Märkelig debatt om skolsvenskan

Onsdag, 22 December 2010 14:51

Björn Månsson

Hur kan det ha gått så här snett? Osökt infinner sig den frågan i anledning av debatten för och emot den för alla elever gemensamma undervisningen i svenska i finska skolor - det kortord som används i sammanhanget vägrar jag ta i bruk.

Det märkliga är ju att denna debatt nu förs mellan finlandssvenskar i svenska tidningar i långt hörde grad än mellan finskspråkiga i finska tidningar. Varför ställer sig så många svenskspråkiga i kö strax efter sannfinländarna då det gäller att tala för en förändring?

Det är inte finlandssvenskarna som avgör läroplanerna i våra skolor. Varken i regering, riksdag eller bland folket har vi något majoritetsinflytande över besluten. Det är den finska majoriteten som beslutar hur den vill ha det.

Däremot har vi förstås möjligheter att bedriva opinionsbildning, och frågan är då i vilken riktning. Ska vi vara de första att tycka att det inte spelar någon större roll, att man lika gärna kan avstå från obligatoriet och se vad det leder till?

Är det vår uppgift att, som förre riksdagsmannen Ralf Friberg i De Äldres Råd i radions Slaget efter tolv häromdagen, hävda att fem procent inte kan tvinga 95 procent att läsa vårt språk? Som om det skulle handla om det. Det handlar om vad 95 procent själva beslutar.

Många tycks vara upprörda över att SFP-ordföranden Stefan Wallin kallade Geo Stenius & Co för "mysgubbar". På vilket sätt är det ordet så sårande?

Att mysa är ju något positivt, och gubbe kallas bland annat julens profana huvudperson hos oss. Jag uppfattade beskrivningen som ganska snäll: äldre män (i skrivande stund sällar sig Nils Torvalds till dem) som myser i sina trygga positioner utan att behöva fundera särskilt mycket över de samhälleliga konsekvenserna av sina åsiktsyttringar.

Låt oss för ett ögonblick ägna dessa konsekvenser en tanke eller två, i frågeform.

Ett slopat tvång skulle för svenskans del innebära en återgång till skolsystemet sådant det var innan grundskolan infördes. Då läste man nog svenska i finska läroverk, med sikte på studentexamen, men inte i folkskolorna. Kungstanken med grundskolan var ju att överbrygga den ojämlikheten: alla skulle få samma start eller åtminstone chans i livet. Allmänbildningen skulle vara lika för alla och bredare än tidigare.

Den tanken drevs inte minst av vänsterpartierna med socialdemokraterna i spetsen. För språkvalens del genomdrevs jämlikhetstanken dock närmast av den framsynte undervisningsministern Johannes Virolainen (c), med president Urho Kekkonen som bakgrundskraft.
Varför vill nu en del så kallade progressiva krafter för språkundervisningens del skrota grundskolans kungstanke?

Varför har inte valfrihetens och frivillighetens profeter låtit sig påverkas av hur det kan gå då elever i en viss ålder träffar val som de senare kan ha anledning att ångra? Pojkarnas svaga framgång särskilt i det klasslösa gymnasiet borde ju avskräcka, inte uppmuntra.

Och var blev alla teorier om mobilitet, både social och geografisk? Inbillar man sig att valet av svenska som tillvalsämne inte skulle ha något som helst samband med socioekonomisk bakgrund? Och varför utgår förespråkarna för ryska i stället för svenska vid östgränsen från att eleverna för hela livet stannar just i dessa gränstrakter?

Vilka blir de följande stegen om svenskan blir frivillig? Svenskan (respektive, märk väl, finskan) har ju redan slopats som obligatoriskt ämne i studentexamen, så på den punkten blir det "bara" ännu färre som väljer språket. Men kan man i fortsättningen förutsätta vissa kunskaper i svenska (respektive finska) av dem som avlägger högskoleexamen?

Och hur går det i så fall med kraven på svenska hos statliga tjänstemän och andra offentligt anställda i tvåspråkiga regioner?

Nu är ju svenskan inte obligatorisk primärt för att finlandssvenskarna ska få samhällsservice på sitt modersmål, utan snarare för att de finskspråkiga ska ha ett jämställt utgångsläge på en arbetsmarknad där svenskan näst finskan och engelskan är det viktigaste språket - men nog skulle också utsikterna att få jämställd språkservice drastiskt försämras.

Och på tal om de finskspråkigas utgångsläge på arbetsmarknaden: varför vill man med vett och vilja ge de svenskspråkiga, som ändå måste lära sig finska i detta land, ett privilegium? Jag misstänker förstås inte Geo Stenius, Ralf Friberg, Nicke Torvalds & Co för att ha detta dolda motiv, men det är en hisnande tanke att dessa en gång unga radikaler tycker att också den konsekvensen är helt ok.

Märk att jag här utgår ifrån att ett slopat obligatorium för svenskans del inte reciprokt skulle tillämpas på finskan i svenska skolor. Så skedde visserligen för studentexamens del - med olyckliga konsekvenser särskilt för en del pojkar på den österbottniska landsbygden. Men så mycket inkonsekvens skulle säkert förespråkarna av en frivillig svenska tillåta att finskan skulle förbli obligatorisk i svenska skolor.

Därmed, och även annars, är vi inne på den yttersta risken med frivillighetsivrandet: att de båda nationalspråkens juridiskt jämställda ställning i grundlagen på sikt är i fara.

Personligen är jag inte helt främmande för konstruktiva idéer om hur man kunde komma framåt i stälet för bakåt - jag har till exempel låtit mig fascineras av historikern Henrik Meinanders tanke på att man i studentexamen skulle ha ett grannspråk obligatoriskt: valbart svenska, ryska eller estniska. Själv skulle jag tillägga samiskan, som likt svenskan är både ett grann- och inhemskt språk.

P.S. I sin kolumn i Hbl 22.12 lyfter Nils Torvalds upp ett argument framför andra för en frivillig skolsvenska: de dåliga resultaten av den nuvarande, obligatoriska undervisningen. Det är ett ihåligt argument. Skulle någon argumentera på samma sätt om kunskaperna i matematik skulle visa sig vara dåliga? (Vilket de delvis faktiskt är.)

Det finns säkert skolor och svensklärare som sköter undervisningen med vänster hand, och inte får sina elever att intressera sig för svenskan, precis som man gjorde med undervisningen i ryska i Finland under tsartiden. Men det finns också skolor och lärare som lyckas entusiasmera sina elever att lära sig svenska. De måtte känna sig kränkta av all kritik.

Om undervisningsresultaten är svaga ska man förbättra de pedagofiska och didaktiska metoderna, läromedlen och lärarutbildningen, och ge projekt som Svenska nu en chans. Inte sträcka upp händerna och ge upp.

9 Kommentarer

vm -38

skriven av Antero Silpiö den 22.12.2010

Det är onödigt att tala om matematikundervisning och skolsvenskans problem på samma gång. Enligt PISA-undersökningen 2009 , som offentliggjordes 7.12. kom finska unga på andra plats av OECD-länderna i matematiska kunskaper och på sjätte plats av alla deltagare. Totalt 65 länder deltog i undersökningen. Alla finnar tycks förstå matematikens betydelse.

Men lärarna i svenska har sagt under årens lopp att de unga inte är motiverade att lära sig svenska. Jag tror, att det inte hjälper, om man sjunger och leker mera på timmarna, eftersom de unga ser att svenskans roll i samhället är inte viktigt, och ingen tycks behöva svenskan. Det är inte skolans och lärarnas fel, om en del av de unga inte bryr sig om svenskan. - I vissa områden i Österbotten kan man höra båda språk, och inställningen till svenskan är mera positiv.

Röster: -2

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Bra talat Björn Månsson!

skriven av bk den 22.12.2010

Det är en farlig trestegsraket som man nu leker med - måtte "högre makter" hindra den från att avfyras!

Steg 1. frivillig skolsvenska
resulterar i att allt färre läser svenska

Steg 2. slopad tjänstemannasvenska
eftersom förutsättningarna inte längre finns

Steg 3. slopad nationalspråkstatus
som en logisk följd av steg 1 och steg 2.

Det är obegripligt att finlandssvenskar själva vill bidra till denna ödesdigra utveckling - det är ju faktiskt bara sannfinnländarna som har deklarerat att de vill ha ett enspråkigt Finland!

Vi ska väl inte spela populismen i händerna med vett och vilja?

Nu ska vi hålla huvudet kallt och hjärtat varmt!

Röster: +4

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Riksvenska, tack!

skriven av Tuomas den 25.12.2010

Attraktivitet av svenskan kunde ökas om man erbjuder eleverna ett sådant språk som kan används också utomlands, dvs. riksvenska istället för finlandsvenska som är en sorts dialekt här i det östra hörnet av Norden. Inte så mycket nytta av finlandsvenska i Finland utanför kusttrakterna, för en finskspråkig, där de svenskspråkiga har sina egna kretser. Snälla svenskatalande, stoppa lura finskatalande med svenskundervisning med den nuvarande svenskundervisning.

Det var illa att jag fick inte lära mig förstå rikssvenska ordentligt i skolan, det skulle man behöva i nordiska sammanhang och i utrikeshandel. Men dessa positioner är ju reserverade för dem som har svenska som modersmål, eller hur. Jag känner mig lurad av den svenskundervisning som erbjuds I skolan och som skattebetalare ser det här systemet som slöseri med pengar och resurser i stor skala.

Men den här debatten sysslar med rätt för finlandsvensk service i Finland så det lönar sig inte att klaga så mycket om finskspråkiga elevers motiovationbrister...

Jag är för svenska som ett främmande språk i skolan vid sidan av andra språk.

Röster: +0

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Rikssvenska och svenska i Finland...

skriven av Hans den 29.12.2010

...är samma språk med samma standard. Standarden är Svenska Akademiens Ordlista, SAOL. 
Det är högst märkligt om nånting annat lärs ut i finskspråkiga skolor!
Det finns ett antal s.k.  finlandismer som är förvrängda låneord från finska och ryska och som inte alltid fungerar i Sverige  men jag har hela livet trott att man inte lär ut sådana i finska skolor. Jag kan ju ha fel.
Att det låter annorlunda när man talar svenska i Finland beror på det att svenskan i Finland under en mycket lång tid har varit isolerad från Sverige och därför "konserverats" som den lät i början av 1800- talet. D.v.s. den låter som en sorts "ursvenska". Svenskan i Sverige har tagit stora intryck av uttal från kontinenten och låter därför annorlunda. 
Lyssna gärna på gamla inspelningar från Sveriges radio från 1920 och förvånas! Det låter nästan som i Österbotten idag! 

Röster: +5

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Snett

skriven av Kim Peter Johansson den 31.12.2010

Vad Månsson tar upp är den autentiska återvändsgränd svenskheten nu befinner sig i.

Obligatorisk svenska har funnits i 40 år, utan resultat. Med frivillig svenska i de finska skolorna kommer resultaten LIKASÅ att utebli.

Skärpt efterlevnad av landets språklag är inte görlig (det finns idag ingen beredskap att ens formellt markera tvåspråkighet).

Finland har inte klarat av det som för andra civiliserade flerspråkiga länder - Schweiz, Kanada, Belgien - blivit en hederssak.

Jag skrev offentligt om dehär frågorna redan för 25 år sedan, trots att - eller kanske just därför att - jag arbetade mestadels med utlandet. NU är det för sent.

Utan att göra Månsson ansvarig påstår jag att SFP drivit en politik som i alla avseenden har försvagat det svenska inslaget i Finland. (Det räcker att höra SFP:arnas blandspråkiga rotvälska i riksdagen, republikens högsta organ.)

Och värre än så: SFP:s på senare år extrema högerpolitik undergräver svenskans ställning. Quod erat demonstrandum.

Röster: +1

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

En liten undring bara...

skriven av bk den 1.1.2011

Skulle verkligen "det som för andra civiliserade tvåspråkiga länder (...) blivit en hederssak" också "bli en hederssak" för Finland om svenskan slopades som nationalspråk?

Om svaret är ja, så vill jag få veta HUR.

Röster: +5

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Hederssak

skriven av Kim Peter Johansson den 4.1.2011

Det var säkert inte MITT svar som efterforskades (ty det var ju klart i texten), men jag har ändå ett:

Det som inte redan blivit hederssak för folkflertalet blir det heller aldrig.
Det är en förkrossande observation, men inte desto mindre realistisk.

Varför talas det inte svenska i demokratins högsta församling, riksdagen?
Varför avskaffas studentsvenskan i de finska skolorna av ett statsråd, där "svenskar" sitter med?

Röster: +1

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Så gör man i andra länder

skriven av Otto den 9.1.2011

Hej finlandssvenska-talande finnar :-)
Om man inte pratar sitt språk så kan man ju inte förvänta sig att någon annan ska tro att det behövs heller, eller hur?

Det finns bara ett sätt att hålla sitt språk vid liv, det är att vägra prata något annat språk. Så gör man i Europa, inget konstigt med det. Har man lagen på sin sida, ja då är det ju bara att luta sig tillbaka och låta motparten ta konsekvenserna.

Det kräver ju ett visst mått av ryggrad också. Man kan inte vara feg. Se på katalanerna och baskerna, där pratar vi ryggrad! Fransmännen kanske går lite över gränsen t.o.m? :)

Det vore tråkigt om den trevliga finlandssvenskan försvann! F.ö. är ju ett germanskt språk en utmärkt väg till andra germanska språk.

Ha de' gott!

//Otto

Röster: +5

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Terminologin än en gång...

skriven av bk den 10.1.2011

Finnar och finlandssvenskar är finländare.

Röster: +3

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp