Gamma kolumn

Vägra vara rädd

Jeanette Öhman

Onsdag, 18 Januari 2012 08:23

Jag skriver det här från en liten paradisö på den thailändska östkusten. Vi hyr ett hus mitt på ön och varje morgon, innan det blir för varmt, brukar jag springa några kilometer. En av rutterna jag tar går genom en lyxresort och sedan in i djungeln, längs med en liten sandväg och till slut ut på en öde strand. Eller öde och öde, vissa morgnar har jag sett en medelålders man på stranden.

Nu vet jag att alla av manligt kön inte är våldtäktsmän (och ifall de är potentiella våldtäktsmän är en diskussion jag inte vill gå in på), men jag kan ändå inte låta bli att känna ett visst obehag över att vara ensam på en öde strand med en vilt främmande man. Hemma i Helsingfors undviker jag att jogga runt Ärtholmen då det är mörkt ute (man vet ju aldrig) och är jag ute för att ta en öl med mina vänner tar jag hellre en taxi hem än promenerar genom ensliga gator och parker.

Läs mer: Vägra vara rädd

Jämställd idrott?

Stina Heikkilä

Måndag, 12 December 2011 17:26

När jag var 15 år tänkte jag aldrig på varför mitt innebandylag fick en träningstid kl. 20.30. Jag tänkte aldrig på varför träningsdräkten vi fick såg ut som stora formlösa påsar på oss flickor eller varför alla domare på alla matcher var män.

Läs mer: Jämställd idrott?

What you may not know about breast cancer

Anna Aistrich

Fredag, 28 Oktober 2011 12:14

In January, two close friends were diagnosed with breast cancer. In late March, I found a lump on myself while breastfeeding my 6-month-old daughter. I was convinced the lump must be breastfeeding related, but I had it checked by a doctor anyway. When biopsied, it was found to be cancerous.

Läs mer: What you may not know about breast cancer

Jämställdhet och rättvisa

Jeanette Öhman

Måndag, 12 September 2011 13:13

För en tid sen satt jag på en middag och pratade med en tvåbarnsmamma. Hon konstaterade att hon ensam tog hand om barn och hushåll. Hennes man jobbade. I själva verket jobbade den här tvåbarnsmamman också, hon är chef på ett större företag, men det hindrade henne inte från att pussla ihop hemmet, barnen och jobbet. Det är stundvis vansinnigt tungt, men jag klarar det, sade hon. Min första reaktion var: Stackars omedvetna kvinna, någon borde kanske prata lite jämställdhet och rättvisa med dig. Femtiotalet är slut. Men det visade sig att det var jag som var fördomsfull, den här kvinnan hade stenkoll på jämställdhet, hon hade bara valt bort den.

Så här resonerade hon: hennes man och familj är helt enkelt viktigare för henne än hennes personliga välmående. Skulle hon kräva delat engagemang för hushåll och barn av sin äkta man skulle äktenskapet med största sannolikhet gå i kras. Det skulle bli för mycket tjat och gräl och dålig stämning för att någon skulle vara lycklig. Därför valde hon att bita ihop medan barnen ännu var små, sedan skulle arbetsbördan säkert lätta.

Nån vecka senare läste jag antologin Happy, happy en bok om skilsmässa. Maria Sveland och Katarina Wennstam har samlat ihop berättelser av kvinnor som skilt sig. En av grundteserna med boken är att skilsmässa inte nödvändigtvis är en dålig sak. Kanske man borde gratulera istället för att beklaga folk som skiljt sig. Livet blir kanske bättre av att avsluta ett dåligt eller bara mediokert förhållande. Dessutom verkar veckavecka-systemet vara fantastiskt. Varannan vecka är man crazy singel med oceaner av tid för att sova, träffa vänner, vara kreativ och jobba och varannan vecka är man en närvarande och underbar förälder. Dessutom får man ha sex med olika personer.

Men vad gör man om man vill leva med sin man OCH i ett jämställt förhållande? Är det överhuvudtaget möjligt? Finns det äktenskap som är helt jämställda, eller biter alltid den ena parten ihop för husfridens skull. Eller för sin egen skull, det kan inte vara trevligt att inse att ens man (eller varför inte fru) är en freerider som utnyttjar alla tjänster man utför.

Jag vet inte, men när vi gifte oss sade någon: så länge båda känner att de gör 60% av hushållsarbetet lever ni antagligen någorlunda jämställt.

Millimeterrättvisa

Jeanette Öhman

Måndag, 15 Augusti 2011 16:28

Ofta när jag talar eller skriver om jämställdhet får jag kommentarer om att det inte finns någon poäng i att sträva efter millimeterrättvisa. Millimeterrättvisa är något man tvärtom ska ta avstånd från. Det är bara anala, lite fanatiska och humorlösa feminister som yrkar på millimeterrättvisa.

Jag kan förstå att det inte finns någon poäng med att skriva ner varje minut man utför diskning, barnmatning, vinterdäcksbyte eller fönstertvätt och sedan jämföra den med sin partners minutlista, men samtidigt är ju hela vårt rättsväsende uppbyggt på ett slags millimetertänkande. Alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Åtminstone i teorin. Man konstaterar inte att person A inte behöver följa vissa lagar lika noggrannt som person B, eftersom person A nu råkar vara den typen av person som har svårt att anpassa sig till just de här reglerna.

Jag inser naturligtvis att ett förhållande inte är samma sak som ett samhälle, men det man gör i en relation speglar sig i samhället. Ingen människa är en ö, det privata är politiskt, vi är en del av en helhet. Därför kan jag tänka mig att det är svårt för barn att förstå att vissa regler gäller för olika människor hemma, men samma regler gäller för alla i ute i samhället.

Jag vill inte förespråka något slags maniskt uppräknande av hushållsuppgifter som på sekunden ska matcha varandra, men det jag inte ännu förstått är när millimeterrättvisa blev ett fulare ord än ojämställdhet och orättvisa. Jag tycker fortfarande att allas tid ska vara lika mycket värd i ett förhållande.

Pelastetaan nuoret miehet

Olli-Pekka Koljonen

Måndag, 30 Maj 2011 10:11

Finanssimarkkinoiden kriisin jälkeinen talouslama pahensi nuorisötyöttömyyttä ja vuonna 2009 15-24 -vuotiaista nuorista miehistä lähes joka kolmas nuori mies oli Tilastokeskuksen tilastojen mukaan vailla työtä. Tuoreimpien työvoimatutkimuksien mukaan nuorten työllisyys on kohentunut, mutta edelleen nuorten miesten työttömyys on korkealla tasolla.

Läs mer: Pelastetaan nuoret miehet

Rättviseförmedlingen

Jeanette Öhman

Måndag, 23 Maj 2011 10:11

För mig är feminism, jämställdhet, jämlikhet och rättvisa ungefär samma sak. Alla ska ha samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter oberoende av kön. Vi är inte ännu där, men som tur det finns en hel del människor som jobbar för ett sånt här samhälle. Vissa satsar på att redan lära dagisbarn att också prinsessor kan vara hjältar och att rosa inte är en färg knuten till kön, andra jobbar för kvotering i styrelser, somliga jobbar politiskt medan Lina Thomsgård i Stockholm grundade Rättviseförmedlingen.

Läs mer: Rättviseförmedlingen