Runeberginstitutet

Tyskland har har ett Goetheinstitut, Frankrike sitt Alliance Francaise, och Storbritannien har British Council - varfor kunde inte de finlandssvenska institutionerna sla sig tillsammans bakom ett finlandssvenskt kulturinstitut, som skulle framja det svenska spraket samt den finlandssvenska kulturen sa val i finsksprakiga Finland, sasom utomlands? Forutom att oka forstandet for det finlandssvenska i det finska Finland kunde dessa institut fungera som samlingsplatser for sma svensksprakiga minoriteter i sk. sprakoar. De kunde vara centralt belagna i stader sa som Tammerfors, Jyvaskyla, Uleaborg, Joensuu och Villmanstrand, och inhysa forutom bibliotek, gratis sprakkurser i svenska, ocksa mysiga kafeer, intressanta seminarier och utbildning, t.ex. svensksprakiga sprakduscher for smabarn. De kunde erbjuda material, hjalp och valkanda talare for finsksprakiga skolor, fungera som kontaktplatser dar finsk- och svensksprakiga foreningar kunde grunda samarbetsverksamhet, organisera elevutbyte eller hjalpa till med klassresor t.ex. till skargarden. Ett institut som detta kunde fungera som ett skyltfonster for det finlandssvenska i en miljo som blir alltmer misstanksam mot det svenska i Finland. Den kunde avmystifiera finlandssvenskheten pa helt finsksprakiga orter, och ge en orsak samt redskap for svenskundervisning pa orter dar svenskan inte anvands dagligen. Den skulle starka den svensksprakiga identiteten for minoriteter i sprakoar och kanaler for finlandssvensk kultur och litteratur att komma in i det finskaste Finland. Branscher utomlands vore ocksa viktiga i att framja finlandssvenskans stallning. Kannedomen av finlanssvensheten kunde framjas i Sverige, dar den ar bristfallig. I samband med Alands landskapsregering kunde den framja turism till skargarden, och etablera en intressant finlandssvensk identitet, parallelt med den finsksprakiga, som skulle ses som en del av Finland, just som Quebec ses som en del av Kanada, men med sin egna, sarskilda identitet.