20.5.2013KolumnitMillainen muslimi voi olla demari?Ruotsin sosialidemokraattisessa puolueessa syntyi huhtikuussa riita islamista.
14.3.2013TemaSeminaari kaksikielisistä kouluista jakoi mielipiteitäKaksikielisiä kouluja puntaroitiin suomen-, ruotsin- ja saamenkielisestä näkökulmasta Magman ja Utsjoen kunnan järjestämässä seminaarissa Helsingissä 13.3.2013.
24.10.2012MagmaPopulism in FinlandSupport for populism and extremist groups has increased in many European countries in the past few years.
1.8.2012TemaThe End of Nortopia?Rightwing Populism and the Challenges to the Freedom of Press
The right-wing populist European reality
Right-wing populism in Europe is, 66 years
Tidigare kolumnister 
Jörn Donner
Jörn Donner är författare, regissör, fd riksdagsman och diplomat.
Jörn Donner
Måndag, 4 Januari 2010 15:28
Våra presidenter har bemödat sig om sina kunskaper i svenska. Mauno Koivistos proletära bakgrund i Åbo hindrade honom inte från att anamma en närapå perfekt tvåspråkighet. Hans efterträdare Martti Ahtisaari lärde sig utmärkt svenska bland annat genom sin första utlandskommendering i Asien under svensk kyrklig regi. Tarja Halonen gjorde sitt bästa när jag för en del år sedan på anstiftan av Micce Franck och Johan Storgård ledde ett TV-samtal från Svenska Teaterns scen under rubriken ”Tvångssvenska på Svenska Teatern”.
Jörn Donner
Måndag, 19 Oktober 2009 10:36
Det är rätt dyrt att bli medlem av Finlands riksdag, därest man inte anser sig ha tillräcklig trovärdighet på gatan (street credibility) eller tror sig vara så känd och omtyckt att väljarna med nöje stöder invalet, dvs rittar dit rätt siffra.
Så omtyckt var jag en gång i tiden att döttrarna till en vän i bekantskapskretsen påstod sig ha röstat på mig. Problemet var att familjen bodde i Esbo och jag var kandidat i Helsingfors. Jag tog aldrig reda på vem som hade fått dessa borttappade röster på andra sidan valkretsgränsen.
Jörn Donner
Måndag, 17 Augusti 2009 14:41
En fråga som under längre tid besvärat mig handlar om huruvida en finländare (även en svenskspråkig sådan!) kan få kunskap om omvärldens tillstånd enbart genom att följa med de nationella nyhetsmedierna. Svar tyvärr nej. Det är intressant är att försöka säga varför.
Jörn Donner
Måndag, 1 Juni 2009 08:51
Jag vet inte, har aldrig efterhört (det är lite sent) på vilket språk jag blev född. Det sägs att barn i mycket lite framskriden ålder tar intryck av omgivningens språkmelodi. Det hade rentav varit tänkbart att lära mig lite kinesiska, men knappast i det barnbördshus (sedermera nedlagt) vid Bulevarden i Helsingfors där händelsen ägde rum, vid en tidpunkt på dygnet som diverse kvacksalvare vid många tillfällen förgäves efterhört. Jag vet inte om de skriver sina horoskop enligt GMT eller lokal tid, och klockan kan ju gå efter eller före.
Jörn Donner
Måndag, 23 Mars 2009 09:57
Finlandssvenskheten som politiskt begrepp, "den politiska finlandssvenskheten" diskuteras rätt sällan.
Det kan bero på att företrädarna för den mainstream som är Svenska folkpartiet ser det som en självklarhet att dess relativa dominans bland de svensktalande väljarna ger partiet ett mandat att företräda hela finlandssvenskheten. Det kanske också andra anser. Sfp blir liktydigt med begreppet pakkoruotsi. Ska det vara svensk närvaro åstadkoms den via Sfp, som förmodas bäst handha "svenska frågor". Vilka de är har ibland förblivit oklart för mig. Men jag minns från min riksdagstid denna återkommande replik: är frågan "svensk"? Ja, säg det.
Jörn Donner
Måndag, 12 Januari 2009 10:33
Det har sagts förut, det sägs nu, och det kommer att sägas framöver, men jag anser begreppet finlandssvensk vara irrelevant, missvisande och otidsenligt.
Dess bristande relevans kan jag för egen del understryka med mitt eget exempel, eller enkelt uttryckt genom att säga att vi alla kommer från någonstans, liksom också jag. Detta någonstans är inte alltid här.
Själv råkar jag befinna mig i Helsingfors, Kronohagen av flera olika skäl. Det första handlar om en skollärare från Lübeck som infann sig i den svenska fästningen Nyen Skans, där S:t Petersburg nu är beläget. Tidpunkten var rätt illa vald, 1694. Ett annat skäl handlar om hans och hans avkommas irrfärder via Viborg, Helsingfors och Stockholm till Gamlakarleby, och det faktum att det på 1800-talet bara fanns ett universitet i landet, och det hade flyttats till huvudstaden. Dit kom min farfar. Han köpte en fastighet och byggde hus. Under hans tid var begreppet finlandssvensk inte uppfunnet. Han tänkte sannolikt att han var en tvåspråkig finne, som i huvudsak talade svenska. Han hade läst sin Runeberg.
