Den rebelliske spionen

Skrivet av Helena Slater Måndag, 2 Januari 2012 15:55

Jag var 18 år när Somerset W. Maugham förförde mig för första gången. Jag hittade en av hans novellsamlingar i en bokhylla i ett vandrarhem i Köpenhamn, bläddrade igenom boken och tyckte att det verkade lämpligt att läsa korta historier innan läggdags i ett sovrum som delades med 10 andra. Den hade så rätt den som först påpekade att flickor faller för värstingar. Maugham var en rebell av högsta rang. Jag föll djupt. Vilka godnattsagor!

Maughams texter handlar ofta om självupptagna, osympatiska män med gindränkta själar som levde i någon av Storbritanniens forna kolonier i Asien. De ryter, slåss, förför och tar för sig av både andras och eget. Man bjuds in i dessa gubbars opiumstinna och trångsynta tankevärldar och hoppas kanske att få se en glimt av lite medmänsklighet, kanske en förklaring till varför de blev som de blev, kanske en glimt av Maugham själv bakom dessa bryska fasader. Ibland lyckas man andra gånger finns det inget djupare lager hur man än skrapar på ytan. Maugham var aldrig särskilt romantisk av sig utan istället lyckades han finna det vardagliga i en ovanlig situation och förvandla det till något spännande och fängslande.

Maugham föddes vid Brittiska ambassaden i Paris, fick sin skolutbildning i Canterbury och Heidelberg och studerade sedan medicin i London men han arbetade aldrig som läkare. Han talade franska, spanska, tyska och italienska flytande och var tillräckligt skicklig på ryska för att arbeta som spion under första världskriget i ryska Petrograd. Maughams spionroman Ashenden (1928) bygger på erfarenheten som spion och det sägs att Ian Fleming som var en stor beundrare av Maughams verk fick inspiration till sin berömde James Bond från denna roman. En annan som läste boken var Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels som lär ha sagt att boken utgjorde ett exempel på brittisk cynism och brutalitet. Maugham sägs ha skrattat och sagt att Goebbels gjort misstaget att läsa romanen som en faktabok.

Maugham var välklädd och världsvan. Man kan säga att han levde lite som dagens rockstjärnor med sex droger, och rock n'roll och allt vad det innebär. Politiker, konstnärer och till och med kungligheter reste från olika delar av Europa och USA för att delta i de otaliga fester som han ordnade i sitt hus vid franska Rivieran. Fastän han var gift en gång så levde han aktivt som bisexuell hela livet. Maugham dog i Nice 1965.

Somerset W. Maugham är idag kanske mest känd för sina novellsamlingar men även romanerna Of Human Bondage (1915; "Människans slaveri") och The Moon and Sixpence (1919: "Månen och silverslanten") blev mycket populära och räknas som de främsta av hans verk. Maugham blev ju under sin livstid en oerhört framgångsrik författare och så småningom mycket rik. Kanhända var det orsaken till att många "literatursnobbar" började se ned på honom. Han blev helt enkelt för populär. Sina första större slantar tjänade "Willy" på sina teaterstycken. När han var trettio år gick hela fyra av hans pjäser på West End samtidigt. Många av hans noveller och pjäser har filmatiserats för film och tv och en av hans mest framgångsrika pjäser The Letter (Brevet) filmatiserades med Bette Davies i huvudrollen och nominerades för sju Oscars statyetter.

Det är förbluffande att så få läser Maugham idag. Jag skulle säkert själv höra till den skaran om jag inte skulle ha snubblat över novellsamlingen i Köpenhamn. Han är skandalöst underhållande i sina historier om brittiska kolonialister. Hans texter är färggranna men samtidigt tydliga och okomplicerade som gör det lätt att engageras i historierna. Maugham skrev ofta i jag-form och inte sällan handlade hans historier om en författare på resande fot. Han sparar inte på krutet när han berättar om unga män som förförs av äldre kvinnor, om girighet, incest, mord, självmord, rasism, alkoholism, rynkiga kvinnor, galna mustascher och folk med sjukligt kontrollbegär. Genom sin cyniska prosa lyckades han i tiderna bräcka den stela överklassens fasad vilket så klart inte fick det bästa mottagandet, speciellt i de fall där tråden mellan verklighet och fiktion var för tunn. Han lär ha varit slarvig med täcknamn. I förordet till novellsamlingen som skrivits av Nicholas Shakespeare får man veta att tre av hans noveller har berättats åt honom ord för ord och att han inte ens brytt sig om att ändra namnet på alla de som figurerar i historierna. En rebell som sagt. Jag tvivlar inte en sekund på att Maugham skulle anses lite skandalös även idag om han levde och skrev som då. Istället för att skriva om kolonialister så skulle han kanske rätt och slätt skriva om hur dagens britter beter sig utomlands.

"The only important thing in a book is the meaning that it has for you." -Somerset W Maugham

W. Somerset Maugham (2004) Collected stories, Everyman's library

2 Kommentarer

De finns ännu kvar!

skriven av Måns Nyberg den 18.1.2012

Jag gillar Maugham! Jag kan också av egen mångårig erfarenhet intyga att dedär självupptagna, osympatiska männen med gindränkta själar fortfarande finns kvar därute - de har bara bytt nationalitet (alla är inte längre britter), arbetsgivare (de jobbar ofta för internationella organisationer) och ibland, kön (många av dem är i dag kvinnor). Kanske är det så att arbete i s.k. u-länder lockar till sig en viss typ av personlighet eller också blir man sådan efter att ha levat därute i bushen tillräckligt länge. (För undvikande av missförstånd vill jag dock tillägga att de allra flesta som jobbar därute är hyggligt och hederligt folk som gör en personlig insats för att hjälpa sin nästa.)

Röster: +0

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Instämmer

skriven av Helena Slater den 13.2.2012

Trevligt att höra att det finns andra som uppskattar Maugham! Du har rätt, alla är inte längre britter. Världen förändras men människan förblir i stora drag sig lik.

Röster: +0

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp