Ståhlbergska teser rör om

Lördag, 15 Oktober 2011 09:58

Länkar

Krister Ståhlberg vill uppfatta politiska realiteter till den grad att det blir en onödig bugning för makten, skriver Henrik Stenbäck i Vasabladets ledare (15.10) med anledning av dennes förslag om tre svenska kommuner i landet.

Efter åren som balanserande direktör för Svenska kulturfonden är det åter ordentligt fräs på professor Krister Ståhlbergs debattinlägg. Kommunforskaren emeritus såg i torsdags till att det fanns konkret bränsle för diskussionen om kommunreformen på ett välbesökt SFP-seminarium i Helsingfors.

Ståhlberg som i sin tidigare forskning alltid vidhållit att små kommuner inte är dyrare än stora, snarare tvärtom, säger nu "att loppet är kört för den lilla demokratin". Han fick många av sina åhörare att kippa efter andan då han förklarade det lönlösa att gå med i kommunrevolten.

Hans resonemang bygger på politiska realiteter. Regeringen leds nu av de två stora urbana partierna – Samlingspartiet och SDP kommer inte att missa sin gyllene chans att rita om kommunkartan under denna valperiod. Att även de små kommunernas försvarare Centern under förra valperioden övergett sitt tidigare motstånd mot kommunfusioner bara stärker den våg som nu sköljer över fältet.

I den förra regeringen kunde Centern ännu försvara sin landskapsbaserade maktplattform. Nu vet Samlingspartiet och SDP att det är läge att rucka på denna plattform och forma ett land som enbart bygger på starka primärkommuner.

Ståhlbergs råd till det SFP närstående svenska kommunfältet är att agera aktivt inom ramen för de strävanden som finns i regeringen. Han representerar ett slags ultrarealism som finner det bortkastat att ställa sig på tvären.

De svenska positionerna kan enligt Ståhlbergs analys bäst försvaras genom att fördomslöst gå in för tre stora kustkommuner: kommun Österbotten, en stark kustkommun i sydvästra Finland och en kring Borgå. Åboregionen och Helsingforsregionen skulle hamna utanför den ståhlbergska tredelningen.

Kommun Österbotten skulle följa landskapsgränsen, med undantag för en del östliga finskdominerade delar som hellre väljer Seinäjokialternativet. Tanken är inte helt ny. En landskapsmodell framkastades redan för fem år sedan i Ole Norrbacks kommun- och servicestrukturutredning.

Nu klandrar Norrback Ståhlberg för att diskutera geografiska gränser som bara leder till revirtänkande och känslomässiga blockeringar. Starta hellre med servicen, råder han.

Krister Ståhlberg finner det angeläget att diskutera kommun Österbotten i ett läge där den österbottniska mellanregionen kring Vasa oundvikligt i den blåröda strategin smälter samman till en enda primärkommun.
För den svenskspråkiga förvaltningsframtiden är kommun Österbotten med svensk majoritet ett bättre alternativ än en Vasaregion som bildar en kommun med finsk majoritet, resonerar han.

Som debattöppning känns resonemanget uppfriskande. Smått deprimerande är ändå den djupa bugningen för den ganska ensidiga politisk-ideologiska linje som styr regeringens relation till kommunerna.

Att med god argumentation spjärna emot reformplanerna ska inte stämplas som bakåtsträveri. Tvärtom borde regeringen i stället för att enbart predika sin realism, inse att motstånd kan vara en god garanti för att slutresultatet blir något bättre än ett hastverk.
Vardags-, identitets- och demokratifaktorer bör vara minst lika viktiga i processen som den av regeringens överskattade pendlingsfaktorn."