Linnéa Henriksson instämmer i den taxellska paradoxen

Måndag, 19 September 2011 07:32

Länkar

Utvecklingen mot färre och större enheter på olika områden i samhället är en utmanande trend för Svenskfinland, säger Linnea Henriksson i en intervju för Västra Nyland, skriven av Kristian Stark (18.9.).

"Forskaren Linnéa Henriksson har på beställning av tankesmedjan Magma sammanställt en rapport, där hon explicit synar språkliga konsekvenser vid sammanslagningar av olika slag.
När enheter, funktioner eller regioner sammanslås finns risken att svenskan hamnar i kläm. I sin rapport reder Henriksson ut i vilka lägen det är bättre att välja en- eller tvåspråkiga lösningar. Riktgivande i sammanhanget är vad som kommit att kallas tredjedelsregeln.

– Enspråkiga lösningar är att föredra om underlaget är tillräckligt stort. Ofta är det inte ett alternativ, väldigt många sammanslagningar sker mellan tvåspråkiga eller tvåspråkiga och finskspråkiga enheter. Men också tvåspråkiga enheter har förutsättningar att fungera bra särskilt om minoritetens andel överstiger en tredjedel av befolkningsunderlaget.

Omedvetet agerande

Henriksson poängterar vidare att de svenska behoven sällan nonchaleras med avsikt eller av illvilja. Vilken ståndpunkt man har tenderar att bero på vilket språk man talar, språkmajoriteten uppfattar frågan annorlunda än språkminoriteten.

– Eftersom företrädarna för majoritetsspråket inte automatiskt tar hänsyn till minoritetens behov, beaktas inte detta i olika beslut, vilket leder till att verksamheten på minoritetsspråket småningom blir svårare att upprätthålla och fungerar sämre, förklarar hon.
Henriksson belyser fenomenet med ett lokalt exempel som vänder på perspektivet. Då Karis finska medborgarinstitut förenades med de svenska i Raseborgs medborgarinstitut i samband med kommunsammanslagningen uppfattades den tvåspråkiga lösningen som en stor förlust på finskt håll.

– Det finska medborgarinstitutet var ett av de mer framgångsrika i landet. Ur ett språkperspektiv var förlusten kanske inte så stor, men däremot nog ur ett identitetsperspektiv. Den svenska majoriteten körde helt enkelt över den finska minoriteten.

Kritiska röster

Rapporten har fått utstå en del kritik. Bland annat har resonemanget om att det är okej att bunta ihop kommuner och offentligt finansierade verksamheter där minoritetsspråket kommer över tredjedelsnivån ifrågasatts.

– I sig förespråkar jag inte sammanslagningar av olika slag. Men om enheter slås ihop kan det ju vara bra att vara medveten om att det finns riktgivande kritiska gränser, säger Henriksson.

Hon påminner dock om att större kast under tredjedelsnivån självklart har betydelse.

– Anta att Sjundeå står inför en fusion där en samgång med antingen Lojo och Nummi-Pusula eller Kyrkslätt är alternativet. I Sjundeå-Lojo-Nummi-Pusula skulle andelen svenskspråkiga vara omkring sex procent medan motsvarande siffra för Sjundeå-Kyrkslätt skulle landa på cirka tjugoen procent. Det säger sig självt i vilket alternativ den svenskspråkiga servicen skulle fungera bättre.

Reformskräck?

Henriksson instämmer i den så kallade taxellska paradoxen, som stipulerar att tvåspråkigheten bäst bevaras i enspråkiga lösningar.

– Men det är tyvärr allt oftare omöjligt att förverkliga enspråkiga lösningar. Ny lagstiftning tvingar fram förändringar, säger Henriksson.

Hon menar att det är osannolikt att protestlinjen fungerar i längden.

– Att sätta händerna för öronen och hoppas på att ingen märker att man finns är riskabelt. Att försöka arbeta med svenska frågor inom nya större strukturer är sannolikt en mer fruktsam strategi, hävdar hon."