Två märkliga månader

Onsdag, 23 Mars 2011 17:30

Dick Harrison

För ungefär två månader sedan publicerades min senaste Magmakolumn, en betraktelse över de anti-svenskspråkliga stämningar som mötte mig under ett besök i Finland i januari. I mina ögon var kolumnen föga besynnerlig. Dess språkbruk, argumentation och analys avvek inte nämnvärt från vad jag brukar skriva i övrigt. Och jag har skrivit en hel del - ett trettiotal böcker, hundratals artiklar och recensioner, dagliga bloggar i en svensk dagstidning, med mera.

Låt mig även klargöra att jag inte är ovan vid att hamna i hetluften. Jag har ofta förekommit i offentliga debatter i Sverige och suttit i tv-soffor för att diskutera allt mellan himmel och jord:

projektanställningar på statliga arbetsplatser, skuldfrågan i den transatlantiska slavhandeln, monarkins ställning i ljuset av medialiseringen, valutaunionen EMU, humorns betydelse i den politiska kulturen, osv., osv. Ibland har detta resulterat i mindre önskvärda konsekvenser. För några år sedan såg jag mig tvungen att uppsöka de lokala polismyndigheterna tre gånger för att anmäla grova hot som skickades till mig av lika ilskna som illegala fildelare, anhängare av The Pirate Bay och det nystartade svenska Piratpartiet.

Med andra ord: jag är van, sannolikt mer van än de flesta, att bli utsatt för anklagelser och smutskastning. Men inget hade kunnat förbereda mig för de senaste två månadernas skärseld. Kolumnen i Magma resulterade i en frenetisk och vredgad mailstorm som fick fildelarnas verbala dolkstötar att framstå som milda västanfläktar.

Attackerna, skrivna på engelska, kom från olika håll. Här fanns såväl framträdande förespråkare för stora organisationer i Finland (ingen nämnd, ingen glömd) som enskilda privatpersoner och anonyma röster.

Sakinnehållet i breven, som var fulla av glödande utfall och grova personangrepp, kan sammanfattas som följer.

(1) Eftersom jag är svensk har jag ingen rättighet att lägga mig i en intern finsk angelägenhet, i synnerhet som svenskarna är ett kolonialt och aggressivt folk som sannolikt strävar efter att än en gång underkuva finnarna.

(2) Kirsi Virtanens liknande av finlandssvenskarna med "huggormar" (ett känt faktum som jag observerade i min kolumn) var helt i sin ordning, eftersom finlandssvenskarna de facto utgör en rest av det svenska huggormsfolket, som länge har sugit musten ur Suomi och förtryckt rikets äkta och sanna invånare. Det faktum att nazisterna använde samma eller liknande termer om judarna är beside the point. För övrigt frodas, noterade flera hatiska skribenter, dessa huggormstendenser i apartheid-riket Åland, där den finskspråkiga befolkningen diskrimineras å det grövsta.

(3) Svenska är ett litet och egentligen ganska värdelöst språk som man inte skall spilla tid på att lära sig i skolan. När jag försvarar det svenska språket bevisar jag bara min "colonialist attitude".

Till dessa tre huvudvinklingar kom diverse kuriösa sidospår. Det märkligaste var den skånska vinklingen. Du bor ju i Skåne, fick jag veta. Skåne är en erövrad provins som förtrycks av svenskarna sedan mer än 300 år. Alltså borde jag, i egenskap av förtryckt skåning (det vill säga förtryckt f.d. dansk), känna sympati för de redan befriade finnarna i den dessvärre avsomnade skånska frihetskampen mot det stockholmska tyranniet.
Men detta var bara början. Innan jag visste ordet av blev jag e-brevledes tipsad om att det stod mycket att läsa om mig på ett antal finska webbsidor. Jag klickade på länkarna och fann till min oerhörda förvåning sida och upp och sida ned med finska översättningar av gamla artiklar, brev (inklusive mina egna nyligen skrivna svar till en av de personer som sänt mig ilskna brev) och allehanda utlåtanden, allt annat än smickrande, om min person. Grundligheten var imponerande. Till och med ett hemma-hos-reportage från en skånsk lokaltidning om mig och min fru hade översatts till finska och lagts ut på nätet.

Först var jag enbart förundrad över den energi (och, antar jag, det övermått av fritid) som mina vedersakare var och är i besittning av. Sedan blev jag faktiskt lite smickrad. Enda skälet till denna kraftansträngning måste ju rimligen vara att vedersakarna betraktar mig som en farlig fiende som man måste lära sig allt om. Så farlig har jag aldrig framstått som i Sverige, inte ens i de illegala fildelarnas ögon. Med tanke på att jag inte är medlem av något politiskt parti, saknar politiskt ämbete och endast har skrivit en kolumn i Magma i frågan tedde sig vedersakarnas ansträngningar onekligen något komiska.
Debattvågorna hade lätt kunnat bli ännu högre om jag haft tid att tacka ja till de förfrågningar som nu anlände från Finland. YLE ville ha mig i ett tv-program för att debattera med Virtanen. Men jag tackade nej. En sedan länge inbokad och betald utlandsresa stod i vägen. Alltså kunde debatten tona ut. Trodde jag, vill säga. Men när hatbreven väl slutat anlända blev jag plötsligt uppringd av en korrespondent från Helsingin Sanomat. Hon undrade om hon fick ställa några frågor med anledning av de många skriverierna, och jag tackade självfallet ja. Jag upprepade, i kortfattade ordalag, vad jag redan skrivit i Magma. Och nu började rond 2.

Än en gång fick jag ta emot en svärm av ilskna brev. I sanningens namn skall det påpekas att jag också fick uppskattande brev från folk som påstod sig känna som jag men som inte vågade eller kunde säga det offentligt, men de negativa reaktionerna dominerade kraftigt. En finsk professor emeritus gick så långt att han skrev till rektorn för Lunds universitet, det vill säga min chef, och yrkade på att denne skulle ta mig i upptuktelse. I brevet refererade han till mig som "idiot professor". När jag mötte rektorn häromdagen kommenterade han brevet med den stilla humor det förtjänade.

Hur kommer det här att sluta? Uppenbarligen försöker man få mig att - i egenskap av svensk - inse att jag inte äger rätt att yttra mig i frågan. I så fall är vedersakarna dömda att misslyckas. Men hur kommer argumenten att utvecklas?

Det som gör mig mörkrädd är användningen av det förflutna, historiebruket, i de e-brev som landar i min mailbox. Vissa av de debattörer vars åsikter jag tagit del av gör gällande, på fullt allvar, att frihetskriget/inbördeskriget 1918 var ett finlandssvenskt utrotningskrig mot finsktalande. Många hävdar också, utan några som helst bevis, att svenska kungar fördrev eller dödade finnar för att göra plats för svenska kolonisatörer på 1100- och 1200-talen, det vill säga århundraden för vilka de skriftliga källorna för Finlands del är så fåtaliga och kortfattade att det är omöjligt att dra slutsatser av denna blodiga art. Kort sagt: historien, både den fjärran och den nära, förvrids och anpassas för att tjäna nutidens syfte. Sanningen och forskningen får stryka på foten för politiken. Genom att utmåla en minoritet som historiskt farlig legitimeras kampanjer mot minoriteten.

Detta har skett förr. Det är farligt. Och i det läget får en historiker absolut inte skrämmas till tystnad.

34 Kommentarer

Skrämmande

skriven av Markus Söderman den 23.3.2011

Skrämmande att se vad som pyr under ytan...

Röster: +36

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Upplysning behövs?

skriven av Markus Nylund den 23.3.2011

Om jag inte misstar mig så lanserade man i Sverige ett projekt för flera flera år sedan om förintelsen då det framkom att ungdomarna i oroväckande hög grad inte trodde på att förintelsen hade skett.

Onekligen finns det likheter här. Vore det nu inte en gång för alla tid för att även i Finland lansera ett liknande projekt i syfte att upplysa ungdomen, och andra, i Finland om Finlands historia? Detta behöver inte enbart inbegripa tiden med Sverige utan även fokusera på året 1918, Mannerheim, Kekkonen osv. Det finns mycket i Finlands historia som grundar sig på myter eller färgade historier. 


Angående de svar Harrison fått mottaga kan jag inget annat än att uttrycka min ledsamhet. 

Röster: +61

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

...

skriven av Kalle den 23.3.2011

"Sannfinnländarnas" uppsving är ingen slump. Det verkar finnas ett starkt svenskhat i Finland, den uppskruvade retoriken har onekligen stora inslag av militant, aggressiv etnocentrism . Frågan är hur politiker i Sverige kommer agera om finlandssvenskarna på allvar börjar förföljas.

Merit Wager skrev nyligen på Newsmill om hur sansade hon ansåg att sannfinländarna var i jämförelse med SD.
Sannfinnländarna vill ju inte ha något som helst att göra med SD. Min bedömning är detta uteslutande beror på sannfinländarnas svenskhat. SD framstår som lugna och sakliga i jämförelse med den neonationella storfinska rörelsen.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/17/okunnigt-att-kalla-sannfinl-ndarna-f-r-finlands-sd

Röster: +16

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Välkommen Dick Harrison / Forskning, Nedröstad kommentar [Visa]

Finland och Sverige, Nedröstad kommentar [Visa]

Ledsen

skriven av Kalle Eklund den 23.3.2011

Uppriktigt ledsen att en utomstående måste ta del av detta som dagligen kommer oss finlandssvenskar "tillgodo".
Detta av ett folk som själva invandrat till detta land o vars språk endast talas av dem .
En myt som förfäktas är att vi svenskatalande invandrat till Finland. Tyvärr talar alla fornfynd emot detta. Man kan också fråga sej att om vikingarna hittade till Amerika o Turkiet ,så kanske de också vågade språnget över lilla kvarken......

Röster: +25

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Hjälp!

skriven av Finlandssvensk den 24.3.2011

Som finlandssvensk  var jag något upprörd efter att ha läst igenom kolumnerna. Det känns på allvar som det kan bli rejält mycket sämre rejält mycket snabbare än väntat.

Om nu Sannfinländarna gör storseger i valet, vilket det förutspås, vad skall då hända med oss "huggormar".
Jag har ju växt upp med tron "ett land två språk", varit stolt då Finland gjort bra ifrån sig vid idrottsevenemang osv. Våra förfäder gav sina liv vid gränsen precis som de "äkta finländarna".

Kommer vi bli tvungna att bär nån form av "jag-är-svenskspråkig" märke på kläderna så var och en kan idka kränkning utan påföljd?

Det är dock utomordentligt att frågan tas upp i Sverige. Det finns mig veterligen endast två länder i världen där svenska är ett nationellt språk. Mer sånt! Stå på dig Dick

Röster: +36

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Jag vet, publicera namnen på dem som skrev åt dig

skriven av RS den 24.3.2011

Det minsta du kunde göra är, att i din egna blogg, eller kanske hellre på en anonym nätsida , publicera namnen på de svenskhatare som skrev åt dig, med korta referat angående mejlen. Åtminstone de mest aggressiva och skrivna av personer i sådan ålder att de eventuellt kunde utföra våldshandlingar i ett tillspetsat läge. Situationen i Finland är nämligen så kärv nu speciellt inför riksdagsvalet, att vi tvåspråkigetsförsvarare brottas mot en osynlig motståndare, men om vi hade kännedom om vilka som är bakom de värsta hotmejlen så skulle, om hoten förverkligas, vi kunna aktivera polisen i ärendet. Att du skulle fungera som ett slags "wikileaks" i ärendet. Detta är inte menat på skämt utan på allvar.

Röster: +31

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Skogsfinnarnas återtåg

skriven av Jonas den 24.3.2011

Det är tragiskt att se att Finland, detta obetydliga skogsland i Europas mest bortglömda hörn, inte har lärt sig av historien i det Europa man så gärna hävdar att man tillhör. Jämförelsen med Tyska riket 1939 är allt annat än långsökt. Det faktum att en storm som denna ens blossar upp gör att Finland framstår  som ett ociviliserat skogssamhälle utan framtid. Übernationalistiska strömningar med främlingsfientlig underton hör inte 2010-talet till. Detta får mig att betvivla Finlands möjligheter att hävda sig i den globala konkurrensen framöver. Ett sjunkande skepp, rädda sig den som kan!

Röster: +14

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Tack!

skriven av Lars Svensson den 24.3.2011

Tack Dick Harrisson,all heder för ditt engagemang!

Hoppas Dina kollegor i Sverige reagerar. Och slutar låtsas som om vi finlandssvenskar inte existerar,utan gör något.T.ex.:
En kollega till Dig, Peter Englund,som är Svenska Akademiens ständige sekreterare, kan verka för att en stol av de aderton, för alltid, är reserverad för en finlandssvensk författare.(Det är förenligt med akademiens stadgar). Detta för att markera finlandssvenskans betydelse,samt för att vi även är ett litterärt bevandrat folk.
Eller t.ex. verka för att svenska myndigheter identifierar och registrerar de finlandssvenskar som bor i Sverige,de utgör ju också en del av problematiken.
Ty man kan i Finland höra ropen: "Ett land, ett folk" på allt för många ställen i dag.
Och de som ropar detta blir fler och fler, eftersom de förlitar sig på den totala rikssvenska tystnaden och konflikträdslan,som alltid har infunnit sig kring dessa frågor och de kan därför fortsätta med detta ostört.
Så väck dina kollegor med doktorshatt, de har ett ansvar att agera i denna infekterade fråga!
Vi behöver allt stöd vi kan få.

Observer

Röster: +27

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Intressanta kommentarer

skriven av JohanS den 24.3.2011

Dick Harrison har gjort mycket gott med sin "nedhatade" kolumn, för den har öppnat ögonen på många finskspråkiga för hur långt hatet har gått. Tyvärr fortsätter kommentarerna igen mot denna nya kolumn, med samma märkliga påståenden.

Det intressanta är att nu använder man svenskspråkiga pseudonymer (hoppas jag i alla fall!) såsom Vilhelm Franck och Björn Hedman. VF tycks inte minnas att han skriver mot en professor i historia, så svaret torde knappast dröja. Jag önskar trots det att VF skulle läsa på sin historia lite, hans kunskaper skulle behöva uppdateras ett par årtionden.
BH återigen "glömmer" bort att finländarna som emigrerade till Sverige knappast kan jämställas med finlandssvenskarna eller tornedalsfinnarna. Han "glömmer" också bort att många emigranter faktiskt var finlandssvenskar som ville bort. Om man emigrerar så ger man faktiskt upp vissa rättigheter, eller vill BH också kräva av australiska och amerikanska myndigheter åldringsvård på finska? Däremot har han nog en point i behandlingen av tornedalsfinnarna, den är en skamfläck i det svenska samhället som fortfarande inte tagits på allvar.

Röster: +17

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Du sköna sång vårt bästa arv

skriven av Xigol Bångh den 24.3.2011

Engelska duger inte att föreläsa om islam på. Själva andan i den världsvida amerikanskan spottar emot. Man ser för sig den där långe hånfulle 25-årige superamerikanen, färglös men högljudd, nära nervsammanbrott i Moskvas metro, stereotyp i alla nätåsikter han uppvisar, och beklagar att hans tonfall alls skall få komma i beröring med imamens och muslimens bara för det de emigrerat och talar engelska.
Det är något med tonfall. En svensk KAN inte seriöst ta del i språkdebatten i Finland. Hans tonfall liksom förnekar för oss viktiga aspekter och slår hårt sönder sköra konfidentiella samförstånd. En Kirsti Virtanen har genom att vistas i Sverige redan förverkat goodwillen. Hennes tonfall är fel. Sålunda kan man skära ner de rätta debattörernas skara tills bara två är kvar. Kulturfondsbyråkraten från Österbotten och nätdebattfinnen. Den förra för att han inte kan förbigås. Den andre för att ingen kan bli av med honom.
För övrigt är alla som deltar i debatten döva och hyser olust inför varandras synpunkter. Det är ju inte tänkt att modernisera ut oss ur vårt arv! Frågan är istället hur fortskrida så att så lite som möjligt förändras! Ty det tar vi illa upp av, att på befallning av en annan tvingas förändras!Vi vill ha vårt tonfall kvar, det inrymmer konnotationer och ”kulturellt minne” av oersättligt slag. Finnarna hotar vårt och EU varderas. Inför starka krafter som vill brittifiera toute’l’monde huttrar vi och vill inte. Det gäller förstås fler än oss.

Xigol Bångh
poet, TK, masterstuderande i religionsfilosofi

Lund

Röster: -4

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Hetsen drabbar våra barn

skriven av Måns Nyberg den 24.3.2011

Jag kan vittna om att språkhetsen har lett till en miljö som är direkt farlig för svenska ungdomar i huvudstaden. De kan råka riktigt illa ut om de talar sitt modersmål på offentliga platser. Min son som gjorde sin värnplikt i Dragsvik blev anfallen av en man på öppen gata i Helsingfors när han stod och talade med sin bror. Mannen skrek att eftersom han talade svenska hade han inte någon rätt att bära finsk uniform och försökte slita av honom kappan. Och detta var inte någon enstaka incident. Flera gånger på permission i Helsingfors fick min son och hans kamrater utstå gliringar och hånfulla tillrop för att de hade fräckheten att tala svenska fastän de bar finsk uniform. Det var tydligen just detta som sågs som speciellt stötande, att den finska soldatens uniform, en fosterländsk ursymbol, bars av pojkar som talade ‘herrarnas’ förhatliga språk.

Röster: +30

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Till Björn

skriven av Markus Söderman den 24.3.2011

Jag kan i min nationalschizofrena ställning som svenskspråkig sverigefinne levande i Finland svara på dina spörsmål om finnarnas ställning i Sverige. Finnarnas ställning har varit för dålig och det är gott att se att deras ställning förbättras. Efter den relativt nya minoritetslagen i Sverige så har finnarnas rättigheter förbättras i rasande fart. Nu behövs nog mer för att bevara deras(delvis min) kultur i Sverige.
Det åt sidan. Att de finskspråkigas ställning i Sverige varit illa rättfärdigar inte den häxjakt som bedrivs mot svenskspråkiga i Finland. Om de svenskspråkigas rättigheter i Finland skulle bli sämre än finskspråkigas i Sverige, skulle man då få tillstånd att hacka ännu mer på de finskspråkiga i Sverige då?! Som det är nu bör svenskspråkigas rättigheter i Finland bevaras och finskspråkigas rättigheter förstärkas. Det skulle vara gott att se de officiella minoritetspråken får rätt till att undervisa på det egna språket upp till i alla fall 80% av skoltiden.

Röster: +11

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Hets

skriven av Kim Peter Johansson den 25.3.2011

Gällande Måns Nybergs inlägg ovan:

Är det inte våra finlandssvenska politiker som bäddat för osakligheten genom att med grova streck - i riksdagen - understryka att svenskan är ett "utomstående" språk?

Varför skulle finska fyllon och dumskallar respektera svenskan mer än våra egna högsta företrädare?

Röster: +0

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Finlanssvensk självkritik på tiden.

skriven av finlandssvens och inte stolt över det den 25.3.2011

Finlandssvenskarna är världens mest  paranoida och trångsynta minoritet som inte tål minsta lilla kritik. Kritiserar man med minsta ord Finlands språkpolitik, svenska undervisningen eller svenskans ställning i Finland är man svenskhatare, ny-nazist, etnocentrisk you name it. Det är hög tid att vi finlandssvenskar börjar se oss själva i spegeln och rannsaka oss själva, och o ja, det finns mycket man kan kritisera oss för!

läs denna roliga artikel:

http://www.nytimes.com/2005/12/25/world/europe/25iht-finland.html

Röster: -11

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Hur representativa är de?

skriven av Kim Peter Johansson den 25.3.2011

Då språkhets med jämna mellanrum piskas upp också på en av mina få websidor (hs.fi), har det hänt att jag skrivit ungefär följande inlägg:

"Hoppas hetsarna är bara en extra högljudd, hatisk (och särdeles sysslolös) liten grupp. Men det vet jag ärligt talat inte. Misstänker därför det värsta."

Om tankesmedjan mycket gärna så önskar, kunde jag skriva en hel artikel i ämnet. Som det nu är, finns det tre (3) akuta saker att poängtera:
1. Jag håller i allra högsta grad med "RS" som begär ut namnen på de företrädare för "stora organisationer i Finland" som hetsat mot Harrison. Alternativt: Något skäl skribenten har för att INTE nämna (dvs. skydda) dem.
2. En liten randanmärkning om "apartheidriket" Åland, där "finskan diskrimineras". Jag har navigerat en hel del i de åländska vattnen - de gånger är inte få, då jag tvingats tala FINSKA för att få ordentlig service. (Alltså där, lika som här i Esbo.)
3. Den ruttna debatten bland fennomanerna är en del av ett större problem, med outvecklad debattkultur i Finland. Som "Markus Nylund" skrev: "Det finns mycket i Finlands historia som grundar sig på myter..."
Lätt att ondgöra sig över den otroliga okunskapen - men är vi inte alla litet till mans redo att sluka myterna om "räddandet Finlands självständighet" o.a. liknande under andra världskriget? (Harrison kunde jämföra sig med landsmannen och doktoranden Henrik Arnstad, som under perioder fått sitt privatliv förstört, därför att han vågat skriva rent ut om Finlands krigstida politik.)

Det är svårt att förklara om man har en tro på förnuftet - men det är tyvärr lätt, om man känner Finland, att fatta att vilka vanföreställningar som helst finns OCH KAN SAMSAS MED VARANDRA.

Röster: -1

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Evig skam i stället för gemensam evig ära.

skriven av Bencio de Upsala den 25.3.2011

Det sätt som finnar behandlats på under historien är inte särskilt smickrande för Sverige, det går inte att komma ifrån.

Själv älskar jag Finland och ser finnarnas historia som gemensam  med min egen, och anser det i högsta grad angeläget att uppvärdera deras roll och betydelse i vår gemensamma historieskrivning. 
Jag har till och med Finland som mitt andralag i hockey-VM - enda gången jag inte hejar på Finland är när de spelar mot Sverige och om Sverige åkt ur turneringen är Finland mitt förstalag.

Det är sorgligt att se att så många finnar väljer att se skillnaden mellan våra folk istället för att bygga på det som är gemensamt och se storheten i det gemensamma, och min förhoppning är att finnarna i Finland också skall inse detta.
Tyvärr är inte mina förhoppningar så stora just nu.

Således, den dagen finnarna utrotat svensk kultur i Finland, kommer resultatet stå som ett evigt skammärke och en outplånlig påminnelse om finskt mindervärdeskomplex. Vilket är mycket tragiskt, för jag har så mycket högre tankar om detta folk än vad de själva verkar ha.

Röster: +18

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Re: Finlandssvensk och inte stolt över det

skriven av Lasse den 25.3.2011

"There is still a feeling that Swedish speakers are the civilized ones and we are the peasants," Tala said.
Tala satte fingret på den ömma punkten. När finskspråkiga kan bli stolta över sig själva, sitt land och sitt språk kommer motsättningarna säkert att minska.
Jag har bott i alla nordiska länder men aldrig mött så många missnöjda människor som i Finland och nästan alla verkar tro att gräset är grönare och mer rättvist fördelat någon annanstans.

Röster: +6

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Om tvåspråkighet

skriven av Lilla My den 25.3.2011

Jag beklagar alla hatbrev som Du har gått. Jag har aldrig sett någon svenskhat i min omgivning; mina barn går på taekwondo- och danslektioner i tvåspråkiga grupper, och det finns inga problem där. 

Men i Din första kolumn var det nånting som fått mig att undra vad för information Du har fått från Dina finlandssvenska vänner. Finland är officiellt tvåspråkigt, det menar att staten är det, inte alla finländare. Man får inte "möjlighet till dubbel lingvistisk kompetens" i skolan - man blir inte tvåspråkig även med engelskan som börjar i trean, och svenskan börjar först i sjuan. Majoriteten av finnar bor på orter där de nästan aldrig hör svenska på gatan, så de får ingen lingvistisk kompetens där heller.

Jag blir väldigt irriterad när jag hela tiden kallas för svenskhatare och fennoman bara därför att jag skulle vilja ha rätt att välja vilka språk  mina barn studerar i skolan. Jag tycker om svenskan, har svenskspråkiga rötter, men mina barn är tvåspråkiga med ett annat språk än svenska. Jag skulle vilja ha rätten att välja för dom engelska och andra hemmaspråk i stället för svenskan, kanske sen ett trädje språk (svenska, franska, spanska) om de är begåvade i språk.

Och det där med "huggormar" var ju ironi - K. Virtanen använder det alltid.

Röster: +4

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Beställa en kaffe på svenska i Helsingfors

skriven av Turist den 27.3.2011

Intressant sida/artikel.

Det går ju knappt att beställa en kaffe på svenska i Helsingfors längre. Ganska märkligt, för det fungerar faktiskt i Rom (på svenska!) med lite extra gester. Men nej, i Helsingfors verkade expediten ganska intelligensbefriad och trög.

Kanske ett bevis på hur löjlig och utbredd avundsjukan/hatet har blivit.

//Turist

Röster: +9

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Finlandssvenskarnas priviligierade status är inget annat än en myt

skriven av Benedict den 28.3.2011

@ finlandssvensk och inte stolt över det

New York Times artikeln skriven av Lizette Alvarez är ett prakt exempel av degeneration av journalismen. Det var en väldigt ytlig artikel. På papperen ser finlandssvenskarnas ställning relativt bra ut. Verkligheten är ju nästan 180-graders motsatts. Tog Alvarez fram dessa faktorer?

1) Finlandssvenskarnas andel har sjunkit från 15% (1880) till 5,6% (2010) medan andelen av minoritetsnationaliter i de övriga fler-språkiga länderna har varit relativt stabil. I Schweiz var proportionerna mellan tyska, franska, italienska och rätoromanska år 1880 i procent respektive 71% : 21% : 6% : 1%, år 2000 var procenttalen 73% : 21% : 4% : 1%. För Kanada var andelen med fransk etnicitet år 1881 c:a 30 %, år 2001 hade den sjunkit till 23 % medan siffrorna för de franska kanadensarna (så kallade frankofoner) i Quebec stabiliserats på 81 procent eller 82 procent. Situationen i Belgien torde vara språkligt stabil. Svenskan i Finland är en av de få minoritetsspråken i Europa som ständigt går bakåt.

2) Sedan grunlagsändringen år 1999 har svenskan i Finland blivit utsatt för ett systematiskt strukturellt våld. Alla fem polisdistrikter med svenskan som arbetspråk blev nedlagt tillsammas med Pargas tingsrätt. (Nöjescentrum-, skattedistrikt- och åklagarediskriktreformer hade mycket negativ påverkan på svenskans ställning). Den territoriella basen för Svenskfinland har blivit utrotad på ett sätt som inte har motsvarighet i andra fler-språkiga länder. Finlands officiella tvåspråkighet en teoretiskt kuliss med litet praktisk verklighet. Svenskan i Finland håller på att förvandlas till ett b-klassens immigrantspråk med ingen tillgång till administrativ apparatus. Vad kommer att hända med de som talar ett immigrantspråk? Assimilation.

3)Finlandssvenskarna i stora finskdominerande städer (Helsingfors, Åbo) råkar ut för olika former av etnisk trakasseri. Etniskt motiverad våld mot finlandssvenskar är inte sällsynt, tyvärr. Alla finlandssvenskar i Helsingfors har blivit vägledade att det inte lönar sig att öppna sitt mun på nattiden. Finlandssvensk ungdomar får akta sig även på dagstiden.

Lizette Alvarez tog inte fram dessa faktorer och nöjde sig att intervjua Heikki Tala från the Finnish Allience, finskhetsförbund, ett ultra-nationalistiskt förbund jämförbara med Sverigedemokrater. Dock inte ens Sverigedemokrater håller på med lika systematiskt hatkampanjar mot Sveriges minoriteter. Tack vore fanatisk, mindrevärdekomplex- inspirerad finsk-ultranationalism samt outvecklad debattkultur i Finland är finlandssvenskarnas läget allt annat än "pampered".

Röster: +21

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

...

skriven av Benedict den 28.3.2011

En analytisk bild av finlandssvenskarna ges av en kanadensisk fler-språkighet forskare, Kenneth McRae, "Conflict and Compromise in multilingual societies, case Finland" (1999). Forskaren markerar finnarnas messianiska tro på att finlandssvenskarna skulle vara världens mest priviligierade minoritet och tar starkt avstånd från påståendet. Som man skulle anta ger forskningen en ganska dyster bild av finlandssvenskarnas läge, även om forskningen utkom flera år innan de stora förvaltningsreformerna. Finlandssvenskarnas priviligierade status är inget annat än en myt. Den ända saken som gör oss priviligierade över en finne är att vårt modersmål/kultur är ett germanskt, europeiskt språk som öppnar sig ut i världen betydligt lättare än finskan. När vi granskar traditionella, terrioriellt baserade minoriteter ur ett perspektiv som tar hänsyn till den kulturella integritet som den ursprungliga minoriteten visar framför majoriteten, så är finlandssvenskarnas verkliga ställningen långt ifrån "best-practise" - exemplar.

Röster: +14

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Vi borde ta exempel från Kanada

skriven av Tapani den 29.3.2011

@Benedict
"1) Finlandssvenskarnas andel har sjunkit från 15% (1880) till 5,6% (2010) medan andelen av minoritetsnationaliter i de övriga fler-språkiga länderna har varit relativt stabil."

Vad menar du? Har det pågått en folkmord i Finland, eller har de finlandssvenskarna flyttat till Sverige för bättre liv?

"Forskaren markerar finnarnas messianiska tro på att finlandssvenskarna skulle vara världens mest priviligierade minoritet och tar starkt avstånd från påståendet."

Och vilken lilla minoritet i världen har det bättre?

I Kanada har man inte tvångfranskan, i Schweiz inte tvångitalienskan och i Belgien inte tvånghollänskan i alla skolor.

De flesta av finnarna vill bara, att de kunde välja vilka språk de eller deras barn ska lära sig i skolan. De flesta av finnarna vill bara, att vi skulle ha liknande rättigheter, än i de andra länderna, till exempel i Kanada.

Röster: -9

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Territorium - att vara eller inte vara -

skriven av bk den 29.3.2011

Schweiz har kantoner - Quebec har regioner -

Röster: +4

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

I Kanada etc har man obligatorisk undervisning i andra inhemska

skriven av R. Silfverberg den 29.3.2011

Finlandssvenskarnas andel minskade som kraftigast från 1920-talet till 1970-talet. Detta bl.a för att i de stora städerna gifte man sig ofta över språkgränsen och i tvåspråkiga familjer blev finskan då det enda språk man lärde åt barnen, eftersom den finskspråkiga föräldern sällan kunde svenska, om dom inte hade gått i högre skolor. När tvångssvenskan infördes för alla på 1970-talet avstannade denna utveckling och i tvåspråkiga familjer började man tala svenska mera eftersom också den finskspråkiga föräldern förstod det. Så nyttan av den obligatoriska språkundervisningen sträcker sig också till privatlivet eftersom det gjort lättare för folk att förstå varann.
I Kanada, Schweiz, Belgien och Irland lär sig alla något av de andra officiella språken. Av dessa länder förekommer missnöje på samma vis som i Finland bara i Belgien, där de fransktalande anser att det är onödigt att lära sig holländska, men det har inte lett tilll några åtgärder. Det måste man också minnas att franska, engelska, spanska, portugisiska, tyska, ryska, italienska, grekiska, svenska, danska etc talas allmänt i alla de länder som på ett eller annat sätt under modern tid hört en längre tid till större riken där dessa språk varit huvudspråket, trots att majoriteten av invånarna inte talar det som modersmål. Alltså inte enbart i kolonier där underkastade infödingsfolk tvingats lära sig koloniherrarnas språk utan också i länder med högkultur i stil med Ungern, Baltiska länderna, Polen, Tjeckien, Island och flera länder i Medelhavet typ Cypern, Malta, Israel, Egypten etc. I Finland har folk blivit vilseledda av nationalister som utpekar svenskarna som förtryckare eller kolonialister, och det är DET som gör det så svårt att debattera om språkpolitik i Finland då det alltid är känslorna som dras fram, inte fakta.

Röster: +8

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Re: Tapani

skriven av lasse den 29.3.2011

Så om vi stryker dessa språktimmar så kommer mer än ett sekels motsättningar mellan finsk- och svenskspråkiga att upphöra? 20- och 30-talens språkstrider kommer att tonas ner och allt tal om de rika finlandssvenska herrarna som bestämmer kommer att upphöra?
Tapani, erkänn åtminstone att motsättningarna inte bara beror på undervisningen i dagens skola utan går djupare än så.

Röster: +12

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Rätt att välja

skriven av Tapani den 30.3.2011

"I Kanada, Schweiz, Belgien och Irland lär sig alla något av de andra officiella språken."
Undervisningen av den andra inhemskan beror på vilken kommun, kanton eller provins man lever i. I Finland är svenkan obligatorisk i ALLA skolor, grundskolan, gymnasiet, yrkeskolan, univesitetet i alla kommunerna. Så är det inte i Kanada, Belgien eller Schweiz.

I Schweiz man lär sig två av de tre språk (tyskan, franskan, italienskan) De alla är stora europeiska språken, liksom i Kanada. I Irland iriskan är inte det "andra inhemska" språket, utan det "enda inhemska" språket, som har nästan dött.
I Finland har vi två lilla språk, som talas inte utanför Scandinavien. Finskan och svenskan talas av 15 miljoner, italienskan 70 miljoner, franskan 110 (100 milj. som andra språk) och tyskan 120 miljoner som modersmål.
Personligen har jag ingenting emot svenskan, men jag förstår inte, varför finnarna kunde inte välja sjäv, vilka språk  deras barn skulle lära sig i skolan. Jag tror att ungefär hälften skulle välja svenskan i alla fall.
Ryssland är vårt största marknad nuförtiden och där kan man inte klara sig på engelska. Ryskan, vitryskan och ukrainskan, som är ömsesidigt begripliga, talas tillsammans av 200 miljonar människor. De andra slaviska språken talas av 90 miljonar människor. Dom är lätt att lära sig, om man behärskar ryskan.
Ps. Jag själv bor utomlands och mina tvåspråkiga barn lär sig flera språk. Min dotter, som bor i Belgien, valde sjäv (riks)svenskan i gymnasiet och har en enorm motivation att lära den. Jag sjäv var bara nöjd att hon gjorde det, trotts att hon har inga planer att flytta till Finland i framtiden.

Röster: +1

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Skrev jag på något vos fel?

skriven av R. Silfverberg den 30.3.2011

Jag skrev att i Kanada, Belgien Schweiz etc måste alla lära sig något av de andra offisiella språken i landet förutom sitt modersmål. Stämmer det då inte? Och vad som är "stort" språk eller "litet" så beror helt på omständigheterna. Franskan är ett litet språk på kanadensiska västkusten och i ödemarkerna i norr. Där talar mycket få franska som modersmål och eskimoerna kanske inte först av allt satsar på att flytta till Paris. Men franska måste de lära sig. Eftersom Schweiz är officellt fyrspråkigt så hamnar alla inte lära sig de alla fyra men två nog. Det att man har obligatorisk undervisning i det andra inhemska är gängse praxis i alla två eller flerspråkiga länder eller i tvåspråkiga provinser eller delstater i större riken. Om man i Belgien i gymnasierna kan lära sig förutom de båda inhemska också engelska och svenska och tydligen tyska och spanska också så undrar jag varför man i Finlands gymnasier inte kan lära sig två utländska språk förutom de två inhemska?

Ryssland är inte alls Finlands största marknad utan EU är många gånger större och med de skandinavisk- och tysktalande länderna idkar vi mycket mera handel med än de rysktalande. Dessutom så begränsar Ryssland finländares och andra västerlänningars resande dit genom stränga visumregler och förbjuder dem att köpa fastigheter etc. Dessutom börjar hela Ryssland att allt mer påminna om gamla Sovjetunionen med bara ett parti som bestämmer och oliktänkande som kastas i fängelse. Så bäst skulle det vara om finländarna skulle leka mera bara med sina västliga grannar. Av utrikes- och säkerhetspolitiska skäl: Slopa inte svenskan i Finland, den kan behövas ännu någon dag.

Röster: +7

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Vilken minoritetsnationaliter har det bättre?

skriven av Benedict den 31.3.2011

@Tapsa

Hela den finlandssvenska arbetsklassen försvann runt huvudstadsregionen på grund av assimilation. Detta skedde i några decennier. Assimilationen från svenska till finska har varit en stor trend bland finlandssvenskarna, och det finns ingen mekanismer som skulle hindra processen. Detta tycks ses som en önskvärd assimilation i dagens Finland, ”vi är ju alla finnar, ett språk, ett lynne”. Många har tappat sin finlandssvenska identitet på grund av systematisk finsknationalistisk demonisering, trakasseri och ”bättre folk”-stigman. För många har det varit lättare att ge upp mot en aggressiv finskchauvinism och inte sticka ut längre. Barnen har satts i finska skolorna, osv. ”Tvångssvenskan” har väldigt litet att göra med finlandssvenskarnas språkliga integritet (Silfverberg hade dock mycket intressanta synpunkter). Språklagen följs inte alls som justieministeriets redogörelse påvisar, det är en lag man kan bryta utan konsekvenser = tandlös lag. Svenskan i Finland fungerar endast i enheterna (typ Åbo akademi) eller kommunerna (typ Raseborg) där finlandssvenskarna utgör en majoritet. Skolsvenskan är för finnarnas egen nytta (som Kekkonen och Johannes Virolainen ansåg det), precis som skoldanskan är en nytta för inuiterna i Grönland.

Vilken minoritetsnationaliter har det bättre? Tyskar i Sydtyrolen samt Belgien (Tyskan = Belgiens tredje nationalspråk), katalaner I Spanien, italienare i Schweiz, frankofoner i Kanada och Schweiz, iriskspråkiga i Irland, etc. Finlandssvenskarna betraktats i Finland på ett liknande sätt som etniska danskar i Grönland, vita befolkningen i Zimbabwe, polackerna i Litauen, etc. Läget är allt annat än lätt. Om du är emot obligatoriska skolspråk lönar det sig inte att ta Kanada som ett exempel. Svenskan är inte ens det enda skandinaviska språket som är obligatorisk utanför moderslandets gränser. Även skoldanskan är obligatorisk i Grönland.

Röster: +1

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

lokala majoriteter

skriven av Tapani den 1.4.2011

@Benedict

Tyskar i Sydtirolen är en lokal majoritet, liksom finlandssvenskar är på Åland. Det samma gällar frankofonen i Quebec, katalaner i Katalonien och så vidare.

Hurdana rättigheter och möjligheter har katalaner i det övriga Spanien,  tyskar i det övriga Italien eller Belgien på sin modersmål? Bättre än ni har i Finland? Dessutom det finns fler frankofonen i Quebec än det finns finnar i hela världen.

Om jag bodde i Finland, skulle jag ha lagit  mina barn i språksbad, att dom skulle ha lärt sig svenkan bättre än jag. Jag har ingenting emot svenskan. Tyvärr kan jag inte tala eller skriva det ordentligt.

I Helsingfors har man få möjligheter att praktisera svenskan, därför att alla finlandssvenskar talar dig på finska, om du själv talar inte perfekt svenska. Om en finne från Helsingfors vill lära sig svenskan bra, borde han/hon flytta till Sverige för några månader. Utan praktiken lär du ingen språk väl.

Och även om jag själv skulle ha väljt svenskan för mina egna barn, skulle jag aldrig neka min grannens barns rätt, att välja själv vilka språk dom ska lära sig. Man har också frihet att välja sin religion, och den frihet är ingen hot mot vår nationella identiteten.

Världen har förändrats från Kekkonens tid. Vi har andra möjligheter och utmaningar än vi hade under den kalla krigets tid. Vi finnar är inte dumma "aboriginer", som inte vet vad är vår egen nytta. Du borde respektera de andra, om du vill att de andra ska respektera dig.

Frihet att välja vilka språk våra barn lär sig i skolan är inte ganska långt borta från 30-talets Tyskland. Men då längre man föraktar majoritetens viljan, då värre språkstriden växar. (BTW jag hörde först om den här "striden" bara tre veckor sedan)

Ps. Grönland är en svälvstyrande dansk territorium med liten befolkning. Finland är självständig och finnarna är majoriteten. Danskar har ganska rasistiska föreställningar om inuiter. Man kan förstå din jämförelse på olika sätt ...

Röster: +8

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Minoriteterna har uppstått på olika sätt

skriven av R. Silfverberg den 1.4.2011

De språkminoriteterna du nämner har uppstätt på olika sätt. Sydtyrolarna var från början österrikare men efter 1. världskriget flyttades gränsen mellan Italien och Österrike så att de kom att bo i fel land. De fick på allvar kämpa för att få sina språkliga och kulturella rättigheter i sitt nya hemland tillbaka, för Italien ville tvinga dem att bli italienare helt och hållet. Ännu på 1980-talet förekom det att sydtyrolska separatister bombhotade italienska myndigheter för att få sin vilja genom. Jag har en viss föreställning att Sydtyrolen har något slag av självstyre muförtiden och att situationen har normaliserats. I stället har de italienarna i området, åtminstone tjänstemännen, krav på tyskakunskaper. Sydtyrolarnas situation på 1900-talet har varit jämförbar med baskernas i Spanien, tornedalingarnas och kvenernas i Sverige och Norge, karelarnas i Ryssland, irlänningarnas i det till Storbritannien hörande Nordirland eller sudettyskarnas i Tjeckien och Polen eller ungrarnas i Slovakien och Rumänien. Av dessa minoriteter har alla utom ryska karelarna och sudettyskarna nuförtiden något slag av språkliga rättigheter i sina hemprovinser, en del har bättre, en del sämre.

Finlandssvenskarnas situation kunde i värsta fall ha varit eller kan i värsta fall bli lika dålig som sudettyskarnas eller ryska karelarnas om t.ex Suomalaisuuden Liitto får genom sina krav på att häva tvåspråkigheten går genom. Nu är finllandssvenskarnas ställning ganska jämförbar med Kanadas fransktalande. Båda har lyckats mycket bra för att de under respektive länders självständiga historia har varit bra representerade i det ledande samhällsskikten. I Kanada accepterar den engelskspråkiga befolkningen status quo men i Finland den finsktalande befolkningen inte. I Finland är det största problemet det att finlandssvenskarna bor mera utspritt, de bor inte i någon enhetlig svensk region, och att majoriteten av finlandssvenskarna bor i huvudstadsregionen som pga inflyttning blivit finskdominerat. Finland är inte heller någon förbundsstat liksom Kanada eller Schweiz utan en enhetlig stat där regionalt självstyre inte förekommer (med Åland som undantag). Detta pga historiska och klimat- och näringsgeografiska orsaker. Problemet är inte att måste en finskspråkig i Joensuu kunna flytande svenska för det behöver de i praktiken inte, utan det att vilka krav på svenskakunskaper kan man ställa på finskspråkiga inifrån landet som flyttar till huvudstadsregionen och eventuellt vill bli tjänstemän. Också det att flera tjänster inom offentliga sektorn utlokaliseras till östra och norra Finland ställer krav på språkkunskaper. Men här är det fråga om skriftliga skriftliga sådana. Hur skall man alltså säkra att det finns på ett ämbetsverk i Rovaniemi eller Joensuu som sköter om esbobornas skatter t.ex, ens finns någon som kan svenska? Här går åsikterna isär.

Röster: +9

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

30-talet här igen

skriven av Janna Tarkiainen den 1.4.2011

När man läser vad Dick Harrison upplevt får man nog hålla med Stefan Wallin om att tonen mot finlandssvenskarna är som på 30-talet.

Röster: +10

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

...

skriven av miranda den 10.4.2011

Ett par iakttagelser: Kirsi Virtanens "ironi" går tyvärr inte att känna igen som ironi, eftersom hon är en erbarmlig stilist. Hon tutar ut åsikter med samma indignerade tonfall vecka efter vecka. Hon är en pina för lyssnaren, både akustiskt, språkligt och innehållsmässigt. Och detta är en åsikt jag delar med många "helt vanliga", enspråkiga finnar, som tyvärr inte är lika högljudda som Virtanens fanclub. Cheferna låter henne hållas med argumentet att en "provokativ" kolumnist alltid är att föredra framom mer nyanserade röster som ingen lyssnar på. Att man så lätt ger efter för populismens attraktionskraft är ledsamt. Vad gäller språkundervisningen i skolorna kan man lugnt säga att språkutbudet i de finska skolorna redan nu är betydligt större än det i de svenska. Svenska barn läser, som sig bör, obligatorisk finska från tredje klass och får sällan något annat språk än engelska förrän i högstadiet. Min dotter går i en finskspråkig skola där hon läst engelska från ettan och franska från fyran. Svenskan introduceras först på sjuan. What's the problem? De flesta skolämnen är obligatoriska. Ner med tvångsfysiken!

Röster: +2

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp