Kommunernas språkliga ansvar

Det brukar ofta påpekas att finlandssvenskar för sällan kräver fullgod svensk service och undviker att anmäla språkliga brister eller språklig diskriminering till justitieombudsmannen (eller justitiekanslern). Jag håller helt och hållet med om att detta borde göras oftare. Jag undrar dock också om inte många kommuner med svensk majoritet också har ett motsvarande språkligt "ansvar". Språklig jämvikt mellan svenska och finska i Finland handlar inte enbart om enskilda individer, utan även om t.ex. kommunikation mellan kommunerna och staten. Dessutom kan kommunerna också i viss utsträckning fatta beslut som påverkar jämlikheten mellan språkgrupperna.

Några exempel: 1) Enligt språklagen ska en statlig myndighet använda kommunens majoritetsspråk, eller båda språken, när den skickar skrivelser till kommunen (med undantag av några specialfall). Ändå händer det att kommuner med svenskspråkig majoritet får statliga skrivelser på finska. Jag undrar varför inte kommunerna i praktiken kräver att skrivelserna ska erhållas på svenska innan de behandlar dem. Svenskspråkiga kommuner och kommuner med svenskspråkig majoritet kunde anta en princip om att finskspråkiga dokument skickas tillbaka till den statliga myndigheten med en hänvisning till språklagen. Ett undantag kunde utgöra dokument som snabbt måste behandlas p.g.a. att allvarlig skada annars kunde inträffa. I sådana fall borde den språkliga försummelsen anmälas till lämplig myndighet och kommunen borde i efterskott kräva ersättning t.ex. för översättningskostnader.

2) I kommuner med finskspråkig majoritet torde det interna förvaltningsspråket i de flesta fall vara huvudsakligen finska. Därmed kunde man vänta sig att kommuner med svenskspråkig majoritet skulle sköta sin interna förvaltning på svenska. När kommunerna Ekenäs, Karis och Pojo nyligen gick ihop till Raseborg gick man in för att ta i bruk ett gemensamt patientdatasystem som personalen på vårdcentralerna ska använda. Den nya kommunens majoritetsspråk är svenska, och det språk som programmets gränssnitt finns tillgängligt på är finska. Är det överhuvudtaget tänkbart att en kommun med finskspråkig majoritet skulle ha köpt in ett program vars användargränssnitt endast finns tillgängligt på svenska?

3) I tvåspråkiga kommuner med finskspråkig majoritet är det som bekant mycket vanligt att finskspråkiga elever börjar läsa svenska först i sjunde klass. Svenskspråkiga elever i tvåspråkiga kommuner med svensk majoritet börjar vanligtvis läsa finska i tredje klass.

Om man argumenterar för att så många flera talar finska än svenska, så hävdar jag att så inte är fallet varken i kommuner med svensk majoritet och inte heller globalt sett, där svenska är ett större språk än finska. Om man hävdar att alla måste kunna finska i arbetslivet i Finland så svarar jag att så kanske är fallet så länge kommuner med svenskspråkig majoritet accepterar statliga dokument på finska (trots att detta bryter mot lagen), köper in enspråkigt finska datorprogram osv.

Om regering och riksdag däremot önskar att alla börjar läsa det andra inhemska språket redan i trean kunde lagstiftningen ändras för att göra detta obligatoriskt, varvid svensk- och finskspråkiga elever också skulle behandlas likvärdigt. Det ordnas då och då kampanjer vilkas syfte är att få svenskspråkiga individer att också i praktiken kräva service på svenska. Kanske det borde ordnas en motsvarande kampanj som istället riktar sig till kommuner? Om kommunerna börjar kräva service på svenska kanske det dessutom kan uppmuntra enskilda individer att göra lika.

2 Kommentarer

Mycket goda idéer.

skriven av BK den 18.5.2009

Vad är det egentligen som hindrar dessa idéer att bli verklighet och allmän praxis?

Röster: +6

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Svar till BK

skriven av Artikelns skribent den 21.5.2009

Jag ser egentligen inget som hindrar kommunerna från att tillämpa de här idéerna. Frågan är då varför ingen gör det? Har kommunerna verkligen inte tänkt på det här? Är kommunerna rädda för hur finskspråkiga ska reagera? Har kommunerna dåligt självförtroende och inte vågar ställa krav? Eller handlar det bara om att någon kommun måste få en början på det, varefter andra kommuner skulle följa efter?

Om jag inte minns fel var det för ett antal år sedan tal om att Åland skulle börja tillämpa en liknande strategi som i punkt 1. Jag har dock inte hört att så trots allt skulle ha skett, och jag vet inte varför. Språklagen gäller visserligen inte Åland, men det finns istället motsvarande lagstiftning som säger att kommunikationen mellan åländska myndigheter och myndigheterna i "riket" ska ske på svenska.

Om kommunerna är oroliga för hur finskspråkiga ska reagera, så är inte kommuner med finsk majoritet i så fall rimligtvis rädda för hur svenskspråkiga ska reagera över att de kommunicerar med staten på finska, använder finskspråkiga datorprogram o.s.v.? Svar: Knappast. Så varför ska kommuner med svensk majoritet då vara rädda för hur finskspråkiga reagerar om de börjar kommunicera med staten på svenska?

Angående hur man ska få en början på tillämpningen av principerna, så bör man tänka på att kommunerna inte är en fysisk person som på ett ögonblick kan bestämma sig för hur de handlar, utan de är snarare större "maskinerier" som bygger på samverkan mellan många individer. Med tanke på det borde kanske någon förtroendevald i en kommun med svenskspråkig majoritet göra en motion i kommunfullmäktige och på så sätt eventuellt få principerna upphöjda till allmän praxis inom kommunen. Därefter kunde andra kommuner studera hur "pionjären" har gått till väga och själva följa efter.

Röster: +6

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp