Bloggar

Lite till om integrering

Emina Arnautovic

Lördag, 14 November 2009 11:08

Det är november månad och jag tycker en av de svåraste månaderna detta år. Inte på grund av vädret, utan på grund av budgeter som ska förberedas. I min alldeles färska politiska engagemangen dyker frågan om mitt ursprung då och då. Inte nödvändigtvis i ett negativt klang, nej, utan mera som en bortförklaring.( Är det negativt?)

Bortförklarning menar jag som” Jo, jag förstår, men se du, i Finland gör vi så här…” Eller:” Jag vet inte hur det är i Bosnien, men här…”

Visst kan mitt bosniska ursprung spela stor roll i dessa sammanhang, men jag frågade inte dessa frågor som en bosnier. Jag frågade dem som en finländsk invånare och jag borde få svar som en sådan. Dessutom var mina frågor helt befogade. Kärnan av min frågeställning idag är, om mitt ursprung har blivit ett bra medel för bortförklarningar? Även efter 17 år? Även om jag förstår mig på många samhällets frågor mera än någon som är född här?

Ibland tycker jag det. Inte alltid, men visst förekommer det mera än man tror.

 Har det att göra med hur jag ställer en fråga? Eller om jag låter annorlunda? Jag tror att oftast handlar det om att jag vågar fråga och troligtvis ställer jag rätta frågor, om man bedömer efter dessa svar. För en vagare förklaring måste man söka efter!

 Jaha, detta tar integrering till ett annat plan, tycker jag. I början av min vistelse i Finland uppfattade jag integreringen som språk, att kunna köpa rätt mjölk, att kunna skicka rekommenderat brev eller sätta sig i rätt buss från Vasa.  Sedan handlade det om jobb, boende, fritidsaktiviteter, kultur och identitet…

Ju större utmaningar man tar i livet, märker man att integrerings process är någonting som behövs på alla plan. Är det så att vissa sätter på och av frågan om varifrån man kommer, allt enligt behov? En bra förklaring kan vara att man kommer från ett annat land och därför är man missnöjd med ett beslut.

Gör jag samma sak? Sätter jag frågan om varifrån jag kommer så som det passar mig? Gör invandrarna det? Jag vet inte. Klart att den spelar stor roll,min ursprung, men idag bor jag här. Med den förflutna jag har så är jag en del av Finland.

Poängen med den här texten är att få oss alla att fundera över våra handlingar. Och att understryka vikten av att vara rak på sak och fördomsfri.

Jag verkligen pratar om att integrering inte är ”deras” anpassning till det som är vårt, utan allas anpassning till det som vi har gemensamt!

IT-skills

Ann-Jolin Grüne

Söndag, 4 Oktober 2009 22:08

In order to search for a job successfully in Finland you need to know how to use a computer. Most of my clients have some experience in this but sometimes I have a client who has no experience of using a computer. I think we forget here in Finland that not every one has had the opportunity to use a computer and it is shocking when you meet a person who hardly knows how to open the Internet or doesn’t know how to send an e-mail. How will this person be able to search for a job?

IT- skills have become almost as important as knowing how to read and write. It is a serious handicap in Finland to be unfamiliar with the use of computers. Especially if you are looking for a job. A large part of the job seeking process is about sending e-mails, searching Internet job boards and filling in one’s CV on the many different recruiting companies web-pages. Therefore, it would be important to have easily accessible (and affordable or even for free) computer tutoring for those who need to build on their computer skills. It would be great to be able to offer this to those clients at Bridge who really need it.

Vi måste starta från samma punkt!

Emina Arnautovic

Måndag, 21 September 2009 07:33

Det finns olika projekt för att hjälpa invandrare i olika livssituationer. Jag beundrar alla som orkar jobba och engagera sig i dessa projekt för det är inte alltid lätt. Man måste egentligen vrida sig ut och in för att få dem att fungera. Naturligtvis är det beroende av vad projektens målsättning är. Jag har själv aldrig varit ledare för en men kanske man borde fundera att vara en, vad vet jag? Men vid sidan om var jag inblandad i många projekt och försökt hjälpa till så mycket som möjligt!

Jag har en mor som är 63 år gammal. Hon kom till Finland som 46 åring. Hon reser ragg när hon hör ordet projekt! Och hon är inte ensam om det, det vet jag. Eftersom hon var i en känslig arbetsålder (46) och kom mitt i en låg recession (1993) så förstår ni att staten och kommunen inte har haft det lätt att sysselsätta dessa människor. Efter språkkursen blev mamma mycket engagerad i välgörenhetsföreningar och idag sitter hon i lokala Fredföreningen och Röda korsets styrelse. Det sitter i vår natur att engagera oss i det man själv tycker är viktigt.

Nå vad hände då?

 Mamma blev flera gången erbjuden att vara med i olika projekt som gällde kultur och tradition osv. Bara för att komma ut. Det är bra i och för sig. Men hon tyckte att det var en plåga varje gång hon ska i väg dit. Hon trivdes inte med de uppgifter hon fått, kände sig utnyttjad och kanske var hon allmänt deprimerad, det kan mycket väl har varit så. Hon fortsatte i alla fall för hon gav sitt ord att hon ska vara med. Jag tvivlar inte att dessa projekt var bra, inte alls. Problemer var att de inte uppfylde de behov som fans då. Det här är ett banalt exempel på hur fel kan det gå. Många invandrare och icke invandrare, verkar vara trötta på ordet projekt. Det associerar dem på någonting kortvarigt och oseriöst, fast jag vet att så inte är fallet. Många av mina arbetskamrater småler om jag pratar om ett visst projekt som de kan ta del av.

 Problematiken är att vi har många små projekt på gång och de jobbar var för sig. Hur ska vi kunna kartlägga dessa projekt och se till att vi fokuserar på de största problemen? Hur mycket jag än vill hjälpa en människa, går det inte om jag inte startar från samma punkt där hon befinner sig. Annars går vi förbi varandra. På samma gång är det oerhört viktigt att skapa ett förtroende mellan värdfolket och invandrarna. Detta behövs för att förebygga främlingsfientlighet som kommer att vara vår största utmaning en tid framöver, tycker jag.

 Enligt mig borde varje kommun eller stad ha en anställd som ska vara till för allt som jag rabblade upp ovanför. Det skulle ge en prägel av att detta är någonting som på riktigt engagerar vår stad eller kommun. Personen behöver ha förtroende från både invandrarna och värdfolket. Varför? Alla ska kunna vända sig till någon för att få utrycka sina farhågor, känslor och funderingar utan att dömas. Vi lever alla ett vanligt liv. Våra vardagsbekymmer är mycket viktiga. Det är livet.

Milena och Ann-Jolin Grüne tog fram många bra synpunkter. Tack för det. Jag tyckte verkligen om idén om läroavtal för vårdpersonal! Jag känner bara en som har det i Närpes och hon är utbildad sjuksköterska från förut.

Skulle gärna träffa er och diskutera med er face to face!  Tack mina damer!

Temat: Integration på svenska

Ann-Jolin Grüne

Onsdag, 16 September 2009 00:01

Hej!

Milena kom med många bra förslag. Jag printade ut dem och gav dem till Annika Forsander (chef för Hfrs personalcentrals invandrarenhet) förra veckan. I samma veva diskuterade vi även Helsingfors intentionsavtal med staten, som nu har beviljats pengar. Det klarnade att dessa pengar är öronmärkta för att tillsätta 20 nya tjänster i Aspnäs arbetskraftsbyrå i Helsingfors.  Situationen är för tillfället bedrövlig i arbetskraftsbyråerna med massor av människor i kö. Det klarnade också att ansvarsfördelningen mellan staden och staten är den att staden inte sysslar med hjälpa invandrare in i arbetslivet. Det är TE-centralens uppgift d.v.s. statens. Det betyder att ifall man vill skapa en integrationsutbildning på svenska i Helsingfors är det något TE-centralerna måste erbjuda och något kanske politikerna i riksdagen borde kräva att skall erbjudas. Men jag har en känsla av att alla pekar på någon annan: inte jag, fråga den där!

I samtalen med Forsander fick jag inte fram en enda konkret åtgärd för att befrämja integrering av invandrare i den finlandssvenska delen av samhället. T.ex. kunde ju Helsingfors erbjuda sjuksköterskor som vill arbeta på svenska språkkurser och arbetspraktik inom stadens hälsovård. Kanske man kunde stöda den svenska åldringsvården att ta emot invandrare som vill arbeta med åldringar som läroavtalsstuderande? Frågan uppstår vad är det som ligger på Forsanders bord egentligen och hur borde vi få in det finlandssvenska i de planerna?

I november ordnar BRIDGE en diskussion som leds av Maailmanpyörä. Ett projekt från Vanda som stöder tre invandrarföreningar i att kunna hantera en förening och söka finansiering för deras verksamhet. Faktum är dock den att för att kunna ha en förening i Finland måste man kunna svenska eller finska. Därför känns det som att här kunde det uppstå en win-win situation. Finländska föreningar lider av att för få orkar vara aktiva medan invandrare lider av att de inte kan språket tillräckligt bra och vet inte hur en förening fungerar. Varför inte, just som Milena föreslog, försöka föra samman dessa två grupper? Kanske invandrare kunde skapa projekt inom ramen för en redan etablerad förening eller organisation?

Detta var några tankar…

Om tro och handlingar

Emina Arnautovic

Söndag, 23 Augusti 2009 18:48

Jag kommer ihåg en bild från min barndom. Ett ljust och trevligt rum. Doften av citron och färskt bröd. En kvinna står mitt i rummet med radband i handen, huvudduk och ett lugn som formligen strålar fram! Ni vet, det är min mormor! Hon ber. Jag sitter och iakttar varje rörelse hon gör. Upp och ner, handflator rör sig och verkar ha sitt eget liv. Jag andas knappt, för bara om jag är tyst får jag vara med och titta. Dessutom, före jag ens får komma med måste jag tvätta mig, mitt ansikte, mina händer och fötter. ”Varför måste jag det?” frågade jag som den sjuåring jag var, jag ville inte ha några onödiga tvättstunder!

Min mormor sa till mig: ” När vi står framför Gud ska vi vara rena i själen, att tvätta vår kropp påminner oss att man inte får tänka fula eller dumma tankar, speciellt inte när vi ber.”  Så där satt jag förundrad och tittade och fylldes av ett underbart lugn och en trygghet. När sista bönen blev sagd och mormor tog upp sitt radband, sin bönematta och satte huvudduken så som hon annars brukar ha, säger hon: ” Gå nu och lek med Mira, och säg till Ivana att komma på kaffe!”

Jo, allting är som vanligt, med ett leende springer jag ut över gatan och till mormors grannar och ropar högt ” Ivana, mormor säger att du ska på kaffe till henne, gå nu!” Idag vet jag att Mira och Ivana är katoliker. Jag visste inte då, ingen har sagt eller tänkt på det.

Vår religionuppfostran får vi av våra närmaste, tycker jag. Som all annat egentligen. Jag fick min av min mormor och min farmor. Mycket Gudfruktiga kvinnor som läste Kur’an och kunde alla surer utantill. De steg upp och de la sig ner med Guds namn på läpparna. Båda två har lärt mig att Islam respekterar andras tro och levnadssätt. Kloka kvinnor.

Dessa kloka kvinnor har uppfostrat kloka barn som blev mina föräldrar, tack och lov! Jag bara hoppas att jag har lyckats ge mina barn samma värderingar som mina föräldrar och deras föräldrar gav mig!

Det här inlägget blev resultatet av mina funderingar kring diskussioner som har pågått på senare tid, åtminstone här i Österbotten . Är Islam ett hot mot Kristendomen?

Vad som än står i Kur’anen eller Bibeln kan det tolkas beroende av din inställning och syn på världen utanför. Vad vi än säger eller gör kan man tolka ur egen synvinkel och förvränga eller missförstå det rätta budskapet. Jag har många gånger tidigare poängterat vikten av att vi människor är ansvariga för vad vi gör. Döm inte religionen för någonting som människorna själva står för, nämligen handlingarna i det verkliga livet.

Om vi alla skulle vara varma troende personer, skulle vår värld vara en mycket bättre plats oavsett vilken religiös övertygelse vi har!

Swedish in the Capital Region

Ann-Jolin Grüne

Torsdag, 20 Augusti 2009 22:56

Martin-Eric asked me a long while ago if Luckan would be offering Swedish classes financed by the TE-central. The answer is no. And no again – there are no Swedish courses in the capital region that would be eligible as integrationtraining classes for immigrants. Immigrants with a permanent residency, who are entitled to unemployment benefits and have lived in Finland under three years are entitled to an integration plan. The client agrees with the employment office about which course they should attend. Often it is agreed that they should take Finnish courses. The courses should be about 20 hours per week in order to qualify as sufficient courses and for the client to receive its unemployment benefit. But there are none in Swedish. Others who are not entitled to the integrationtraining but to the unemployment benefit can also attend these courses and receive receive the benefit but in that case your spouse’s income might affect the amount.

The enrolment to the ARBIS courses is the 26th August. Luckan has one beginners course in Swedish arranged by ARBIS that starts in October. ARBIS offers intensive courses for free. These are usually on day-time. For more information see Bridge website: www.luckan.fi/bridge. New for this semester is a swedish course to learn swedish children’s songs and stories. The course also starts in October and is held in Luckan. The Helsinki University offers some Swedish courses as well. They cost around 100€. To look for those you have to go in on the kielikeskus homepage or by going to Bridge homepage. I have tried to gather all the courses in offered to learn Swedish on them.

I have met persons, with a will made of steel, who have managed to sew together a sufficient amount of Swedish courses (by attending loads of different courses) to qualify as a course accepted by the Employment office. And in theory it should be possible to learn Swedish instead of Finnish but usually you are greatly discouraged by the Employment office to do so.

However!

Welcome – Välkommen to the courses available at the moment!

Den nästa stora konflikten?

Ann-Jolin Grüne

Torsdag, 20 Augusti 2009 22:19

I Six Degrees sommarnummer ingår en artikel om Umayya Abu-Hanna som flyttat till Finland för 28 år sedan från Palestina-Israel och som är aktiv inom de Gröna. I artikeln spår hon att den nästa stora konflikten inom integration är mellan invandrarna och finlandssvenskarna. Abu-Hanna upplever att finlandssvenskarna dominerar diskussionen om minoriteter i Finland och att finlandssvenskarna som  den välbärgade minoriteten med fungerande nätverk gör det omöjligt för andra att föra fram andra kulturella alternativ. Sedan citeras hon på följande sätt: ”In the future the status of Swedish will be the same as other minority languages. They are going to lose out big time and I don’t think they’ll go quietly” (Six degrees, issue 6, 2009). Tydligen är inte finlandssvenskarna särskilt pop för Abu-Hanna.  Redan tidigare har reserverade kommentarer angående finlandssvenskarna yppats från de Grönas håll. Osmo Soininvaara har t.ex. sagt att han är lättad över att inte tvingas i egenskap av minister hålla upp farsen av Finland som ett tvåspråkigt land. De Gröna har också förespråkat att man skulle få slopa svenska som undervisningsämne nära östra gränsen i förmån för ryska. De Gröna tycks vara inne på en linje där man ställer invandrarnas rättigheter som minoritet gentemot finlandssvenskarnas.

Själv tycker jag inte att man skall ställa minoriteter mot varandra. Ur mitt perspektiv ser det ut som en ”splittra och härska” -metod. Som finlandssvensk undrar jag varför inte den finlandssvenska samhällsorganisationen kunde utnyttjas som en möjlighet för integration? Klart att jag funderar vart Abu-Hannas strävan leder. Ifall inte finlandssvenskarna integreras i samhällets integrationspolitik och man istället vill montera ner finlandssvenskarnas traditionella ställning i landet så att alla minoriteter får lika behandling undrar jag vad det konkret betyder. FST borde antagligen slopas, skolorna skulle bli färre, den kommunala och statliga samhällsservicen på svenska  för finlandssvenskar skulle sluta existera. Ja, visst blir det konflikt då. Men är det verkligen så vi vill ha det? Skulle det inte vara bättre att utreda de möjligheter som integrering genom det finlandssvenska kan erbjuda samhället och individerna?

För Finlandssvenskarna handlar invandring egentligen om att överleva och utvecklas. Redan nu finns det fler invandrare i Helsingforsregionen än finlandssvenskar. Givetvis består den här gruppen av massor av olika folkgrupper men i vissa fall kan de ha gemensamma intressen så som t.ex. i att förbättra hemspråksundervisningen. Klart att finlandssvenska skolor och daghem inte är en prioritet om inte en del av dem skulle beröras personligen t.ex. genom att deras barn skulle gå i en finlandssvensk skola. Om integrationspolitiken inte förändras i Helsingforsregionen kommer allt fler invandrare att se finlandssvenskarna som ett hot och ett till hinder eftersom svenska krävs för  kommunala och statliga ämbeten . Även majoritetsbefolkningens negativa attityd gentemot svenska färgar av sig

Jag kan förstå att från en invandrar- eller majoritetsbefolkningssynvinkel kan te sig på det här sättet. Jag kan heller inte säga att jag är objektiv. Det är jag inte, som finlandssvensk kämpar jag för mina rättigheter och vill hellre försöka arbeta för fungerande integrationsspår genom det finlandssvenska till samhället. Jag gör det för att min världsbild och uppfattning av Finland har alltid formats genom det finlandssvenska system som jag gått igenom. Jag uppfattar det som naturligt att finlandssvenskarna skall axla ansvar för integrationen och även få den möjligheten.

Klart att man i Helsingforsregionen främst använder finska men den som vill lära sig svenska först borde tillåtas göra det. Istället kunde man fundera på vilket sätt de även skulle erjudas möjligheten att lära sig finska. På finlandssvenskt håll kunde man undersöka hur man kunde hjälpa människor i olika livssituationer i integrationsprocessen och även hur man kunde utnyttja de nätverk vi har som hjälpmedel i integrationsprocessen.

Så, jag hoppas att den följande stora konflikten inte kommer att vara mellan invandrare och finlandssvenskar utan att andra lösningar kan hittas.