Obamakonspirationen

Måndag, 2 Februari 2009 12:41

Anne Applebaum

Du har säkert hört historierna om avsvimmade utrikeskorrespondenter, om andlösa internationella skriverier, om fjäskande rubriker på många olika språk - och jag kan säga att allt det där stämmer.

Dagen efter presidentinstallationen stod jag vid ett tidningsstånd i London, och kan säga precis vad många brittiska och europeiska dagstidningar fyllde sina första sidor med: det handlade om helsidesfotografier av President Barack Obama, och de flesta hade tagits ur en vinkel där 2 miljoner människor syntes i bakgrunden under honom.

Och alla dessa fotografier hade triumferande rubriker med stora bokstäver skrivna ovanför sig.

Glädjen var förstås inte helt enstämmig, och detta berodde inte inte minst på att den översvallande pressbevakningen provocerade fram ett slags backlash.

En brittisk vän sade till mig att han nog hade gillat att titta på installationen, men att "det frälsningsliknande hyllandet av en politisk återupprättare oroar mig eftersom det visar på djupet i den nästan-universella desperationen".

Liknande ord hördes också annanstans.

Och dessutom fanns det också en annan och mera negativ kategori av utländsk respons på installationen av Obama.
Också denna respons är värd att notera, inte så mycket för vad den säger oss om vår nya president, men för vad den säger om de som svarade på denna kritik.

Ett betydande antal internationella observatörer struntade i det generella smickret och drog helt enkelt slutsatsen att hela föreställningen - valet, installationen - hade varit en bluff.

För ett typiskt exempel i detta hänseende kan man titta på Pravda.ru, den ryska webbsajt som blev en efterföljare till det Sovjetiska kommunistpartiet.
En av skribenterna på denna webbsajt, tydligt påverkad av förflutna tider, gav förra veckan sina läsare informationen att Obamas presidentskap är en bluff.
För, som det hette, "han blev president därför att man behövde en syndabock i tider av ekonomisk prövning":
"Om Obama inte klarar av att dra upp nationen ur dess kris inom två till tre år så kommer Republikanerna att avslöja sin verkliga kandidat, och därmed kommer Obamas tid som president att vara över och förbi mycket tidigare än man kunde föreställa sig".

Den amerikanska presidenten är, med andra ord, bara en temporär upprätthållare av presidentämbetet - en beskrivning som får honom att på ett märkvärdigt sätt påminna om den sittande ryske presidenten.

Men Pravda.ru stod inte ensam.

En kinesisk akademiker skrev att många av hans landsmän är övertygade om att det "omöjliga" valet av Obama kommer att avbrytas av någonting "dramatiskt i stil med mordet på John F. Kennedy".

I svallvågorna efter installationen förändrades perspektivet en liten aning av en högt uppsatt kinesisk tjänsteman som förkastade hela processen och uppmanade Kina att bygga skyddsmurar mot de "felaktiga idéer som ligger bakom den västerländska demokratin". (Den kinesiska televisionen var dock tillräckligt upplyst om dessa felaktiga idéer för att censurera installationstalet trots att installationen sändes i direktsändning).

Också Al-Qaeda har försökt diskreditera President Obama, mestadels med elaka påhopp (som att han är en hycklare, en "mördare" och till och med en "husneger") men de har också beskrivit honom som en frontman för en hemlig sionistisk konspiration över världen.

"Det här är Obama", sade Ayman al-Zawahiri, nummer två inom Al-Qaida, "en man som det amerikanska lögnmaskineriet har försökt framställa som en president som kommer att förändra Amerikas principer".

Dessa citat är förstås selektivt utvalda: Det fanns också många ryska och kinesiska bloggare och journalister som skrev entusiastiskt om installationen eller som åtminstone inte trodde att den var en gigantisk kuliss.

Precis som Washington Post har påpekat kan brutaliteten i Al-Qaedas språkval mycket väl bero på att den amerikanske presidenten nu välkomnas så varmt i stora delar av den islamska världen.

Och ändå kommer det för all framtid att finnas människor som tror att valet av Obama var manipulerat.
Detta beror på att val i deras egna länder alltid är manipulerade.

I ett Kina där det nationella ledarskapet formas av äldre män som har ägnat decennier av sitt liv åt att tjäna det Kommunistiska partiet kan man svårligen tänka sig att en ung och relativt okänd medlem av en etnisk minoritet kunde bli president i USA.

Valet av Obama strider också mot logiken i Ryssland där utgången av val alltid är kända långt på förhand och där maktförskjutningar alltid sker i skuggan av hemliga konspirationer.

Inte heller för den jihadistiska falangen som tror att "förändring" uppnås genom utövande av massterror innehöll valet av Obama några plausibla element.
Och så har vi slutligen vissa amerikaner som inte heller kan förstå sig på valet av Obama till president (skriv in "Obama" och "hoax" på din valda sökmaskin för att förstå vad jag menar).

Men merparten av oss lever ändå i en värld där vi orkar tro att utgången av val inte alltid på förhand kan påverkas av det politiska etablissemanget.

I ett rätt nära förflutet har vi valt osannolika presidenter från Arkansas och Georgia; vi har överlevt riksrätt och presidenter som avgår i förtid; vi har vant oss vid (och förhåller oss rätt blasé till) svarta män och kvinnor som leder vår utrikespolitik.

Vår uppfattning om samtiden påverkas av vår uppfattning om det förflutna, och vår erfarenhet är att demokratin, när den fungerar, är stökig och oförutsägbar - och att just detta är orsaken till att den i andras ögon verkar så osannolik.

övers.: Nils Erik Forsgård