Bara det blandade är helt äkta

Fredag, 3 Juni 2011 07:13

Länkar

Aggressiv nationalism i större eller mindre skala är ingenting vi behöver. Mycket viktigare är att betona tolerans och öppenhet för det får samhällen och kulturer att blomma, skriver Benita Mattsson-Eklund i Ålandstdiningens ledare (2.6.)

"Alla nationer är blandade och mixade sedan urminnes tider. Det enda som är äkta är att alla är blandade och oäkta, därför ska man inte försöka byta ut folklig mångfald mot folklig enfald.

En tvättäkta nationalist älskar enhetlighet minst lika mycket som sig själv.

Så skrev historieprofessorn Nils-Erik Villstrand i en krönika på Magma nyligen.

Det påståendet tål att tänka på när man läser om den uppståndelse den unga (32 år) finska filosofen Timo Hännikäinen väckt med sin färska essäbok "Ihmisen viheliäsyydestä ja muita esseitä". Den har inte översatts till svenska men utgående från de fylliga recensioner boken fått kan man sluta sig till att essäerna innehåller tankegods som passar som hand i handske för det sannfinländska partiets anhängare.

Tidigare har Hännikäinens udda och extrema åsikter setts med roat överseende. Nu har recensenterna drabbats av insikten att filosofens åsikter kan vara på riktigt och inte bara provokationer.

Resonemangen i boken om varför det finska är bra är helt svepande, det är bra för att det är finskt och allt som är finskt är bättre än det mångkulturella. Hännikäinen skriver också om att han älskar finskheten som idé men att han ibland kan ha lite svårt för de finska medmänniskorna.

Det är en attityd som många filosofer har. De skriver intellektuellt högtstående texter om varför man ska älska mänskligheten - men medger i fotnoten att det är svårt att älska alla exemplar av släktet människa. Den klassiska krocken mellan ideal och verklighet.

Det är därför sådana högstämda tankar blir så farliga när någon försöker omsätta dem i praktisk politik. Därför vill nationalistiska politiker på många håll i Europa skilja på vad som är "äkta landsmän" och "oäkta landsmän". Man vill skilja agnarna från vetet men inser inte att det är en omöjlig uppgift. Men då har de politiska retorikerna sedan länge börjat hamra in teserna om varför det bara finns plats för ett folk i ett land -fastän världen aldrig varit så konstruerad.

Faktum är att alla nationer är blandade och mixade sedan urminnes tider. Det enda som är äkta är att alla är blandade och oäkta, därför ska man inte försöka byta ut folklig mångfald mot folklig enfald.

Man kan mycket väl illustrera de svårigheter som finns när man diskuterar ett folks kulturella identitet. Hännikäinen skriver att han aldrig känner sig så finsk som när han bestryker sin sommarstuga med rödmyllefärg och samtidigt visslar på någonting av Sibelius.

Men tyvärr, rödmylla är ingen finsk ursprungsfärg. Rödmylla är ett annat namn på Falu rödfärg även om det tillverkas kopior av denna färg i Finland. De röda stugorna finns inte bara i Finland utan över hela Sverige och förvisso även på Åland. Och Sibelius, ja han var ju av finlandssvenskt ursprung hur mycket än finsknationalisterna försöker mörka den saken.

Så tyvärr, filosofen, dina exempel visar att du är lika blandad i din smak som alla andra.

För ett antal år sedan fördes på Åland en ganska livlig debatt om begreppet "åländsk identitet". En del debattörer hävdade att det inte fanns ett sådant begrepp, att Åland är för litet för att ha en egen nationalkänsla. Fast sedan dess har begreppet förlorat sin laddning och används i många olika sammanhang.

Det finns nog plats för nationella och regionala identiteter, sådan identiteter som fäster oss vid tradition, historia och ett visst landskap. Men identitet är ett begrepp som hör starkt samman med känslor. Därför kan de inte göras till ideologi där man kräver att min hembygdskänsla ska vara din.

Om man försöker med det så skapar man snabbt en aggressiv nationalism i större eller mindre skala och det är ingenting vi behöver. Mycket viktigare är att betona tolerans och öppenhet för det får samhällen och kulturer att blomma."