Av kärlek till olikheterna

Lördag, 10 Oktober 2009 19:27

Heidi Hakala

När jag besökte biblioteket förra veckan snubblade jag över boken "Den långa vägen till närhet" av Tommy och Carita Hellsten. Förutom att beskriva vägen till närhet kommer skribenterna även in på en sidoväg om vägen mot jämställdhet. "Ju mer jag är man och du är kvinna, desto mer jämlika är vi. Ju mer man förlorar den jämlikhet som bygger på självklar olikhet, desto större blir behovet att kämpa för sitt värde", skriver Tommy och lyfter upp en intressant vinkel i jämställdhetsdebatten: att jämlikheten borde baseras på en kärlek till olikheten.

Enligt mig handlar feminism inte om att kvinnor förtränger sin kvinnlighet för att ta till sig manliga egenskaper, utan om att kunna vara hundra procent kvinna vid en mans sida utan att lida av en underlägsenhetskänsla. När en relation mellan en man och en kvinna på arbetsplatsen eller i privatlivet är trygg och jämlik är kvinnan fri att vara kvinna och mannen fri att vara man. Det är jämlikheten som är förutsättningen för att vi ska kunna njuta av olikheterna istället för att sudda ut dem.

Enligt Tommy behöver vi inte tävla, överglänsa varandra eller vara avundsjuka på varandra när kvinnan vilar i sin kvinnlighet och mannen i sin manlighet. När inte det andra könet blir ett hot eller en motståndare i det vi försöker uppnå kan vi sluta kämpa för vårt värde som kvinna, och i stället fokusera på att visa vårt värde som de individer vi är.

Med det här vill jag inte placera egenskaper och karaktärsdrag i könsfack, bara peka på att det finns olikheter mellan könen som vinner på uppskattning av olikheterna istället för att med tvång göra dessa egenskaper neutrala.

Varför inte använda männens manlighet för att blomstra som kvinnor, låta det ge genklang i vår kvinnlighet istället för att neutralisera den?

0 Kommentarer