Integration – inte bara språk
Det förs livliga debatter i vårt samhälle just om vilket språk borde man som invandrare lära sig. Med intresse läste jag på Magma, Olav S Melins artikel ” Integrationsdebatt om språkundervisning.” Han nämner Richard Järnefelt som enligt Olav klämmer i med att ” tvingas lära sig en dialekt som talas av mindre än fem procent innebär slutet för all integration”. Enligt artikeln, påstår Järnefelt att vi invandrarna, som lär oss svenska, lider av svenskans ställning, och det gör oss ointresserade att lära oss det nya landets språk. Tack Olav att för att du förstår den här frågan bättre än Järnefelt.
Jag blir alltid lika mycket förvånad om dessa experters uttalande speciellt som är inte själva invandrare.
Många av er som läser dessa rader talar fullständigt engelska. Betyder det att ni är integrerade i det Brittiska samhället då?!
Integrering är en kombination av ens identitet, trygghet och språk. Språk är ett verktyg för att integreras, men först ska man känna ett behov att integreras. Det här behovet är inte jobb, pengar eller status. I integrering ingår en stor dos av sorg och egna frågeställningar. Jag viste att jag måste skapa mig en ny identitet som är en kombination av min gamla och min nya kultur.
För att överhuvudtaget våga göra det måste jag känna mig trygg med människor runtomkring mig. Och då behöver jag känna mig välkommen och önskad, bekräftad och förstådd. I Närpes fick jag allt detta – på svenska! Om det var Seinäjoki som tog hand om mig skulle allt detta hända på finska!
Min dotter ska på sommar jobb i Ilmajoki, just för att lära sig landets andra språk också. Min inställning till finska har aldrig varit negativ utan en rikedom lika vacker och viktigt som svenska.
När det gäller att vi som lär oss bara svenska inte får kvalificerat jobb om vi inte kan finska kan tolkas hur man vill. Vad är ett kvalificerat jobb? Det som jag vill syssla med eller det som jag har utbildat mig till? När jag blev tillräcklig trygg i mig själv här i Finland hittade jag jobb och intresse som enligt mig är jag kvalificerad till.
Ni som diskuterar och funderar vilket språk ska invandrare lära sig, vill jag meddela att den mänskliga språk kommer först, allt annat faller på plats vartefter!
[Original finns här]
I princip kan jag förstå den frustration som mången kan känna med att ett språk inte räcker för att accepteras i det finländska samhället utan två. Jag tror ändå att det kan kännas så eftersom det är så motigt att hitta jobb med bristfällig finska och för att man kanske stöter på rasism. Då känns ju språkkravet som ett ytterligare försök att hindra en från att delta i samhället. Vad tycker du Emina? Hur mycket rasism anser du att du har stött på i din vardag?
