Länkar

Statsmakten och media bör ta ansvar för bägge språken

Länkar

Tisdag, 14 September 2010 10:34

Nu är det allvar. Än har vi ingen språkstrid i Finland, men tar staten inte ansvar för svenskan kommer vi att få en, skriver Kenneth Myntti i Vasabladets ledare 14.9.

"Språkstrid.

Begreppet förekommer överallt - i radion, i teven, i tidningspressen.

I och med att Centern försök att föra Mellersta Österbotten norrut stöp på grundlagens stadgande om språklig service heter det nu att vi har en språkstrid i Finland.

Det är naturligtvis inte sant. De insatta vet att det är den förlorande parten Centern som försöker få det att framstå på det viset.

Finlandssvenskarna måste ha rätt att ta nationalspråket svenska i försvar utan att bli beskyllda för språkhets. Tvärtom är det motparten som språkhetsar om den inte accepterar att svenskan är likvärdig med finskan i statliga reformer.

Då Magma-akademins programchef Martina Harms-Aalto i går morse var gäst i radioprogrammet Ykkösaamu möttes hon av en skur mycket fördomsfulla frågor:

Varför vill Magma föra en diskussion om svenskan i Finland, vart är det ni vill komma?

Varför måste det lobbas för en välmående kultur och en grupp människor som har fötts med guldsked i mun?

Varför blir det så snabbt språkstrid?

Martina Harms-Aalto klarade sig bra. Tålmodigt förklarade hon villkoren för en språkminoritet och hur denna minoritet behöver ständig förståelse från språkmajoritetens sida. En motfråga om reportern någonsin själv har varit tvungen att redogöra för sina sjukdomssymptom inför en läkare på ett annat språk än modersmålet hörde till det bästa Harms-Aalto presterade.

Reportern blev svarslös. På slutet var han till och med tvungen att medge att samtalet hade gett nya synvinklar.

Det är bra. Men på samma gång är det skrämmande att höra hur starka fördomarna mot finlandssvenskarna är på finskt håll.

Magma-akademin liksom alla de övriga institutionerna som har sjösatts på senare tid har en viktig uppgift. Nu inleds det arbete som borde ha kommit i gång för flera årtionden sedan.

Men samtidigt kommer uppgiften att bli mycket svår. I veckoslutet reagerade både Mikael Sjövall och Pär Stenbäck berättigat på att en av de mest framträdande tidskrifterna i Finland, Suomen Kuvalehti, har gett bilden av att finlandssvenskarna har för mycket makt. (Hbl 11-12.9)

Byter vi ut ordet finlandssvenskar mot judar kan vi förnimma ljudet av stöveltramp och krossat glas. Mikael Sjövall har alldeles rätt i att hets mot folkgrupp ofta får sin början från dylika skriverier.

I tidskriften Kanava är diskussionen på god väg att bli riktigt obehaglig. I det senaste numret (6/2010) hävdar en Lahtisrektor vid namn Kai Salmi att det nuvarande tvåspråkighetsidealet i Finland inte beaktar finskspråkigas ställning, historia, behov och rättigheter.

Salmis argumentering har gemensamma drag med den majoritetsspråksdyrkan som försätter de östeuropeiska minoriteterna i kläm.

Än har vi ingen språkstrid, endast en nödvändig diskussion om det tvåspråkiga Finland. Men tar landets högsta ledning och massmedia inte sitt ansvar för bägge språken kommer vi att få en språkstrid."

Envis, envisare, Centern

Länkar

Torsdag, 9 September 2010 12:02

Centerministern Mauri Pekkarinen har böjt sig för justitiekansler och är beredd att låta Karleby samarbeta söderut.Men han har inte accepterat att han tvingades böja sig, skriver Torbjörn Kevin i ÅU:s ledare (9.9.)

"Det krävde två samtal med justitiekansler. Ministern tvingade sig acceptera att grundlagsutskottets tolkning inte gick att kringgå. Men han har inte accepterat att han tvingades böja sig.
Envis går att komparera enligt envis, envisare, Centern. Det är därför Centern fortfarande hakar sig fast vid makten trots mången av politiska analytiker utfärdad dödsdom.

Nu har Centern böjt sig inför det grundlagsutskott Mari Kiviniemi på försommaren i ett spontant anfall av omdömeslöshet fnissade ut i periferin.
Man har gjort det juridiskt.
Politiskt anser man sig ha rätt. En försmådd Center hotar avancera längs en väg där svenskans ställning försvagas ytterligare.

Kärnan i Karlebyfrågan är att man enligt finländsk grundlag inte kan förbättra den svenska servicen för 660 finlandssvenskar i Uleåborg/Kajanaland om språkservicen urholkas för cirka 7 000 Karlebybor.
Centern fick år 2009 Samlingspartiet med sig bakom en omorientering av Karlebyområdet norrut. Centern och dåvarande inrikesministern Kiviniemi sade sig lyda regionens vilja och ansåg att den väger tyngre än språkaspekten.

När Kiviniemi och Pekkarinen nu agerar dåliga förlorare anför de politiska argument som inte håller.
De säger att Karlebyregionen vill orientera sig norrut. Utsagan är falsk - ja, sataniskt falsk.
Så här ligger det till:

Företagen i Karleby vill samarbeta söderut.
Organisationer vill göra det, största staden Karleby vill göra det, partiorganisationerna i Karleby vill göra det.
Den lian vid vilken Kiviniemi i ett Tarzanövermod svingar sig genom grundlagsdjungeln är faktum att landskapsstyrelsen med rösterna 5-4 har stannat för en orientering norrut.

Den övervikten är så minimal att den också under normala omständigheter hade varit svår att försvara med det bröl Centern ägnar sig åt.
Men omröstningen i styrelsen var inte normal. Den var manipulerad på ett sätt som ställde regionens verkliga vilja på pottan.
En samlingspartist röstade mot viljan i sin hemkommun, mot det egna partiets hållning, mot den lokala partiorganisationens position och mot distriktsorganisationens åsikt.

Denna representant för Saml valdes av distriktsorganisationen via ett uttryckligt löfte att ledamoten i styrelsen skulle följa de utnämnande organens vilja.
Representanten svek sitt parti och sin stad.
Samma beteende uppvisade en representant för Kristdemokraterna.
5-4 för norr borde ha varit 6-3 för söder.
Så ser, statsminister Kiviniemi, regionens verkliga vilja ut.

Mari Kiviniemi svär en envis trohet till ett manipulerat beslut som våldför sig på regionens egentliga vilja.
Varför gör Kiviniemi detta? Varför säger sig Pekkarinen vara beredd att avskaffa skolsvenskan för att han förlorade Karlebyfrågan?
Insatserna är större än de ser ut att vara.

När Kiviniemi säger att hon "enbart" vill respektera regionens röst idkar hon manipulation mot bättre vetande.
Hon gör det med ett högre mål för ögonen: Centerns gamla dröm om en folkvald mellanstegsförvaltning, där folkvalda landskapsfullmäktige har makten.
Centerns bollande med allsköns NTM- och andra centraler av vansinniga bokstavskombinationer ska ses mot den här större framtidsbilden.

Pekkarinen använder ord som "obegripligt" och ofattbart" (Hbl 8.9.2010) om det självklara i att man inte kan bygga upp en ny svensk service i finska Uleåborg.
Han gör den hisnande jämförelsen mellan "språkliga rättigheter" som väger tyngre än "andra rättigheter".
Vilka rättigheter avser karln?

Centern må stånga pannan blodig i politisk manipulation. Det kan aldrig omvandlas till rättighet.
Nollnolltalet hann i en rad distriktsomvandlingar på statlig nivå förgå sig på språkliga rättigheter.
Karlebykuppen blev för grov för lagövervakande organ som grundlagsutskottet och JK-ämbetet.

Centerns ledande politiker säger nu att det aldrig kan vara meningen att språkliga rättigheter kör över "andra rättigheter".
Vägda mot det synsättet har principen om svenskans - eller andra - rättigheter aldrig en chans.
Centern har naket och utan sidoblickar urholkat grunden för landets tvåspråkighet.

Man hävdar (Hbl 1.9.2010) att Karlebys orientering söder ut tryggar de språkliga rättigheterna (här ska man höra deras "bara"), "men administrationen skulle fungera bättre med en orientering norrut".
Hur tänker Centern? Ur vilken synvinkel bättre - när en hel region på alla plan, och omanipulerat, anser att det ligger i regionens intresse att riktningen är söderut?
Lever administrationer ett isolerat liv i Centerns samhällsbygge? Är Centern regionernas överstepräst med rätt att vanstyra via vantolkning?

Pekkarinen säger att han har varit för svenskan men har nu bytt åsikt.
Hur tänker Pekkarinen? För att Centerns manipulation i Karleby inte ser ut att lyckas ska den svenska befolkningen piskas till lydnad?

Svenskbygder har rätt att bli upprörda över den Center som blir synlig när språkvernissan rinner av upphettade hjässor.
Det är Centern som gjort frågan stor.
Det är Centern som än en gång visar sitt egentliga ansikte.

En liten tröst nu. Se proportionerna. Pekkarinen gav sin nya hållning med exklusivitet till Karlebytidningen Keskipohjanmaa.
Det väckte med rätta kraftiga reaktioner på finlandssvenskt håll.
Men bland andra Helsingin Sanomat, Aamulehti och partiorganen Suomenmaa (C) och Uutispävivä Demari (SDP) hade i går inte en rad om Karlebyfrågan. Inte en bokstav. Inte ett C ens."

Wallin svarar Kiviniemi

Länkar

Torsdag, 9 September 2010 11:00

SFP:s ordförande Stefan Wallin svarar på statsminister Mari Kiviniemis (c) uttalanden om svenska språket, i ett brev till Hbl:s redaktion avsänt från Rom 9.9.:

"God morgon, eftersom jag ännu är på jobbresa i Rom och snart i inrikesflyg mot Pisa och där har späckat program vill jag ge en officiell kommentar, som gärna får citeras. Den handlar om Mari Kiviniemis uttalanden i dagens HBL - och då utgår jag självfallet från att hon är rätt citerad.

För det första har grundlagen sedan 1919 innehållit motsvarande stadgande, som anger den kommunala indelningen som adminstrativ grund - inte landskapsindelningen. Att nu göra landskapet Mellersta Österbottens majoritetsbeslut allena saliggörande för orienteringen, så som centern gjort, är ett uppfunnet resonemang. Vi har kommunal självbestämmanderätt, inte landskapens självbestämmanderätt. Och då är det inte heller ointressant att Karleby, där 65 % av MÖ:s befolkning bor, valde söderut - visserligen också här med majoritetsbeslut.

För det andra stämmer det inte att det inte skulle gå att göra förvaltningsreformer där det bor svenskspråkiga - efter fallet MÖ. Under nuvarande grundlag har vi genomfört flera stora reformer utan hinder av grundlagen: polisdistrikten, tingsrätterna, räddningsväsendet, KSSR. Skillanden har varit att dessa inte kränkt grundläggande rättigheter. Det hade däremot en orientering av MÖ norrut inneburit. Det är alltså inget fel på grundlagen - eller styrkan på grundrättigheterna. Det är fel på målet med en politik som står i kontrast med grundlagen.

För det tredje är det fel att dra till med den obligatoriska undervisningen i svenska i just detta sammanhang. Man kan inte anklaga tjänstemännen i Uleåborg för att de inte har samma beredskap att ge svensk service som tjänstemännen i Vasa. Detta beror på att personerna på till exempel ELY-centralen i Uleåborg naturligtvis inte tagit emot sina tjänster på den premissen att de en dag måste ge service på svenska. Åter en gång är det fel på den förvalningsmodell som plötsligt försätter tjänstemännen i denna situation.

Jag har levererat alla dessa argument på sommaren till Kiviniemi och till [Mauri] Pekkarinen (c) så sent som senaste vecka. Även tidigare har vi naturligvis resonerat med centerministrarna om vad Karlebyfrågan handlar om och vad inte. Tyvärr hade partiet synbarligen bundit upp så mycket prestige i sin modell och sitt landskapstänkande att argumenten ovan, som inte är dåliga vill jag hävda, förbises.

Fortsättningsvis hoppas jag att centerns ledning inte låter detta fall skölja bort alla andra argument för en levande tvåspråkighet och den obligatoriska skolsvenskan som partiet förfäktat. Till dessa argument hör principen om Finland som tvåspråkigt land, vårt nordiska sammanhang, det nordiska samarbetet och vikten med fungerande förvaltning på bägge nationalspråken."

Wideroos: Pohjanmaan alueratkaisussa ei syytä kieliriitaan

Länkar

Torsdag, 9 September 2010 10:43

Finska Yle sammnfattar diskussionen kring beslutet att Karleby skall tillhöra Vasa förvaltningsområde.

"RKP:n eduskuntaryhmän puheenjohtajan Ulla-Maj Wideroosin mukaan Kokkolan suuntautuminen etelään ei ole pelkkä kielikysymys. Keskustaministerit ovat tuohtuneita siitä, että ruotsin kielen asema ratkaisee minkä aluehallinnon alaisuuteen Keski-Pohjanmaa ja Kokkola kuuluvat.
Wideroosin mukaan keskustapuolue oli ainoa, joka halusi Kokkolan suuntautuvan aluehallintouudistuksen yhteydessä Ouluun. Wideroosin mukaan tukea haettiin perustuslaista, koska asiaa esitellyt ministeri, keskustan Mauri Pekkarinen ei suostunut kuuntelemaan paikallisia.

- Siihen pakotettiin meidät, koska Kokkolan kaupunki, koko elinkeinoelämä, kauppakamarit ja kaikki muut järjestöt paitsi keskustapuolue ja Keski-Pohjanmaan enemmistö olivat sitä mieltä, että Kokkolan suuntautuminen olisi etelä, sanoi Wideroos Yle Radio Yhden Ykkösaamussa.

Wideroosin mukaan asiasta ei tarvitse tulla kieliriitaa, vaikka pääministeri Mari Kiviniemi sanoo näkevänsä kieliriidan aineksia.

- Kyllä keskustapuolue voi siihen vaikuttaa ja pääministeri erityisesti voi siihen vaikuttaa. Minä en ole sitä mieltä, sanoo Wideroos.

- Ja valtion palvelut olisi pitänyt hoitaa myöskin Kajaanista ja Rovaniemeltä ja kai se nyt itsestäänselvyys on, että Rovaniemeltä ja Kajaanista käsin ei voi turvata ruotsinkielisiä palveluja. Mutta haluan myöskin sanoa sen, että me emme vaadi, emmekä halua mitään sen enempää kuin mitä suomenkieliset haluavat eli samanlaiset palvelut samalla tasolla kuin mitä suomenkieliset haluavat.

Oikeuskanslerin kanta ratkaisi

Oikeuskanslerin tulkinnan mukaan Keski-Pohjanmaan ja Kokkolan kuulumisen joko Etelä-Pohjanmaan eli Vaasan ja Seinäjoen tai Pohjois-Pohjanmaan eli Oulun aluehallinnon alaisuuteen ratkaisee ruotsinkielisen palvelun paremmuusvertailu.

Elinkeinoministeri Mauri Pekkarisen mielestä päätöksissä ajatellaan nyt vain kielellisiä etuoikeuksia. Pekkarinen sanoo Hufvudstadsbladetissa, että tämä on muuttanut hänen käsitystään ruotsin kielestä. Hänen mukaansa ei kannata opiskella ruotsia, kun joka tapauksessa ruotsinkielinen voi antaa parempaa palvelua ruotsiksi kuin muut.

Pääministeri Mari Kiviniemi arveli eilen YLE Uutisille, että Keski-Pohjanmaa-jupakka polkaisee liikkeelle keskustelun ruotsin kielen asemasta. Kiviemen mukaan nyt lähdetään siitä, että ruotsin kielen parempi osaaminen menee perusoikeuksissa monen muun asian edelle."

Kielilaki ratkaisi

Länkar

Torsdag, 9 September 2010 10:34

Språklagen avgjorde till vilket förvaltningsområde Karleby skall höra, skriver Savon Sanomat i sin ledare 9.9.:

"Keskusta ja ruotsalainen kansanpuolue ovat tulleet perinteisesti hyvin toimeen hallituksessa ja kaikessa muussakin politiikanteossa. Tänä vuonna puolueiden välejä on kuitenkin hiertänyt pahasti kiista Kokkolan seutukunnan ja samalla koko Keski-Pohjanmaan maakunnan sijoituspaikasta valtion uudessa aluehallinnossa.

Keski-Pohjanmaa on maakuntien pienimpiä. Keskustan mielestä se olisi pitänyt liittää Pohjois-Pohjanmaan yhteyteen, koska se puolueen mielestä on myös maakunnan oma tahto. Kaksikielisen Kokkolan seudun ruotsinkieliset ovat kuitenkin kauhistuneet ajatusta, että he joutuisivat hoitamaan asioitaan Oulussa tai jopa Rovaniemellä saakka. Eduskunnassa ja hallituksessa RKP:n edustajat ovat vaatineet Kokkolan seudun liittämistä pääosin ruotsinkieliseen Pohjanmaan maakuntaan, jonka keskus on historiallisesti Vaasa.

Vaikka eteläpohjalaissyntyinen pääministeri Mari Kiviniemikin on Pohjois-Pohjanmaan kannalla, on keskusta päättänyt nyt elinkeinoministeri Mauri Pekkarisen johdolla taipua pienempänsä tahtoon. RKP:tä myötäillen Keski-Pohjanmaan annetaan katsoa aluehallinnollisesti etelään joko Vaasaan tai suomenkieliselle Etelä-Pohjanmaalle ja sen keskuskaupunkiin Seinäjoelle.

Rkp:n tahtoa enemmän keskustan takinkäännössä ratkaisivat Suomen perustuslain kielipykälät. Sekä eduskunnan perustuslakivaliokunnan että oikeuskanslerin tulkinnan mukaan Kokkolan seudun liittäminen yksikieliseen Pohjois-Pohjanmaan heikentäisi olennaisesti ruotsinkielisten oikeutta asioida omalla kielellään hallintovirkamiesten kanssa.

Ruotsalainen kielivähemmistö on supistunut niin pieneksi, että suomalaisella enemmistöllä pitää olla jo varaa suurpiirteisyyteen kielikysymyksessä. Mauri Pekkarinen on tulkinnut aivan oikein ajan merkkejä.

Toinen asia on sitten, miten pieni maakunta kestää sen, että sen väestö jakaantuu asioimaan kahteen eri suuntaan. Jos maakuntien määrää vähennetään, kuten puhuttu on, Keski-Pohjanmaa on liipasimella ensimmäisten joukossa."

Magma-akademin bearbetar attityder

Länkar

Måndag, 6 September 2010 11:34

Magma-akademin är ett välkommet tillskott då det gäller att motverka snålblåsten som dragit över svenskheten de senaste åren, skriver Henrik Stenbäck i Vasabladets ledare (3.9.).

"Magma-akademin är en plattform för att fördjupa kunskaperna om landets tvåspråkighet och avliva ytliga fördomar.

Den nygrundade Magma-akademin är det senaste tillskottet organisationer som har till uppgift att stärka finlandssvenskheten och öka medvetenheten om landets tvåspråkighet. Akademin arbetar i tankesmedjan Magmas regi och får sina verksamhetsmedel från de stora finlandssvenska fonderna.

Magma-akademin har flera kända samhällsnamn i sin styrelse och leds av handelskammardirektören Risto E J Penttilä, som på 1990-talet var riksdagsman för det liberala ungfinska partiet.

Den bärande idén för Magma-akademin är bra. Akademin kommer att samla finländare till kursbetonade seminarier för att fördjupa deltagarnas kunskaper om landets tvåspråkighet. Svenskans ställning historiskt, i nuläget och i framtiden kommer att vara i fokus. Magma eftersträvar ett liknande koncept som har använts för de riksomfattande försvarskurserna. Senare har även kyrkan kallat medborgare i nyckelpositioner till kurser där man tränger sig bakom kulisserna.

Magma-akademin är kanske det sista nya initiativet som tas för att motverka snålblåsten som dragit över svenskheten de senaste åren. Infrastrukturen börjar vara färdig. Nu behövs idogt arbete och politisk handling.

Förutom Magma-akademin finns Folktingets arbetsgrupp under president Martti Ahtisaaris ledning och nätverket Svenska.nu med ex-statsminister Paavo Lipponen som delegationsordförande. Ytterligare verkar sedan i juni en tvåspråkighetsförening under vd Matti Vuorias ledning.

Noteras bör att dessa fyra organ har skilda uppgifter. Ahtisaaris Folktingsgrupp utarbetar ett handlingsprogram för landets tvåspråkighet med målsättning att påverka nästa regeringsprogram. Svenska.nu har lärarna och svenskundervisningen i finska skolor som sitt särskilda arbetsfält, medan Vuorias förening samlar medlemmar främst från näringslivet.

Magma-akademin bör söka möjligast breda kontakter i samhällets olika skikt. Genom att kunna presentera flera kända personer i styrelsen lyckades akademin galant gå över den nationella nyhetströskeln. I fortsättningen är dock inte pr-vinsterna huvudsaken, utan det arbete som utförs. Även på de nationella försvarskurserna har tyngdpunkten alltid legat på det som avhandlas utanför mediernas fokus.

I offentligheten pinas debatten om svenskheten framför allt av två haltande teser som man på Magmas seminarier borde kunna avliva. Dels tycks Finlands näringsliv EK kört fast i sin uppfattning att den finländska tillbakagången när det gäller språkstudier i tyska, franska och ryska beror på att för mycket tid ägnas åt svenskan. Borde man inte hellre våga ifrågasätta ämnesrealen som möjliggör att studentexamen numera kan avläggas med en betydligt smalare språkbas än förr?

Det andra som finskhetsförbundet matar en bred folkopinion med gäller studieplatserna. Att de som väljer att studera på svenska kan ha lättare att erhålla en studieplats på vissa områden är ingenting som behöver döljas. Tvåspråkigheten kräver att det utbildas personer för nyckelområden på båda språken.

Förutom att skillnaderna mellan språkgrupperna inte är så stora som man låter påskina, så glömmer man varje gång att tillägga att de svenska studieplatserna lika väl kan sökas av finskspråkiga studenter som har sett till att de har skaffat sig tillräckliga kunskaper i svenska."

 http://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=125136

Hbl:s kommentar till Kuvalehtis påståenden om finlandssvenskar

Länkar

Måndag, 6 September 2010 07:22

"Svenskspråkiga har för mycket makt - och 9 andra påståenden om finlandssvenskar" behandlades i Suomen Kuvalehti nr 34. Hbl:s Sylvia Bjon har gjort en egen version där vi studerar samma påståenden.

"Ingen har sanningen, ingen är objektiv. Men åtminstone kan det löna sig att jämföra hur bruket och urvalet av information påverkar "sanningen".

1) " Finland är ett tvåspråkigt land." Finlandssvenskarna utgör 5,4 procent av Finlands befolkning. Med Åland borträknat utgör finlandssvenskarna 5 procent - eller 4,98 procent som SK skriver. Antalet finlandssvenskar har inte sjunkit nämnvärt, men nog andelen. Däremot har antalet tvåspråkiga familjer ökat. De är omkring 40 000.

Tvåspråkigheten stannar inte vid finlandssvenskarnas bruk av två språk.
SK hänvisar till Statistikcentralen, vars undersökning visar att bara fyra procent av de vuxna finländarna säger sig vara "skickliga på att tala svenska".

Men talar man istället bara om att kunna konversera på svenska är det 41 procent av befolkningen som säger sig kunna göra det, enligt EU:s språkbarometer från 2005.

Överlag hör Finland till de mer språkkunniga länderna i EU. Andelen finländare som kan konversera på minst tre språk är 47 procent, jämfört med EU-medeltalet på 28 procent. Flerspråkighet har en positiv effekt, eftersom länder som Luxemburg, Malta och Belgien också har hög språkkunnighet. I enspråkiga länder är andelen som talar tre språk mindre.

2) " Tvåspråkigheten grundar sig på grundlagen." Enligt grundlagen är Finlands nationalspråk finska och svenska. Vidare förutsätter grundlagen att "det allmänna skall tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder." Grundlagen nämner också särskilt samiskan och teckenspråket.

Att Finland har två nationalspråk är inte en relik. Regeringsformen och riksdagsordningen från 1919 och 1923 har upphävts och ersatts med nuvarande grundlag som trädde i kraft 1 mars 2000. Det är inte särskilt länge sedan folkets representanter i riksdagen ställt sig bakom de två nationalspråken.

3) "Det är dyrt att upprätthålla tvåspråkighet." Ja, det kostar att upprätthålla ett samhälle där olika människor har ungefär samma förutsättningar att leva. Det är till exempel dyrast att producera en grundskoleplats i Lappland per elev räknat - men till samhällets grunder hör att alla betalar.

Två språk ger också utgifter, därför går staten in med anslag för kommuner där det bor svenskspråkig eller samisk befolkning.

SK beräknar att det kostar staten 28 miljoner att kompensera kommunerna för svenskspråkig service. Folktingets statsstöd är 575 000.

Både Folktinget och Sametinget är lagstadgade organ. Summorna per svenskspråkig invånare är inte märkliga om man jämför med de samiska kommunerna där det bor omkring 1700 registrerade samisktalande och uppskattningsvis 4000 samer. Sametingets statsanslag är 205 000, plus 258 000 för samiska läromedel. De tvåspråkiga kommunerna i Lappland får anslag på 600 000 euro för samisk service inom social- och hälsovården. Fast det är fel att tala bara om tvåspråkighet. I Ivalo är språken fyra: finska, koltsamiska, nordsamiska och enaresamiska. På Ivalo stadsbibliotek står skyltningen på fyra språk. Det är upp till komuninvånarna att avgöra om det är en belastning eller en rikedom.

Finland betalar också för annan mångfald. Undervisnings- och kulturministeriet stöder exempelvis vänskapsföreningar med 2,1 miljoner, varav Finland-Rysslandsällskapet får 1,2 miljoner. För specialanslag till mångkulturella projekt reserveras 600 000.

4) " Tjänstemän måste kunna svenska." Det är inte ett absolut krav eftersom kommunerna kan utforma vilka krav som ställs på olika tjänster. Språkprovet vid universiteten är ändå obligatoriskt. Det gäller både det svenska språkprovet för finskspråkiga och det finska för svenskspråkiga. Enligt en undersökning som Taloustutkimus gjort för tankesmedjan Magma anser 66 procent av finländarna att det är rätt att kräva intyg för kunskaper i svenska för statliga tjänster.

5) "Alla måste kunna svenska." Svenska har varit obligatoriskt ämne sedan grundskolan formades på 1970-talet. Vad gäller det svenska språkets ställning som obligatoriskt undervisningsspråk finns det många olika undersökningar att hänvisa till. SK citerar Finskhetsförbundet, som 2007 kom fram till att 63 procent av finländarna vill slopa den obligatoriska svenskan. Men enligt Taloustutkimus/ Magma tycker 50 procent av befolkningen helt eller delvis att svenskan ska vara obligatoriskt skolämne.

Anmärkningsvärt är att det är de yngsta, 15-27-åringarna, som är är mest positivt inställda till fortsatt obligatorisk svenska. De som helt motsätter sig är 27 procent.

Enligt Magmas rapport håller över 70 procent helt eller delvis med om att svenskan är en väsentlig del av det finländska samhället. Alla behöver inte kunna svenska, men 85 procent anser att ledande politiker ska kunna tala både finska och svenska, och ännu fler att den nordiska identiteten är viktig.

De tvåspråkiga familjerna väljer i allt högre grad svensk skola för sina barn, i dagsläget omkring 60 procent.

6) " Den svenskspråkiga kulturen får oskäligt mycket understöd." Suomen Kuvalehti hänvisar till två olika exempel - Yle och fonderna. I fallet Yle exemplifierar tidningen med att FST5 står för 15 procent av programutbudet.

Enligt paragraf 7 i lagen om Rundradion är bolagets uppgift att "tillhandahålla ett heltäckande televisions- och radioprogramutbud jämte special- och tilläggstjänster för alla på lika villkor" och att " behandla den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningen på lika grunder i programverksamheten". Det är lagen som ställer krav på den svenskspråkiga servicens mångfald.

- Det är klart att en organisation som ska ro i land med det på svenska blir större än befolkningsandelen, säger kulturminister Stefan Wallin.

Hur är det med statliga stöd då? Kuvalehti nämner inte dem men vi kan ta en snabbversion. Statsandelarna till teatrar och orkestrar ligger på drygt 70 miljoner euro. Av dem går 51 miljoner till teatrar, och 6 miljoner till svensk- och tvåspråkiga teatrar. Det blir 8,5 procent av statsandelarna, eller 11,8 om man räknar bara teatrarnas andelar.

Utdelningen till enskilda konstnärer och projekt ligger en aning ovanför befolkningsandelen, men inte mycket, kring 6 eller 7 procent, enligt Stefan Wallin.

- Utdelningen sker på kvalitativa grunder. Vi har av tradition en stark skapande sektor på svenska.

Stiftelserna och fonderna i Finland delade i fjol ut kring 290 miljoner euro. Största delen går till forskning och utbildning, utan särskilda språkliga hänsyn. De största enskilda utdelarna är Svenska Kulturfonden , vars disponibla medel i fjol var 38 miljoner, varav 17 miljoner i den allmänna utdelningen, och Finska kulturfonden (Suomen Kulttuurirahasto) som delade ut 30 miljoner.

De finlandssvenska fonderna är mycket riktigt förmögna och centrala för det svenskspråkiga kulturlivet. Räknat i euro är utdelningen från Kulturfonden per finlandssvensk mångfaldigt högre än Kulttuurirahastos utdelning per finskspråkig. Kulturfonden har däremot en annan roll. Kulturfondens pengar stöder också sådant som vuxenutbildning och läromedel, det vill säga grundläggande språklig service.

Konstsamfundet äger dagstidningar som inte är operativt lönsamma och som inte längre får allmänt presstöd. Min Morgon i FST5 har en fondfinansierad grundplåt, och Musikhuset i Helsingfors, som är öppet för alla oavsett språk, har tagit del av finlandssvenska fondmedel.

De privata fondpengarna minskar inte de allmänna medel som står till förfogande för hela landets kultursektor - tvärtom.

- De finlandssvenska fondernas medel finns inte i samma kärl som de offentliga medlen, de är ett tillägg, säger Wallin.

Många mindre svenskspråkiga fonder gör ingen skillnad då det gäller mottagarens språk, speciellt de som gäller forskning, medicin och barnvård.

7) " Man får bättre utbildning på svenska." Det beror på vad man menar med bättre. Andelen högskoleutbildade finlandssvenskar är aningen högre än dito finskspråkiga, 31 mot 27 procent. Vad gäller andra stadiets studier finns det i medeltal fler gymnasieplatser än sökande i hela landet (0,83 sökande per gymnasieplats), så det är inte fråga om något nålsöga.

Enligt Suomen Kuvalehti är 6,7 procent av studieplatserna svenskspråkiga. Det beror långt på att det finns hela etablerade svenskspråkiga högskolor och universitet - Hanken fyllde hundra år i fjol och Åbo Akademi i sin nuvarande form grundades 1918. Det tvåspråkiga Helsingfors universitets förlaga är ett svenskspråkigt universitet i Åbo, Kungliga Akademien, grundad 1640.

Man behöver inte vara finlandssvensk för att studera vid Åbo Akademi eller vid Hanken. Vad gäller vissa utbildningar är antalet studieplatser också dimensionerat efter ett servicebehov, exempelvis läkarutbildningen.

8) " De svenskspråkiga har för mycket makt." Svenska folkpartiet har suttit med i regeringen oavbrutet sedan 1970-talet. Varför, frågar sig SK. Det är ju anmärkningsvärt för ett litet parti. Det väcker också en del agg och konspirationsteorier.

Är det inte lättast att fråga dem som bildat en regering själv?

- En avgörande faktor är att SFP är ett balanserande element då det finns många strävanden och intressen bland de andra partierna, säger Harri Holkeri (regeringsbildare 1987).

- SFP är alltså inte ett parti i den bemärkelsen, utan mer ett tänkesätt. SFP har ett stort intresse i landets tvåspråkighet och har starkt stöd i kultur- och näringslivet, också från opolitiskt håll.

Anneli Jäätteenmäki bildade regering 2003, med en bas som ärvdes av Matti Vanhanen.

- Visst måste man ju gratulera SFP till att de varit så bra på att förhandla, säger Jäätteenmäki.

- Själv upplevde jag SFP som närstående. Centern är ett liberalt parti. Men eftersom SFP också kunnat regera med vänstern visar det att partiet kunnat förhandla och spela sina kort. Tidigare har också den nordiska dimensionen inverkat på SFP:s ställning. Men det är de stora partierna som är i avgörande ställning gentemot de mindre i regeringsbildningen. Där inverkar det att Finland är tvåspråkigt. Jag ville åtminstone värna om det, att var och en ska få service på sitt eget språk, säger Jäätteenmäki.

9) " Svensk- och finskspråkiga är jämställda i Finland." Den här frågan kan inte avgöras i ett stycke. Kuvalehti väljer att lyfta fram frågan om hur många poäng som behövs för att komma in på läkarutbildningen för svensk- respektive finskspråkiga vid Helsingfos universitet. Det låter som en detalj men illustrerar läget väl.

Den svenskspråkiga läkarutbildningen i Helsingfors är den enda i landet. På finska kan man också studera i Kuopio, Uleåborg och Åbo. Jämställdheten glider en alltså ur greppet, eftersom de svenskspråkigas karta ser helt annorlunda ut. Skolvägen är i medeltal längre, gymnasierna och studieplatserna ligger längre bort, nätverket är glesare. Trots att det utbildas sjukvårdare, poliser och advokater på svenska är det inte sagt att de finns nära då det kniper. Men det går rätt så bra ändå, vi ser bara inte alltid varandras kartor och jämförelseobjekt.

10) "Genom att värna om svenskan värnar vi om mycket mer än finlandssvenskarna." I många undersökningar når Finland topposition för att vara bäst i världen på skolor eller trygghet. I samma rapporter ligger också de andra nordiska länderna nära oss. Våra lagstiftningar och kulturer är så lika att omvärlden ser oss som ett. Har vi slutat göra det?

http://www.hbl.fi/text/inrikes/2010/9/5/d51529.php