Lia Markelin

Minoriteter i gränslandet

Lia Markelin

Onsdag, 21 December 2011 14:44

Gränslandet mellan Danmark och Tyskland är en mångsidig och historiskt intressant region. Under sin studieresa under hösten bekantade sig Magma med den tyska minoriteten i Danmark, den danska minoriteten i Tyskland samt nordfriserna, som alla bor i området.

Dagens dansk-tyska gränsland har alltid varit ett mångspråkigt område. Det första Slesvig-kriget 1848–1850, som Danmark vann, avslutade en lång period av fred för regionen. Efter att Tyskland vunnit det andra kriget år 1864 övergick Slesvig från att utgöra ett danskt hertigdöme till att bli en Preussisk provins.

Läs mer

Grattis till 10-åringen

Lia Markelin

Onsdag, 16 November 2011 11:29

I år fyller Minoritetsombudsmannens byrå 10 år. Byrån grundades år 2001 för att främja minoriteters och utlänningars ställning och rättigheter i samhället. I praktiken bl.a. uttalar sig byrån om processer och attityder som berör minoriteters ställning, fungerar som nationell rapportör om människohandel och ingriper då diskriminering skett. År 2010 behandlade byrån ca 850 fall av diskriminering ca 150 frågor om människohandel. Dessa är endast de fall som rapporterats.

Läs mer

Svenskan i Finland vs svenskan i Sverige

Lia Markelin

Måndag, 20 Juni 2011 11:05

Hur mår den skrivna finlandssvenskan?

Det är inte så sällan som det skrivna svenska språket i Finland - tidningsspråket i synnerhet - får sig en känga, bland annat i insändare och kommentarer i finlandssvenska medier. Vi skriver slarvigt, använder för många finlandismer och kan inte vår grammatik. Det verkar finnas en uppfattning om att den skrivna svenskan i Finland skulle vara sämre än den skrivna svenskan i Sverige. Ibland hör man också en motsatt uppfattning, att vi i Finland på något sätt skulle ha hållit kvar den gamla, egentliga svenskan som man i Sverige inte längre förstår.

Läs mer

Skolan, vår framtid

Lia Markelin

Torsdag, 19 Maj 2011 10:52

Resultaten för den senaste PISA-undersökningen från 2009 visade att Finland behållit sin topposition. Den här gången var det niondeklassisters förmågor och attityder till läsning och textförståelse som mättes, och Finland platsade trea efter Shanghai och Korea. Den 18 maj presenterades däremot preciserad forskning kring de svenskspråkiga skolornas resultat i samma undersökning - och plötsligt var vi nere på tionde plats.

Det är ju i och för sig inte så illa, att platsa tionde bäst i världen. Men det är mycket illa att platsa hela 25 poäng - i PISA-mått mätt över ett halvt års undervisning - efter den finskspråkiga skolan. Vad har gått snett? Vi ska ju vara de lyckliga och långlivade, då måste väl vår skola också vara minst lika bra som den finska? Och i alla fall trivs vi väl bättre i skolan?

Fakta visar tydligt att detta inte stämmer. Barnen i svenskspråkiga skolor trivs inte i medeltal bättre (eller sämre) än barnen i de finskspråkiga skolorna, däremot presterar barnen avsevärt sämre på ett antal områden. Det är lätt hänt att man tar till snabba förklaringar: det råder brist på behöriga lärare, det råder brist på gott undervisningsmaterial, vi har så många finskspråkiga barn i skolorna som försvårar inlärningen. Men närmare granskning visar snabbt att inget påstående ensamt kan förklara skillnaderna eller problemen. Till exempel klarar sig skolorna i Österbotten sämst trots att tillgången till kompetenta lärare är bäst, och att hantera en klass med brokig invandrarbakgrund kan vara långt mer utmanande än en klass med två modersmål (svenska och finska).

Kanske har vi helt enkelt blivit bekväma och för självsäkra i vårt välmående. Det enda vi med säkerhet vet, är att den svenska skolan i dag är sämre. Svenskspråkiga barn går alltså ur grundskolan med lägre kompetens än finskspråkiga barn. Låter vi detta fortsätta kommer föräldrar till tvåspråkiga (för att inte tala om finskspråkiga) barn inte att ha någon orsak att välja den svenska skolan. Följderna av detta kunde bli förödande både för den svenska skolans och för det svenska språkets framtid i Finland. Det är dags att vakna.

Respektera barnets språk

Lia Markelin

Tisdag, 15 Februari 2011 14:38

Här om dagen skulle min lilla son vaccineras och ha sin 1,5-års kontroll. Hans pappa tog honom till rådgivningen och de fick träffa läkaren och allt gick på finska, som det brukar. Inget problem med det. Efteråt var det allmän kontroll hos rådgivningsdamen, som också ville prata med pojken. Det hade inte varit tal om någon tal-kontroll på förhand. Eftersom ingen i "vår" rådgivningscentral talar svenska, hade vi från början kommit överens med "vår egen" rådgivningsdam att han skulle få gå på språkcheck hos en svenskspråkig, sen då det blev aktuellt.

Talar ni alls någon finska med honom? Frågade nu den nya damen, som ingen av oss sett förut. Hon hade nyss läst texten framför sig, där det tydligt stod att ingendera föräldern har finska som modersmål. Kusinerna gör det, ibland, svarade pojkens pappa, lite konfunderad. "Missä on pallo?" frågade rådgivningsdamen den likaså konfunderade pojken. Kanske det skulle gå bättre om du skulle tala svenska, försökte pojkens pappa. "Var är pallo?" frågade hon igen. "Missä on pallo?" Den annars så pratglada pojken hade bara tittat med stora ögon.

Pojkens pappa kom därifrån med känslan av att vi gjort något fel.

Det är inte första gången vi ställs inför detta. Oroade finskspråkiga släktingar har undrat när han egentligen ska lära sig finska, den stackars pojken. I och för sig en rättmätig fråga. Men nu är det ändå så att bandet mellan förälder och barn kommer först. På vilket språk det sker styrs av förälderns känslomässigt viktigaste språk. Jag har själv valt att hålla den närmaste rådgivningscentralen som "vår", trots att jag är medveten om att det inte går att få svenskspråkig service där. Men alla ska ha rätt att tala sitt modersmål till sina barn, oberoende av om rådgivningstanten förstår språket eller inte.

Och, för den delen, oberoende av vilken officiell ställning just det språket råkar ha.

Urfolkens rättigheter

Lia Markelin

Måndag, 7 Februari 2011 12:50

Söndagen den 6. februari firades samernas nationaldag. Dagen till ära sände YLE programmet "Suomi tuli Saamenmaahan", som sändes i TV1 och följande dag fick vi läsa om Wimme Saari i Hbl. Men hur står det egentligen till med samernas rättigheter i dag?

I en nyutkommen rapport (12.1.2011) av FN:s specialrapportör (Special Rapporteur) för urfolksfrågor analyseras situationen för samerna i Norge, Sverige och Finland. Rapporten är en bra och kortfattad läsning (22 s.) för alla som vill få en överblick över situationen för samernas rättigheter i Norden.

Liksom rapportören, juristen James Anaya, konstaterar, är samernas situation långt bättre än situationen för många andra urfolk i världen. Ändå kan man knappast kalla de nordiska länderna - eller i synnerhet Sverige eller Finland - för några mönsterelever. Beträffande centrala fundament för urfolkskulturers överlevnad har både Sverige och Finland långt att gå. Ingendera har ratificerat ILO-konventionen 169 om urfolks rättigheter (International Labour Organisation Convention No. 169 concerning Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries) . I slutet av januari fick vi i tidningarna läsa att Finland inte tänkt ratificera konventionen heller denna regeringsperiod (se t.ex. HS 21.1.2011).

Den stora stötestenen i ILO-konventionen är frågan om landrättigheter. Frågan om samernas rätt att bestämma över landanvändningen inom sitt hembygdsområde har stötts och blötts i årtionden. Finska staten har bekostat långa utredningar om saken (trots att väl utförda akademiska arbeten också finns att tillgå) men man kommer ingenvart. I dag äger staten 90 % av den landyta som enligt finsk lag definierats som samernas hembygdsområde. Den statsägda Forststyrelsen har i årtionden huggit skog i dessa områden, vilket kraftigt påverkat rennäringen. I motsats till Norge och Sverige är renskötsel i Finland inte en uteslutande samisk rättighet, utan idkas även av finska näringsidkare, vilket ytterligare komplicerar rennäringsfrågan. Det hjälper inte att Sametinget i Finland har litet eller inget att säga till om saken.

Frågan är inte enkel och det finns många praktiska frågor att lösa, men någonting måste göras. Skulle det vara något för Finlands fredsnobelist och fredsmäklare par excellence Martti Ahtisaari att bita i?

Framgångssagan i Wales hotad?

Lia Markelin

Fredag, 10 December 2010 09:46

Wales har länge varit något av en förebild för många språkliga minoriteter i världen. Återupplivningen av det kymriska språket har ansetts vara en framgångshistoria, och ett av världens kanske mest framstående minoritetsspråksmedium har funnits i Wales, i form av den kymriska TV-kanalen S4C. I dag befinner sig Wales i den paradoxala situationen att antalet kymriskkunniga personer har ökat, medan användningen av språket har minskat. Samtidigt håller Welsh Language Board på att upplösas och TV-kanalen S4C står inför kanske det mest dramatiska hotet sedan kanalen grundades för ca 30 år sedan.

Vad är det som händer i Wales?

Läs mer