Nyaste idéerna

Inrätta en rättscentrum där enskilda kan få hjälp för att beivra sina språkliga rättigheter

Med Centrum för rättvisa (http://centrumforrattvisa.se/) som förebild, inrätta ett motsvarande centra i Finland, som kan hjälpa enskilda medborgare, som anser att deras språkliga rättigheter har blivit kränkta. Centret skulle ha som uppgift:

- att informera om de språkliga rättigheterna i Finland

- att vara behjälplig gällande hur man juridiskt beivrar sina rättigheter.

- att driva enskilda fall som man anser vara principiellt viktiga.

Svenskspråkiga namn

Har ni tänkt på att undersöka huru många som har svensksprågiga namn i Finland. Det är många som återtar sina sina gamla svenska namn som förfinskats. Det är inte heller ovanligt att helt finskspråkiga har svenska förnamn.

Positiv feed back, rösta med fötterna.

Som läget nu är åtminstone i huvudstadsregionen och kanske också i andra delar av svenskfinland så känner vi svenkskpråkiga ju inte ens igen varandra. I Helsingfors vågar man sällan testa genom att börja på svenska. Vi servar således varandra på flytande (?) finska och är inte ens medvetna om att vi alltid då och då kunde få betjäning på vårt eget språk. Det borde finnas dekaler att få också för småaffärer att klistra i fönstret som berättar för kunden att här kan ni tala svenska. På tal om klistermärken så skulle det vara trevligt också med vår egen gulröda flagga ibland och inte bara den evinnerliga svenska flaggan. Kanske båda för att markera spåktillhörighet och inte bara språkkunskap. Kanske vi t.o.m. kunde vi få en spalt här på Magma-sajten där vi kunde berätta för varandra om ställen där vi fått bra service på svenska. Kanske affärer, restauranger och övriga instanser t.o.m. kunde få något slags "diplom" för sin svenska service av ngn svensk instans i landet? Det slags samlad information torde kunna intressera också svenska turister.

Svenskfinland på den internationella scenen

Svenskfinland på den internationella scenen Diskussioner kring den finlandssvenska kulturen dyker med jämna mellanrum upp i media. En vanlig synpunkt är att kulturen behövs för vår uppfattning av oss själva; vår identitet och för vår livskvalitet. I sommarens debatt föreslog Claes Andersson att vi skall satsa på immateriell produktion (konst, kultur, utbildning och kommunikation) ”för att skapa mera innehåll och kvalitet i tillvaron”.

Jag läste de sidor från Tallinn-mötet som Pär Stenbäck hänvisade till och fann flera goda uppslag för utvecklandet av den svenskspråkiga kulturen i Finland - i begreppets bredare betydelse (se Mikael Kosk kolumn i HBL 17.7.2009) - men inget förslag om Finlandssvenskheten i ett större, internationellt perspektiv. Diskussionen om vår ställning inom landet förs på flera plattformar: FST, Magma, Åbo Akademi för att nämna några.

Denna verklighet finns väldokumenterad i Krister Ståhlbergs (red.) bok ”Finlandssvensk identitet och kultur” (1995). Här skriver prof. Ulrika Wolf-Knuts om begreppet ”alter” som en del av vårt identitetsskapande. Begreppet hänvisar till motpartens uppfattning av vår identitet. Det handlar alltså om hur självbilden (egot) kompletteras eller utmanas av uppfattningar från omgivningen. Man kan kanske (mutatis mutandis) låna begreppet ”alter” till att argumentera för grundandet av ett Finlandssvenskt vetenskaps- och kulturinstitut – en möjlighet för motparten att orientera sig i förhållande till det finlandssvenska egot. Finland har 17 kultur- och vetenskapsinstitut (KOV) på olika håll i världen, främst i Europa.

Det mest kända är kanske Villa Lante i Rom. Institutens uppgift är att informera om landets konst, kultur och vetenskapliga forskning och inom dessa sektorer arrangera evenemang och befrämja samarbeten. Jag tycker att det finns behov av ett särskilt Finlandssvensk kultur- och vetenskapsinstitut (FSKOV). Det är snarare regel än undantag att minoritetsfolk driver kulturinstitut. Stora regioner som Katalonien och Baskien har sina institut, men också små befolkningsgrupper som Nordamerikas inuiter är organiserade på det sättet. Var skulle då ett FSKOV-institut ligga? Min uppfattning är att det skall ligga på Internet, tillgängligt för hela världen. Verksamheten kan då alltid vara up-to-date, så att aktuellt material inom forskning och kultur tillförs på daglig basis.

Nätet är idag en seriös scen (besök t.ex MIT, Tate modern, SVTPlay) och en allt viktigare distributionsplattform för vetenskap och kultur. En invändning kunde vara att det redan finns material om forskning och kultur som riktar sig till en internationell publik. Meddelanden från Åbo Akademi, FIMIC (Finish Music Information Center), eller Luckans projekt för kulturexport för att nämna några olika ur en bred palett. Problemet är att detta är spridda enheter som ingen utan speciell insikt i landets strukturer kan känna till.

Även om man inte kopplar institutet till frågan om vilka vi är, finns det skäl att göra omvärlden uppmärksam på vad vi gör. Dessutom fyller ett FSKOV-institut en annan funktion; det är en plats för alla i utlandet boende finlandsvenskar, utlandsstuderande och resande att hänvisa till i sina kontakter med ”de andra” när den ständiga frågan om finlandssvenskarna dyker upp. Det fungerar också som ett forum för dessa grupper att hålla kontakt med hemlandets verksamhet. Jag är inte säker på om det endast finns goda skäl för att stärka den finlandssvenska identiteten (se L. Hertzberg, ÅU 27.5.1999), ändå tycker jag att det är angeläget att det vi producerar (vilket i ganska liten grad är typiskt finlandssvenskt) får en gemensam plattform för internationella ögon. Eller som Claes Andersson uttryckte saken ”vi är väl rustade för att nå ut i världen med våra produkter”

Peter Lång Kompositör, Malmö

Infocenter om invandringen

Många finlandssvenskar har en positiv syn på ett mångkulturellt samhälle. För att kunna undvika möjliga negativa följdverkningar av en stor invandring behövs kunskap om invandringens följder. Finlandssvenskarna, med sina täta kontakter till Sverige, borde ha goda förutsättningar att producera detta slag av information. I jämförelse med Finland har invandringen i Sverige legat på en helt annan nivå och där borde därför finnas dylik kunskap.

Jag föreslår alltså att Magma grundar en infobank/infocenter gällande invandringen. Det skulle vara ett ställe där vem som helst skulle kunna få information om något, som han eller hon funderat över. T. ex. som Helsingforsare skulle jag vilja veta var stadens hyreshus i framtiden kommer att byggas. Kommer det att byggas stora mängder av hyreshus i centrum, så satt man undviker förortsproblem som invandringen medfört i en del länder? Vilka partier jobbar för det och vilka möjliga beslut som finns om detta? Följdfrågan skulle kunna vara om invandringen inverkar på hyresnivån eller har den inte någon betydelse överhuvudtaget?

Läs mer

Kommunernas språkliga ansvar

Det brukar ofta påpekas att finlandssvenskar för sällan kräver fullgod svensk service och undviker att anmäla språkliga brister eller språklig diskriminering till justitieombudsmannen (eller justitiekanslern). Jag håller helt och hållet med om att detta borde göras oftare. Jag undrar dock också om inte många kommuner med svensk majoritet också har ett motsvarande språkligt "ansvar". Språklig jämvikt mellan svenska och finska i Finland handlar inte enbart om enskilda individer, utan även om t.ex. kommunikation mellan kommunerna och staten. Dessutom kan kommunerna också i viss utsträckning fatta beslut som påverkar jämlikheten mellan språkgrupperna.

Några exempel: 1) Enligt språklagen ska en statlig myndighet använda kommunens majoritetsspråk, eller båda språken, när den skickar skrivelser till kommunen (med undantag av några specialfall). Ändå händer det att kommuner med svenskspråkig majoritet får statliga skrivelser på finska. Jag undrar varför inte kommunerna i praktiken kräver att skrivelserna ska erhållas på svenska innan de behandlar dem. Svenskspråkiga kommuner och kommuner med svenskspråkig majoritet kunde anta en princip om att finskspråkiga dokument skickas tillbaka till den statliga myndigheten med en hänvisning till språklagen. Ett undantag kunde utgöra dokument som snabbt måste behandlas p.g.a. att allvarlig skada annars kunde inträffa. I sådana fall borde den språkliga försummelsen anmälas till lämplig myndighet och kommunen borde i efterskott kräva ersättning t.ex. för översättningskostnader.

Läs mer

Nordisk / Svensk filmfestival

Väldigt litet nordisk film visas på biograferna. Fina svenska filmer går inte att se i Finland om man inte beställer en dvd på internet. Det skulle finnas behov för en filmfestival som specialiserar sig på svensk och möjligtvis också nordisk film. T.ex. Lars von Triers förra film, den fina "Direktören för det hela" har inte visats i Finland förutom ett par visningar på Kärlek och Anarki-festivalen. Listan på svenska filmer som inte visats skulle bli lång. Det skulle klart finnas en beställning för en filmfestival med svenska och nordiska filmer. Kanske något för Finlandsvenskt Filmcentrum?