Gästen

Farligt bli en bortglömd minoritet

Gästen

Måndag, 9 Februari 2009 11:17

Per-Erik Lönnfors, fd vd och chefredaktör för FNB är veckans gästskribent. "Ju mer de finskspråkiga vet om de svenskspråkiga desto positivare är deras attityder", skriver han i sin bloggkommenterar till Taloustutkimus attitydundersökning om svenskans ställning.:

"Jag har själv rört mig mycket i båda språkgrupperna, både i mina yrken och
privat. Min erfarenhet bekräftar att okunskapen bland de finsktalande om de
svensktalande är en grogrund för fördomar, och att denna ignorans gör det lätt att plantera
vilsledande angrepp. För mig är det inte ett positivt tecken att 80 procent
av finnarna på olika sätt är positivt inställda. Målet bör vara en
omfattande välvilja och insikt om det svenska språkets värde, i 100 procent
av den finska befolkningen!

Detta kan inte uppnås om vi bemöts med en tigande tolerans av majoriteten,
en "repressiv tolerans" för att tala med Herbert Marcuse.
Då riskerar vi att bli Mumindalens osynliga barn, en befolkningsgrupp som man
glömmer bort. En sådan har svårt att bevaka sina intressen.

Uppmärksamhet i medierna kan motarbeta den okunskap där fördomarna frodas
och i bästa fall odla positiva attityder. Många finska journalister saknar
intresse för finlandsvenskarna, men också för dem som har det innebär det
mycket personliga kontakter och läsande för att hålla sig ajour med vad som
händer på andra sida språkgränsen. När inte ens SFP tycks följa med den
finska majoritetens medier, hur skall vi kunna göra anspråk på att de följer
med minoritetetens? En journalist som Timo Hämäläinen i HeSa gjorde ett
stort arbete, men har har tydligen kommit på kant med sin tidning. Den
ägnar numera finlandssvensk kultur endast förströdd uppmärksamhet.

Det synes mig råda en missuppfattning om att det som skrivs i svenska
tidningar och visas i svenskspråkig tv automatiskt når alla finnar. Den når
inte ens alla finlandssvenskar, eftersom många av dem har upphört att följa
med svenska medier och på så sätt snabbt glider ut ur alla finlandssvenska
sammanhang.

Jag vill därför komma med följande idé: Magma borde på något sätt bearbeta den finska
journalistkåren. Det kan ske på olika sätt. Ett är att hålla personliga
kontakter med personer som man vet att har intresse för det finlandssvenska.
Lunchmöten är ett beprövat recept. Journalisterna kan vara tacksamma för att
bli uppdaterade med färsk, kanske också "inside" information som de behöver
för att skriva. Det kan räcka med ett dussintal personer, ett halvt till att börja med. De
kan i sina respektive medier bli experter på det svenska Finland. Och hellre då
utomstående, välvilliga kritiker än "ambassadörer".

Ett annat sätt vore att upprätta en syndikerad artikelbank för finska medier.
Finska skribenter vore bra, men finlandssvenska som skriver på finska duger också.
Det finns olika praktiska metoder. Man kan erbjuda exklusivitet för den som först
beställer artikeln,men för de icke-konkurrerande landsortstidningarna är exklusivitet
säkert inget krav. Det borde var en service som tidningarna betalar en liten summa
för, i annat fall luktar den propaganda.

Artikelservicen bör givetvis genomopartiskhet bygga upp ett förtroende för innehållet,
som inte bör skygga föratt ta fram även interna finlandssvenska problem. Kulturtidskrifter som
Kanava bör inte glömmas bort.Jag har hört kända finlandssvenska journalister
fråga "vad är Kanava?". Hur kan de då själv vänta sig att finnarna känner till
Nya Argus och Finsk Tidskrift?

Om artiklar publicerade i finsk press blir citerade i finlandssvenska medier
kan i bästa fall en ömsesidig dialog uppstå.

Det finns säkert olika möjligheter att förverkliga min tanke som yngre
mediaproffs med fötterna i båda språkgrupperna bättre känner till.
Huvudsaken är att vi inte lever i ett övertäckt akvarium, eller
surrar bara innanför vår egen bikupa."

 

Både svensk och finne - ett land med två kulturer

Gästen

Fredag, 30 Januari 2009 12:07

Av Herman Lindqvist
(Festtal på svenska dagen i Åbo 6.11.2008)

Min damer och herrar - ärade Festpublik!

Vid sådana här tillfällen brukar man citera de stora skalderna för att frammana den rätta upphöjda stämningen.

Jag ska citera, kanske inte vår största skald, men en som träffat huvudet på spiken och vars verser många av er har sjungit många gånger:

Minnet...jag har tappat mitt minne,
Är jag svensk eller finne....kommer inte ihåg....

Åt detta kan man dra på munnen, men det finns en mörk sanning i botten, något som ni alla kanske känner igen.

Är finlandssvensken svensk eller finne? Kan man vara BÅDE svensk och finne?

Vi ska se.

Läs mer

Mattila har fel – men också rätt

Gästen

Söndag, 11 Januari 2009 16:43

Att hög akademisk utbildning inte är någon förnuftsgaranti är ingen nyhet. Men sällan ser man en sådan djupdykning som Aarne Mattilas, docent i ekonomisk och social historia vid HU, då han i senaste nummer av tidskriften Kanava kommenterar finlandssvenskarnas enligt honom alltför stora inflytande i Finland. Jag har alltså inga svårigheter att hålla med Olav S. Melin då han skriver att Mattilas inlägg är en "unken fläkt från ett förgånget trettiotal".

Men Mattila har kanske också rätt på en del punkter. Åtminstone tycker jag hans synpunkter tål diskuteras, även om hans motiveringar är befängda. Vi har nämligen all anledning att se över språklagen, och kanske byta fot när det gäller synen på oss själva som minoritet respektive nationell språkgrupp.

Läs mer