Gamma blogg

En minikurs i härskarteknik

Jeanette Öhman

Tisdag, 24 Augusti 2010 11:45

Hur har du det då på ditt lilla jobb, lilla vän? Sade medelålders kvinnan mitt emot mig på koncernens julfest. Först visste jag inte alls hur jag skulle reagera, jag var definitivt fysiskt längre än damen ifråga och hade rent hierarkiskt sett en högre tjänst än hon. Å andra sidan var jag tjugo år yngre och hade inte tillnärmelsevis lika mycket livs- och arbetserfarenhet som hon.

Läs mer: En minikurs i härskarteknik

Barnvänligt

Helena Slater

Tisdag, 8 Juni 2010 15:26

Under Gammas senaste lunchseminarium med temat nyblivna föräldrarars mötesrum nämndes det hur alla verkar ha en åsikt när det kommer till temat barn. Just då diskuterade vi främst bloggar och hur läsarkommentarerna ökar i mängd när bloggaren skriver om barn och föräldraskap.

Läs mer: Barnvänligt

Kan jag få min identitet tillbaka?

Jeanette Öhman

Måndag, 8 Februari 2010 17:35

Det här med havandeskap för med sig mer än bara fysiska förändringar. Jag kan leva med att min mage plötsligt skymmer mina tår och att jag som förr joggade i en timme utan problem nu blir andfådd efter att ha promenerat till jobbet. Jag har tydligen haft vad man kallar en lätt graviditet, inte minsta lilla hemorrojd eller foglossning så långt ögat kan nå.

Det som däremot irriterar mej är folks helt nya sätt att bemöta mig. Från att ha varit en person är jag nuförtiden Den Gravida Kvinnan. Allt jag gör och känner bottnar tydligen i min graviditet. Är jag glad eller sur har det med hormoner att göra, är jag hungrig beror det på att jag har ett foster i magen, har jag sovit gott/dåligt ligger orsaken i att jag har en bulle i ugnen. För dylikt upplever ju inte obefruktade människor. Så här känns det antagligen att vara invandrare i Finland, man är först och främst utlänning och bara i andra hand individ. Ibland upplever jag den här identitetsförlusten som jobbig.

Vård i väntans tider

Helena Slater

Torsdag, 28 Januari 2010 12:27

En gravid finlandssvensk kvinna som bor i centrala Helsingfors undersöks av en läkare långt senare än en gravid kvinna som bor i Borgå eller i någon av orterna i Österbotten.  Dessutom går finlandssvenska kvinnor som bor i centrala Helsingfors på färre kontroller till mödrarådgivningen än sina medsystrar i andra delar av landet.  Detta har en grupp blivande mödrar på det finlandssvenska diskussionsforumet mammapappa.com kommit fram till efter att man jämfört antalet rådgivnings- och läkarbesök blivande mödrar kallats till på olika orter.  När jag nämnde detta på mitt senaste rådgivningsbesök så fick jag veta att man i Helsingfors har tagit bort det första läkarbesöket samt två av de första rådgivningsbesöken för gravida. De anses inte nödvändiga.

Konstigt att det kan vara så olika. Varför tycker man i Korsholm att det är nödvändigt med prover och undersökningar i tredje graviditetsmånaden om de anses onödiga här i Helsingfors?

Det är ju klart att man kan besöka en läkare om något känns fel men som förstföderska är det ju ofta svårt att veta hur allt ska kännas och man kanske går och oroar sig i onödan.  Det är ju ofta i början man har många frågor och funderingar kring graviditeten och kanske har ett större behov av att prata med en rådgivare. Den som vågar kan söka sina svar på Google.

Normernas tvingande makt

Heidi Hakala

Fredag, 8 Januari 2010 01:39

”Är det en bild av en människa, det jag ser? Eller en människa av en bild?”.

Den tvetydiga repiken var en del av vår julproduktion ”Studentteatern firar lucia”, en demoföreställning inför Studentteaterns vårpjäs. Närmare bestämt firade vi ner flaggan som signalerar att luciavalet allt mer börjat likna en skönhetstävling. Innan jul fick vi ta del av de förolämpningar av luciakandidaterna som förekommit bland några illvilliga studerande på Svenska Handelshögskolans intranet. ”Femman vinner helt säkert, dom andra ser ju ut som elefanter” och ”hur är det möjligt att 9 av 10 ser ut som att de blivit överkörda av ett tåg i ansiktet”, löd de nedrigaste kommentarerna. Genusperspektivet i luciaspektaklet är sorgligt påtagbart; utseendet dominerar även i en tävling som borde framhålla allt annat än utseende.

Manusförfattaren till pjäsen var den briljanta österrikiska författaren och nobelpristagaren Elfriede Jelinek, som med sin samhällskritik blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt. Hon demaskerar samhället genom att påvisa vilka paradoxala normer vi tillåter råda. Bland dem utseende-jargongen som är påfallande normal inom flera gemenskaper, inte bara i luciavalet. Den så kallade ”diskussionen” om lucia var bara en följd av något mycket mer utbrett och accepterat; idealen som förväntas av kvinnor respektive män. Gällande Jelinek själv upplevde hon de sociala normernas krav så tunga att hon i dag lider av svår social fobi.

Men kanske är vi ibland ytliga i våra bedömningar av varandra bara för att yta är det enda som finns att tillgå? Kanske har karisman och originaliteten försvunnit under den yta som så noggrannt polerats för att duga? Däremot tror jag ändå inte att någon av oss vill vara människor skapade efter en viss bild, eller människor som blivit till förenklade bilder av de personligheter vi är. Utséendeidealet borde omformuleras till en önskan om att se ut som den människan som finns inuti skalet. Att vara en människa som motsvarar sin inre bild av sig själv, inte den som normerna vill att man ska motsvara.

Jag tror att Jelinek skulle hålla med.

Skaffa städhjälp

Jeanette Öhman

Onsdag, 16 December 2009 16:43

Nångång förra veckan hade jag precis hängt upp tvätten då det slog mig att det på sistone alltid är jag som hänger upp tvätten. Efter lite tankearbete kom jag fram till att det också är jag som under de senaste veckorna proppat tvättmaskinen full med smutstvätt. Dessutom har jag fyllt och tömt diskmaskinen och varit den som köpt wc-papper. De tråkigaste av sysslor. Jag tog upp den här problematiken med min man och vi kom överens om att i fortsättningen hålla ett bättre öga på oss själva så vi inte sjunker ner i träsket av traditionella könsroller.

För hur gärna vi finländare än stoltserar med att ha en kvinnlig president och vara först i världen med rösträtt (okej, om man ska vara anal så var Nya Zeeland före oss, men där fick kvinnorna inte ställa upp i val, bara rösta) så är vi ännu inte jämställda då det kommer till hushållsarbete. Vissa av oss är kanske det, men sannerligen inte alla.

Därav tycker jag att vi nu rannsakar oss själva. Vem städar, byter lakan, diskar och köper hem wc-papper hos er? Att ens sambo "hjälper till" med städningen räknas inte. Det är inte ens okej. Är man sambos bor man per definition tillsammans och då ska inte den ena hjälpa till i hemmet, utan från början vara precis lika ansvarig för det. Att ensam vara projektledare för hemvård är ett skitjobb. Med andra ord räcker det inte med "...han dammsuger nog om jag ber honom göra det". Ansvar betyder att man själv ser när det ska dammsugas och tvättas.

Det är som pappor som barnvaktar eller hjälper till med skötsel av bebis. Som om det var en tjänst och uppoffring de gjorde, inte en naturlig del av att vara förälder. Men det kan vi prata mer om senare.

Och eftersom det här är en sexblogg kan jag ju tillägga att man blir mycket mera sugen på sex då man inte har ett berg av hushållssysslor att ensam ta hand om när man kommer hem.

Situationen hemma hos oss löste sig för övrigt genom en enkel diskussion, anställandet av städhjälp och bra fiilis.

Den som ger han får

Helena Slater

Fredag, 11 December 2009 16:28

Jaha, då var det jul igen.

I år spenderade jag självständighetsdagen med att shoppa julklappar. Javisst! Alla nära och kära kommer att få böcker i år. Inga mjuka paket här inte!

Tack och lov för nätbutiker! Inga vassa armbågar att värja sig för, inget lågt blodsocker att tampas med för att man inte hunnit äta och ingen stress.  Dessutom kan man jämföra priser utan att behöva springa mellan olika affärer. Lätt och effektivt! Nu återstår bara att se om böckerna hinner fram innan jul!

Många år har jag sprungit panikslagen från butik till butik för att hitta den perfekta klappen, eller nu något eftersom den personen ändå kommer att komma med något litet fast vi har bestämt att vi inte ska ge varandra julklappar i år.

Jag får otroligt dåligt samvete om jag får en gåva av någon som jag inte har köpt något åt. Man brukar ju säga att det är roligare att ge än att få, men tänk om personen i fråga blir sårad? Vissa människor köper ju presenter att ha på lager inför liknande situationer men det är nog att gå lite för långt, tycker jag. En gåva ska vara personlig.

En jul fick jag en chokladask av en äldre släkting. Asken var nog ämnad åt någon annan, hon hade ju dragit ett streck över ett annat namn och plitat mitt namn bredvid.

God Jul!