gång får hoppas att konsensusen bland partidagens bomullsklänningar och ljusa sommarbyxor skulle vika för en djupare linjedebatt.

Efter Kjell Herberts undersökning finns det en viss beställning på att nu förklara slagordet liberal. Var tänker SFP sig att ideologiskt i praktiken vara det - och var tänker man sig att i stället vara ett fritt motsägelsefullt och pragmatiskt "SFP-rätt och slätt"?

Det andra alternativet vore att lägga ordet på hyllan ett tag.

Huvudströmningarna kring ordet liberal har vi skrivit om (Bbl 25.4). I läroboken står liberalism för en minimal stat, som tryggar det goda livets förutsättningar, men inte blandar sig i medborgarnas val.

I ljuset av det är till exempel kravet på obligatorisk skolsvenska för alla finländare i så fall en ideologisk kullerbytta. Lyckan i den liberala läroboken kommer av att man fritt väljer det man behöver för livet.

Det är möjligt att någon av kandidaterna för posten som SFP-ordförande ska hitta den uppsättning av appeller och begrepp på partidagen i Karleby 2012 som lyfter allt detta till nya och utmanande nivåer.En annan ideologisk vinprovning partiet kunde ge sig på vore att smutta åtminstone lite på begreppet konservativ.

Under många årtionden var det ett slags motsats till en socialt inriktad vänster. Och sedan blev "nykonservativ" en stämpel på högerpopulistiska rörelser för 10-15 år sedan. Nu är populisterna, de högerextrema eller islamfientliga dessa bad guys. Så vissa nyanser av det där k-ordet ligger smått lediga.

Lyssna på SFP:s ledande retoriker. De talar om att "slå vakt om" och "bevara" - inte så mycket om att gillra nya sätt att göra, leva, vara politik. Utan man är faktiskt konservativ - ibland modernt och snyggt, till och med.

Man kan naturligtvis tycka att samhällsforskare och tankesmedjor ska lägga nya innehåll i gamla begrepp som börjar samla patina. Men det förpliktar också dem som arbetar praktiskt, att visa vad de egentligen avser med de etiketter de delar ut för att användas."...