We need to calm down
As we know the debate about immigrants in Finland is not an easy task. It goes from negative to positive and the balance is hard to achieve. A friend of mine, who had moved from Britain a short while before, said tentatively that, of course it is good that immigration and integration is discussed, but sometimes it feels so strange that the whole issue is discussed and thought about in all possible manners over and over again, as it is actually not so strange to have people with different backgrounds living in one place. I myself I believe that it is good to discuss, so does my friend, but sometimes it feels like the issue would be discussed and discussed but the real multicultural society is perhaps when we accept each other as persons and individuals and not as representants of a specific culture. How do we get there? When seminars about integration and immigration dealing with starting point issues are no longer relevant in the same extent? I guess, it all lies in that Finland has so few immigrants that it is still possible to scrutinize the issue as a glasbulb in your hands at a half meters distance and say : hmm, what should we do with this thing then?
I hope these debates and seminars eventually leads to good integration methods. the positive side of it is that perhaps some mistakes can be avoided. However, people need to learn the language and need a job. If these two challenges could be overcome then a big step forward would have been taken. To achieve this it is not only strategies on paper but also a change of attitudes tht is needed. Sometimes solutions are more easy to find than we thought and are found by thinking soundly without always picturing the worst of scenarios.
The only way this matter eventually can be solved is by living in a society where you meet people with different backgrounds and get used to it. It is our incompetence in dealing with difference on homeground that is part of the problem. It is good to discuss and have a discussion in public about integration but at some point we just have to calm down and not make things into bigger issues than they are.
[Original finns här]
Lite till om integrering
Det är november månad och jag tycker en av de svåraste månaderna detta år. Inte på grund av vädret, utan på grund av budgeter som ska förberedas. I min alldeles färska politiska engagemangen dyker frågan om mitt ursprung då och då. Inte nödvändigtvis i ett negativt klang, nej, utan mera som en bortförklaring.( Är det negativt?)
Bortförklarning menar jag som” Jo, jag förstår, men se du, i Finland gör vi så här…” Eller:” Jag vet inte hur det är i Bosnien, men här…”
Visst kan mitt bosniska ursprung spela stor roll i dessa sammanhang, men jag frågade inte dessa frågor som en bosnier. Jag frågade dem som en finländsk invånare och jag borde få svar som en sådan. Dessutom var mina frågor helt befogade. Kärnan av min frågeställning idag är, om mitt ursprung har blivit ett bra medel för bortförklarningar? Även efter 17 år? Även om jag förstår mig på många samhällets frågor mera än någon som är född här?
Ibland tycker jag det. Inte alltid, men visst förekommer det mera än man tror.
Har det att göra med hur jag ställer en fråga? Eller om jag låter annorlunda? Jag tror att oftast handlar det om att jag vågar fråga och troligtvis ställer jag rätta frågor, om man bedömer efter dessa svar. För en vagare förklaring måste man söka efter!
Jaha, detta tar integrering till ett annat plan, tycker jag. I början av min vistelse i Finland uppfattade jag integreringen som språk, att kunna köpa rätt mjölk, att kunna skicka rekommenderat brev eller sätta sig i rätt buss från Vasa. Sedan handlade det om jobb, boende, fritidsaktiviteter, kultur och identitet…
Ju större utmaningar man tar i livet, märker man att integrerings process är någonting som behövs på alla plan. Är det så att vissa sätter på och av frågan om varifrån man kommer, allt enligt behov? En bra förklaring kan vara att man kommer från ett annat land och därför är man missnöjd med ett beslut.
Gör jag samma sak? Sätter jag frågan om varifrån jag kommer så som det passar mig? Gör invandrarna det? Jag vet inte. Klart att den spelar stor roll,min ursprung, men idag bor jag här. Med den förflutna jag har så är jag en del av Finland.
Poängen med den här texten är att få oss alla att fundera över våra handlingar. Och att understryka vikten av att vara rak på sak och fördomsfri.
Jag verkligen pratar om att integrering inte är ”deras” anpassning till det som är vårt, utan allas anpassning till det som vi har gemensamt!
[Original finns här]
IT-skills
In order to search for a job successfully in Finland you need to know how to use a computer. Most of my clients have some experience in this but sometimes I have a client who has no experience of using a computer. I think we forget here in Finland that not every one has had the opportunity to use a computer and it is shocking when you meet a person who hardly knows how to open the Internet or doesn’t know how to send an e-mail. How will this person be able to search for a job?
IT- skills have become almost as important as knowing how to read and write. It is a serious handicap in Finland to be unfamiliar with the use of computers. Especially if you are looking for a job. A large part of the job seeking process is about sending e-mails, searching Internet job boards and filling in one’s CV on the many different recruiting companies web-pages. Therefore, it would be important to have easily accessible (and affordable or even for free) computer tutoring for those who need to build on their computer skills. It would be great to be able to offer this to those clients at Bridge who really need it.
[Original finns här]
IT-skills
In order to search for a job successfully in Finland you need to know how to use a computer. Most of my clients have some experience in this but sometimes I have a client who has no experience of using a computer. I think we forget here in Finland that not every one has had the opportunity to use a computer and it is shocking when you meet a person who hardly knows how to open the Internet or doesn’t know how to send an e-mail. How will this person be able to search for a job?
IT- skills have become almost as important as knowing how to read and write. It is a serious handicap in Finland to be unfamiliar with the use of computers. Especially if you are looking for a job. A large part of the job seeking process is about sending e-mails, searching Internet job boards and filling in one’s CV on the many different recruiting companies web-pages. Therefore, it would be important to have easily accessible (and affordable or even for free) computer tutoring for those who need to build on their computer skills. It would be great to be able to offer this to those clients at Bridge who really need it.
[Original finns här]
Vi måste starta från samma punkt!
Det finns olika projekt för att hjälpa invandrare i olika livssituationer. Jag beundrar alla som orkar jobba och engagera sig i dessa projekt för det är inte alltid lätt. Man måste egentligen vrida sig ut och in för att få dem att fungera. Naturligtvis är det beroende av vad projektens målsättning är. Jag har själv aldrig varit ledare för en men kanske man borde fundera att vara en, vad vet jag? Men vid sidan om var jag inblandad i många projekt och försökt hjälpa till så mycket som möjligt!
Jag har en mor som är 63 år gammal. Hon kom till Finland som 46 åring. Hon reser ragg när hon hör ordet projekt! Och hon är inte ensam om det, det vet jag. Eftersom hon var i en känslig arbetsålder (46) och kom mitt i en låg recession (1993) så förstår ni att staten och kommunen inte har haft det lätt att sysselsätta dessa människor. Efter språkkursen blev mamma mycket engagerad i välgörenhetsföreningar och idag sitter hon i lokala Fredföreningen och Röda korsets styrelse. Det sitter i vår natur att engagera oss i det man själv tycker är viktigt.
Nå vad hände då?
Mamma blev flera gången erbjuden att vara med i olika projekt som gällde kultur och tradition osv. Bara för att komma ut. Det är bra i och för sig. Men hon tyckte att det var en plåga varje gång hon ska i väg dit. Hon trivdes inte med de uppgifter hon fått, kände sig utnyttjad och kanske var hon allmänt deprimerad, det kan mycket väl har varit så. Hon fortsatte i alla fall för hon gav sitt ord att hon ska vara med. Jag tvivlar inte att dessa projekt var bra, inte alls. Problemer var att de inte uppfylde de behov som fans då. Det här är ett banalt exempel på hur fel kan det gå. Många invandrare och icke invandrare, verkar vara trötta på ordet projekt. Det associerar dem på någonting kortvarigt och oseriöst, fast jag vet att så inte är fallet. Många av mina arbetskamrater småler om jag pratar om ett visst projekt som de kan ta del av.
Problematiken är att vi har många små projekt på gång och de jobbar var för sig. Hur ska vi kunna kartlägga dessa projekt och se till att vi fokuserar på de största problemen? Hur mycket jag än vill hjälpa en människa, går det inte om jag inte startar från samma punkt där hon befinner sig. Annars går vi förbi varandra. På samma gång är det oerhört viktigt att skapa ett förtroende mellan värdfolket och invandrarna. Detta behövs för att förebygga främlingsfientlighet som kommer att vara vår största utmaning en tid framöver, tycker jag.
Enligt mig borde varje kommun eller stad ha en anställd som ska vara till för allt som jag rabblade upp ovanför. Det skulle ge en prägel av att detta är någonting som på riktigt engagerar vår stad eller kommun. Personen behöver ha förtroende från både invandrarna och värdfolket. Varför? Alla ska kunna vända sig till någon för att få utrycka sina farhågor, känslor och funderingar utan att dömas. Vi lever alla ett vanligt liv. Våra vardagsbekymmer är mycket viktiga. Det är livet.
Milena och Ann-Jolin Grüne tog fram många bra synpunkter. Tack för det. Jag tyckte verkligen om idén om läroavtal för vårdpersonal! Jag känner bara en som har det i Närpes och hon är utbildad sjuksköterska från förut.
Skulle gärna träffa er och diskutera med er face to face! Tack mina damer!
[Original finns här]
Fler artiklar...
JPAGE_CURRENT_OF_TOTAL
