Länkar

"Rasismen kommer att öka i Finland"

Länkar

Tisdag, 17 Maj 2011 07:52

FNB:s Heidi Hakala har ställt fem frågor till den svensak tidskriften Expos granskning av främlingsfientligheten i Finland (17.5.)

"Den svenska tidskriften Expo, som kritiskt granskar fenomenen intolerans och främlingsfientlighet, har nyligen besökt Österbotten. Reportaget om skälen bakom Sannfinländarnas valframgång och följderna för Finland publiceras nästa vecka. Fem frågor till reportern Johannes Jakobsson.
Varför gjordes reportaget?

Läs mer

Överordning

Länkar

Torsdag, 12 Maj 2011 07:18

Har finskhetsivrarna förresten tänkt på var Finland skulle befinna sig i dag utan sin svenska historia? Det frågar Marina Wiik i sin kolumn i Kyrkpressen (12.5.)

En fredag i april fick jag nästan rågbrödet i halsen. Morgontidningens nyhetssida rapporterade om en demonstration som ägt rum på riksdagshusets trappa. Jag fäste mig speciellt vid ett citat från en av demonstranterna: "Hakkaa päälle, pohjanpoika! Vi är precis lika fina som ni!"

Som österbottning har jag svårt för en schablonartad bild av finlandssvenskar som välbärgade småborgare med kristallkronor i vardagsrummen. I min hemtrakt var alla, en handfull storföretagare undantaget, vanliga arbetare som levde med lukten av kodynga runt husknuten. Ingen var förmer än den andra.

Jag växte upp med två jämnstarka språk och har aldrig tillhört dem som högljutt krävt service på svenska.
För mig är språket främst ett sätt att ge uttryck för det jag vill ha sagt. Därför är det sårande att det blivit en så stor sak i rikspolitiken; att jag som finlandssvensk tillskrivs vissa egenskaper bara utgående från mitt språk. Allt annat - min utbildning, bakgrund, personlighet - är av underordnad betydelse.

Språkgrupper består först och främst av individer, inte av flockdjur som går att sätta i bestämda fack. Den som med öppet sinne vågar ta sig över språkbarriären ser antagligen sig själv - och sina landsmän - med nya ögon. Genom att hålla sig till det bekanta blir man inte utmanad, men inte heller berikad. Det gäller också oss finlandssvenskar.

Har finskhetsivrarna förresten tänkt på var Finland skulle befinna sig i dag utan sin svenska historia?
Hade vi till exempel när det begav sig kunnat hävda vår autonoma ställning i det ryska riket och skapa ett västerländskt samhälle utan den svenska lagstiftningen som grund? Jag undrar.

Mikä ruotsissa ärsyttää?

Länkar

Torsdag, 12 Maj 2011 07:09

Minä kun olin luullut, että hurriviha on vain jotain keskenkasvuisten ennenvanhaista juttua, jolla ei voi olla merkittävää kaikupohjaa avoimessa julkisessa keskustelussa. Olin väärässä, krijoittaa Rosa Meriläinen Helsingin Sanomien verkkolehdessä julkaistussa kolumnissaan (12.5.)

"Suomenruotsalaisuus on osa suomalaisuutta. Suomi on virallisesti kaksikielinen maa, josta seikasta osa on ylpeitä, osaa se ärsyttää ja useimmat eivät asiaa arjessaan liiemmin havaitse.

Täällä Tampereella ruotsia kuulee lähinnä televisiosta. Yksi pikkuveljistäni hoksasi vasta aikuisiällä isoäitinsä olevan ruotsinkielinen, koska ei ollut sitä ennen päässyt havainnoimaan tilannetta, jossa bobe olisi kohdannut toisen ruotsinkielisen.

Jostain syystä ruotsi näyttää ärsyttävän eniten siellä päin, missä siihen ei törmää. Minäkin opin jo lapsena, että ruotsia kuuluu ällötä. Opin sen joko kotkalaiselta serkultani tai alavutelaiselta mummultani. Joka tapauksessa sain molemmilta kiherrystä ja taputuksia osakseni, kun mölisin alamittaisena, että minä en ainakaan koskaan halua oppia sitä kamalaa kojoottien kieltä.

Kysymys ei ollut siitä, mitä mieltä on pakkoruotsista, vaan jostain syvemmästä yleisestä rasistisesta vihasta suomenruotsalaisuutta kohtaan. Peruskoulun jälkeen en ole juuri siihen törmännyt muualla kuin nettikeskusteluissa, mutta nyt se tuntuu yllättäen pulpahtaneen pintaan. Aivan kuin kansakunnan matopurkki olisi avattu ja kaikki jo unohdettu kuona möyrisi esiin, aina eduskuntaan asti.

Kukin saa olla yksittäisistä suomenruotsalaisten "etuoikeuksista" mitä mieltä tahansa, mutta hurriviha on asia erikseen. Ruotsinkieliset ystäväni ovat kertoneet, miten aivan puskista tänä keväänä on saanut kuulla herjauksia ja raivoryöppyjä vain siksi, että on katutilassa puhunut omaa äidinkieltään. Ruotsinkielisille poliitikoille on huudeltu: "Puhu Suomea!"

Minä kun olin luullut, että hurriviha on vain jotain keskenkasvuisten ennenvanhaista juttua, jolla ei voi olla merkittävää kaikupohjaa avoimessa julkisessa keskustelussa. Olin väärässä.

Mitä vielä on luvassa? Antisemitismiä? Onko sekin yllättäen vain rouhean autenttista kansan ääntä? Ovathan monet Suomen juutalaiset isänäitini tapaan kätevästi ruotsinkielisiä, joten saisivat vihapuheiden pitäjät lyötyä kivasti kaksi kärpästä yhdellä iskulla.

Kaikki vähemmistöt ansaitsevat erityisen suojelun ja kunnioituksen, sillä he eivät voi pitää puoliaan joukkovoimalla. Kun joukot kääntyvät kiusaamaan vähemmistöä, eletään pelottavia aikoja. Vähemmistö on aina haavoittuvainen, vaikka siihen kuuluisi kaksitoista varakasta perhettä. Eikö ole yksinomaan hienoa, että on olemassa vähemmistö, jota ei ole alistettu?

Täten ilmoitan meneväni siilipuolustukseen suomenruotsalaisen vähemmistön puolesta: ei yhtään heikennystä, ei yhtään, ellei vihapuhe lopu ja ruotsinkielisistä palveluista voida puhua vähemmistön etu mielessä.

Tässä ajassa, jossa monet vähemmistöt ovat joutuneet Suomessa julkisen ja arvovaltaisen hyökkäyksen kohteeksi on syytä puolustaa heitä kaikkia. Ei yhdenkään pidä joutua kuuntelemaan kadulla herjauksia tai kokemaan väkivallan uhkaa vain siksi, että on se mikä on."

Gästfriheten hotad

Länkar

Onsdag, 11 Maj 2011 07:17

Finland håller på att utvecklas i en riktning som går stick i stäv med tidigare generationers djupt rotade altruistiska traditioner. Det märkliga är att det nu görs i nationalismens anda, noterar Camilla Lindberg i Västra Nylands ledare (11.5.)och undrar över att en nationell gästfrihet står i bjärt kontrast till det strömningar som just nu breder ut sig i vårt land.

"När populistiska partikonstellationer uppstår som i grunden förespråkar det motsatta, är det skäl att dra öronen åt sig"

Skulle du erbjuda din fru som sängkamrat till en främmande man som gästar ditt hus? Känns det tveksamt? Den gästfrihet som man visar i många kulturer ännu i dag är knappast något man förknippar med finländsk gästfrihet.

Ändå har många som besökt vårt land kunna vittna om att det också här existerar en gästfrihet på individnivå som riktar sig mot besökare och främlingar. Det gäller inte minst på landsbygden.

Det var kanske en orsak till att Centerns partisekreterare Timo Laaninen såg Sannfinländarnas och Hakkarainens omdebatterade uttalanden i invandrardiskussionen som en stor förolämpning för dem som bor på landsbygden. Där har gästfriheten sedan urminnes tid varit ett starkt kännetecken. Dyker det upp en främmande person på gårdsplanen erbjuder man honom först lite kaffe och inte en vedklabb, enligt Laaninen.
Frågan är hur länge den attityden kommer att finnas kvar? Det finns plötsligt strömningar i tiden som tyder på att Finland håller på att utvecklas i en riktning som går stick i stäv med tidigare generationers djupt rotade altruistiska traditioner. Det märkliga är att det nu görs i nationalismens anda.

Om man betraktar gästfrihet som ett universellt arketypiskt ideal, är det kanske föga förvånande att man hittar mycket av den varan just i Grekland som brukar betraktas som vår kulturs vagga. Förutom solen har den omtalade vänligheten och gästfriheten lockat horder av nordbor till den grekiska övärlden.

I det grekiska språket finns det djupt rotade begreppet filoxenia, som till sin betydelse omfattar så mycket mer än att visa vanlig hövlighet mot sina gäster. Det innefattar i sin djupaste innebörd en vänskap som inte dör med dig, utan överförs till dina barn och barnbarn.
Begreppet filoxenia omfattar också kärleken till främlingar. Det intressanta är att grekerna som i grunden är både stolta och starkt nationalistiska, samtidigt betraktar gästfriheten nästan som en dygd. Tydligen går de två företeelserna att kombinera. Det gäller åtminstone på indvidnivå, landets flyktingpolitik lämnar för all del mycket att önska.

Gästfrihet är för övrigt en tradition som man inte bara finner i vår kulturs vagga, utan i praktiskt taget alla mänsklighetens kulturer och religioner. Den gör sig gällande som en stark tradition i litterära kulturellt betingade skrifter, inte minst de med religiöst innehåll. Man hittar i det fallet många likheter mellan till exempel stamfadern Abraham och bodhisattvan Vimalakirti inom buddismen. Den japanska teceremonin är en annan variant på hur främlingar välkomnas.

Gästfrihet och generositet hittar vi inte enbart i kulturer som rent geografiskt ligger långt borta från oss. Den var också en gammal fornnordisk dygd och återfinns i bland annat Vikingarnas Hávamál. Runebergs skildring om bonden Paavo som manar att blanda hälften bark i brödet när grannens åker står förfrusen är också välbekant.

Kommer det grekiska varumärket att kunna bestå i ett land som står på randen till en ekonomisk kollaps? Krisen gör sig plötsligt gällande också i den enskilda människan plånbok. Tiden får utvisa. Ändå handlar gästfrihet inte i grunden om de ekonomiska förutsättningarna. Fattigdom kan till och med i bästa fall stärka öka omsorgen om andra. Det kan många av dem som upplevt krigstider i Finland vittna om.

Det handlar som tidigare nämnda exempel visar om attityder som går långt tillbaka i vår gemensamma kulturhistoria. Sådana saker skall man vara försiktig med att skippa alltför lättvindigt. Kunskap och livsvisdom som lagrats och bevarats under många århundraden, till och med årtusenden, innehåller ofta någonting i grunden livsnödvändigt för människosläktet.
När populistiska partikonstellationer uppstår som i grunden förespråkar det motsatta, är det allt skäl att dra öronen åt sig. Gästfrihet är inte bara ett högst personligt ställningstagande. Det är i grunden en nationell angelägenhet.

Nationell gästfrihet står i bjärt kontrast till det strömningar som just nu breder ut sig i vårt land. Det gäller med andra ord att inte låta sig indoktrineras och influeras. Farliga attitydförändringar kommer alltid smygande, och som historien så många gånger visat, alltid när man minst anar det."

Tankesmedja: Behåll svenskan!

Länkar

Måndag, 9 Maj 2011 11:00

Den finländska tankesmedjan Magma vill att den obligatoriska skolsvenskan bevaras, noterar Svenska Dagbladet (2.5.)

Magma har låtit docent Åsa Palviainen vid Jyväskylä universitet kartlägga följderna av vad som händer om svenskan blir frivillig i skolorna.
- Det skulle påverka Finlands identitet som tvåspråkig nation, säger tankesmedjan och hänvisar bland annat till språkkraven inom den offentliga sektorn och tillgången på kompetent personal på olika områden.

Frivillig svenska ger färre svenskkunniga poliser och vårdare

Länkar

Onsdag, 4 Maj 2011 07:48

Ifall den obligatoriska svenskan avskaffas i finska skolor får det konsekvenser för rekryteringspolitiken i Finland, språkkraven inom den offentliga sektorn och tillgången på kompetent personal inom bland annat sjukvården och polisväsendet, skriver tidningen Läraren (4.5.)

"Det här framkommer i en undersökning som tankesmedjan Magma låtit göra. Om svenskan blir frivillig är flickor och elever som siktar på teoretiska och högre utbildningar mer positivt inställda till att fortsätta läsa svenska än elever som söker sig till yrkesinstitut.

- Det här innebär en risk för att personer som söker sig till yrkesutbildningar såsom närvårdare kan absolut noll svenska. Och hur ska vi hantera att det kan komma sökande till polisskolan som inte kan någon svenska alls, säger Åsa Palviainen, docent vid Jyväskylä Universitet, som gjort utredningen.

Ett frivilliggörande av svenskan i grundskolan skulle påverka undervisningen i svenska på senare utbildningsstadier.

- Frivillighet i grundskolan leder till frivillighet i yrkesskolorna och gymnasiet och senare vid universiteten. De som inte har läst svenska i grundskolan kan inte på universitetsnivå komma i kapp dem som läst svenska sedan grundskolan, säger Palviainen.

Om behörighetsvillkoren vid statlig anställning fortsättningsvis kräver kunskaper i svenska trots att den obligatoriska svenskan slopas, kan det leda till diskriminering av dem som valt bort språket i grundskolan eftersom de inte har tillräckliga kunskaper.

- Det är svårt att förutspå hur många som ändå skulle läsa svenska, men det är klart färre än i dag, säger Palviainen.

Språkintresset i botten

Var femte pojke och var tionde flicka i finska skolor har i dag inte ens mätbara kunskaper i svenska. Men det är inte bara det dalande intresset för svenskan som är ett problem, utan elevernas språkintresse överlag.

- Får man möjlighet att välja bort ett språk så gör man ofta det. Och vad säger att de unga pojkarna med svaga kunskaper i svenska hellre läser ryska, säger Palviainen, och får stort medhåll bland åhörarna.

Enligt henne är det fel att utgå från att alla vid östra gränsen vill läsa ryska i stället för svenska bara för att de bor där de bor.

- Då utgår man från att människorna bor kvar på den orten, men faktum är att många flyttar bort.

Magmas Björn Sundell anser att konsekvenserna av ett eventuellt avskaffande av den obligatoriska svenskan inte utretts tillräckligt grundligt bland de som förespråkar saken.

- Vad skulle det betyda på kommunal nivå? Skulle undervisning i svenska erbjudas även i framtiden eller skulle man av sparsamhetsskäl sluta med svenskan?

Vad innebär det för den obligatoriska svenskan om SFP lämnas utanför den nya regeringen?

- Det kan hända att Sannfinländarna känner att de nu måste visa att de står bakom sin sak. Vi vill genom den här undersökningen om konsekvenserna kasta bollen vidare och hoppas att den fångas upp av majoriteten. (FNB-SPT/Heidi Hakala)

FAKTA:
När använder finlandssvensken finska?

I samband med undersökningen Frivillig svenska? Utbildningsrelaterade konsekvenser lät Magma även utföra en opinionsmätning bland 1000 svenskspråkiga finländare i Helsingfors, Nyland, Egentliga Finland och Vasa gällande deras språkanvändning. Resultatet är följande:
74 procent uppger att de ofta eller så gott som alltid försöker få service på sitt modersmål när det gäller hälso- och sjukvård, medan 26 procent svarade att de sällan eller aldrig gör det
55 procent uppger att de försöker få svensk service när de handlar i butiken, medan 45 procent sällan eller aldrig gör det
Om finlandssvensken väljer att tala finska i någon situation så är de största orsakerna att man vill vara säker på att bli förstådd (38 procent), att språket inte spelar någon roll (23 procent) eller att man utgår från att den man vänder sig till inte kan svenska (22 procent)
De flesta (60 procent) uppgav att de undviker att tala svenska av praktiska skäl, medan 25 procent är likgiltiga inför vilket av språken de använder
Finlandssvenskarna använder svenska mest då behovet är som störst, exempelvis vid sjukdom, och då man vet att man enligt lagen har rätt att kräva svensk service."

Vakna, utbildningsstyrelsen

Länkar

Onsdag, 4 Maj 2011 07:41

En massa utredningar väller fram över Finland när tankesmedjan Magma lever upp till namnet, skriver Torbjörn Kevin i Åbo Underrättelser(4.5.)om rapporten om frivillig skolsvenska.

"Senast ut är Jyväskylä-docenten Åsa Palviainen som gediget och vältaligt visar hur en nedmontering av svenskan i finska skolor skulle skapa en accentuerad tudelning mellan en privilegierad elit och en majoritetsgrupp som stiger ur kompetensen på oviljans bananskal.

Några av hennes slutsatser:
- En frivillig svenska på alla skolnivåer utestänger individer som inlett skolkarriären med att välja bort. Åtgärden är svår att korrigera senare.
- Majoriteten skulle därmed hamna utanför behörighetskraven för tjänster som förutsätter högskolexamen.
- Den politiska debatt som följer på detta skulle resultera i att man skriver om kraven. Lyfter bort dem - på svenska.

Palviainen hävdar därför att principer om demokrati och jämlikhet förutsätter att alla elever i hela landet erbjuds möjligheter att läsa svenska och att man kan göra det hela vägen.

Dagens skolsystem som inkluderar obligatorisk svenska är en viljeyttring som under resans gång - med början för drygt 40 år sedan - har urholkats via sparåtgärder. Skolan levererar inte längre.

I praktiken uppfyller inte kunskaperna i svenska grundlagens bestämmelse att den svenska och den finska befolkningens "kulturella och samhälleliga behov ska tillgodoses på lika grunder."

Mellan grundlagens stolta principer och dagsdebatten ligger en avgrund.

Finland debatterar i termer av ja eller nej.
Magmas Björn Sundell säger i ett pressmeddelande att ja eller nej är en kraftigt förenklad utgångspunkt och som sådan riskfylld för alla parter.

Det finlandssvenska dilemmat är att denna finlandssvenska omtanke om den finska majoriteten - det finländska intresset - inte verkar önskas.

Man kan med procentuell exercis få fram att det finns en majoritet för fortsatt grundlagsenlig tvåspråkighet.
Men det finns fog för misstanken att en slopad obligatorisk skolsvenska i praktiken innebär ett startskott för en fortsatt nedmontering av svenskan.
Låt vara att svenskan - och språkkunnighet överlag - därefter är ett privilegium för barn till föräldrar på en utbildnings- och framgångsnivå där det goda har chanser att gå i mentalt arv.

Ett tunt skikt tongivande hetsare ser svenskan som "ockupanternas språk" - i kontrast till den historiska insikten.

Ett annat ser svenskan som ett "de-fenomen", illustrerat av en kommentar i Magma-rapporten där en landsman säger att finlandssvenskarna beter sig som om de ägde kusten.
Vi och de inte bara språkligt utan också regionalt - och till detta ska "ägandet" föra en negativ konnotation.

Magma, SFP, svenskar i SDP etc kan i längden ha svårt att stå emot denna anstormning. Där känslan blir stark spelar fakta en starkt underordnad roll.

Men Björn Sundell har en poäng som stakar ut den enda framkomliga vägen:

Skolsystemet ger svaga kunskaper i svenska - alltså är status quo inget gott alternativ.

Svenskläraren i Luostarivuoren koulu Milla Heldt - intervjuad i ÅU i går - säger samma sak såhär:
- Man borde hitta på någonting för att göra undervisningen mera intressant för eleverna.
Andra har sagt samma sak otaliga gånger.

Satsningen på ökad frivillighet har missgynnat språken. Praktiska, enklare ämnen har gått före.

Didaktiken har missgynnat språken.
Finländsk perfektionism har missgynnat språken.
Finländsk tillbakadragenhet har missgynnat språken - kommunikationen.

Ordföranden för svensklärarna Sisko Harkomaa säger i Hb l (3.5.2011) att läroplanen kör med för omfattande krav:
- Vi borde se genom fingrarna med grammatiken och satsa på de muntliga kunskaperna.

Finland har diagnosen: I en allt mer internationaliserad värld blir den finländska språkbasen allt smalare engelsk. Vår kultursyn - språkligt uppbackad, eller snarare nedtryckt - retarderar. Vår kännedom om omvärlden avtar paradoxalt nog trots internationaliseringen.

Vilken är medicinen? Några ord på vägen: När språkbasen blir smalare och negligerar stora europeiska och andra språk av stor betydelse för affärslivet går det nedåt i termer av ekonomi.

Alltså:
Historiska argument tränger inte genom ett tilltagande nationalistiskt pansar.

Identitet är ett anti-ord i ett andligt klimat som är inriktat på att finna syndabockar för tilltagande illamående.

Nyttan av svenska ingår i högst personliga kalkyler där man är ensam med sina beslut.

Utvägen måste byggas med de Sundellska orden om status quo som icke-alternativ.

Språk som obligatoriskt ämne måste ersättas av språk som glädjeämne.

Större städer som Åbo måste inse att språkbad och -duschar är framtidens vattenhål.

Språklärarförbund och andra organisationer måste sluta upprepa diagnosen om fel stuk på språkundervisningen.

Det är ett nationellt intresse att vi blir bättre på språk - alla språk; engelskan, ryskan och de stora europeiska språken.

När den glädjen infinner sig blir också svenskan en tillgång. Vi går framåt steg för steg - för att i slutändan stiga in i det historiska, identitetsmässiga och kulturella sammanhang som den dagen framstår som just så naturligt som det är.

Vakna, utbildningsstyrelsen."