Behövs svenskan i näringslivet?

Torsdag, 3 Februari 2011 12:05

Magma

Engelskan vinner terräng som formellt företagsspråk, men i de bilaterala relationerna mellan enheter i Finland och Sverige används ändå svenska i över 60 procent av fallen, visar en ny undersökning gjord för Magmas räkning av forskardoktor Wilhelm Barner-Rasmussen vid Hanken - Svenska handelshögskolan. Valet av språk i företag är pragmatiskt. Man väljer det språk som är lättast och snabbast att använda och som förorsakar minst problem i kommunikationen. För den som vill göra karriär är svenskkunskaper en fördel.

Sverige är en av Finlands viktigaste handelspartner och det viktigaste ursprungslandet till utländska investeringar. Samtidigt som Sveriges betydelse i näringslivet består försämras finländarnas svenskkunskaper. Hotar utvecklingen vår konkurrenskraft eller tar engelskan svenskans plats? Magma inledde i slutet av fjolåret ett projekt för att söka svar på den frågan och för att kartlägga svenskans roll i dagens handelsutbyte. Denna rapport är det första resultatet av studien om språkanvändningen i handeln och det ekonomiska samarbetet mellan Finland och Sverige.

Rapporten bygger på en webbenkät riktad till nyckelpersoner i stora svenskägda dotterbolag i Finland och finska bolag med omfattande verksamhet i Sverige. Resultaten stöder uppfattningen att näringslivets inställning till språkfrågor är pragmatisk snarare än principiell: man använder det eller de språk som fungerar bäst. I handeln och det ekonomiska samarbetet mellan Finland och Sverige är detta språk ofta svenska. Svenskan upplevs vara snabbast och lättast att använda, skapa förtroende och signalera samhörighet - egenskaper som företagsledningsforskarna även i andra sammanhang befunnit centrala för kunskapsöverföring i dagens internationella företag. Respondenterna uppfattar i ökande mån svensktalande arbetstagare som en bristvara, och goda kunskaper i svenska upplevs kunna ge påtagliga karriärfördelar.

1 Inledning

1.1 Analys av ingångsläget

Mot bakgrund av den pågående språkdebatten i Finland är det inte ointressant hur näringslivet ställer sig till frågan om språkbehov. Svenskan i Finland försvaras ofta med argumentet att den möjliggör nära kontakter med Sverige på ett antal olika plan, däribland näringslivet, och därmed utgör en viktig del av Finlands konkurrenskraft inom handel och industri. Sverige är det främsta ursprungslandet till utländska investeringar i Finland och hör till Finlands allra största handelspartners. För många finska företag betyder globalisering i praktiken ökad samverkan med moder-, syster- och dotterbolag, kunder, leverantörer och partners i Sverige. Dessa nära kopplingar mellan Finlands och Sveriges näringsliv kan tolkas som att en stark svenska i Finland är önskvärd av rent ekonomiska skäl.

Samtidigt finns dock ett parallellt argument som leder till en annan slutsats. Näringslivet är den del av samhället som allra kraftigast formats av den pågående globaliseringen. Ett av de fenomen som associerats starkast med globalisering är i sin tur utbredningen av det engelska språket. Forskarna talar om "Englishization" - ett ännu inte till svenska översatt nyord som betyder en övergång till engelska i regioner och inom domäner där språket dittills varit ett annat. Inget tyder på att svenska och finska företag skulle vara undantag från denna utveckling. Tvärtom: de nordiska marknadernas begränsade storlek har tvingat lokala företag att tidigt söka tillväxt utomlands. Och ökad internationalisering brukar leda till att företag från små språkområden börjar använda mer utbredda språk, i praktiken engelska.

I detta korstryck av trender är det oklart vad nettoeffekten är och vilken roll svenskan idag spelar i relation till andra språk, framför allt engelskan. Ändå har frågan hög relevans för Finlands nationella språkpolitik, centrala delar av det finska och det svenska näringslivet, och ett stort antal individer som på ett eller annat sätt behöver förhålla sig frågor om till språk och språkval på axeln Finland-Sverige. Syftet med föreliggande studie är därför att utreda vilken betydelse svenska språket idag har i handeln och det ekonomiska samarbetet mellan Finland och Sverige. Frågan torde ha åtminstone följande dimensioner:

• I vilken omfattning används svenska i den dagliga verksamheten?
• Uppfattas svenskan ha en betydelse och ett mervärde för kunskapsöverföring och handel mellan Finland och Sverige?
• Hurudan är tillgången på anställda med kunskaper i svenska, och vad för betydelse - om någon - har svenskan för rekrytering och befordran?
• Hur har dessa faktorer förändrats över tid?

1.2 Studiens uppläggning

Datamaterialet för denna rapport samlades in via en webbenkät riktad till nyckelpersoner i finska företag med betydande verksamhet i Sverige samt svenskägda dotterbolag i Finland. Dessa data kompletteras senare med djupintervjuer med personer ur ett tiotal företag. Helheten presenteras i en slutrapport som utges av Magma hösten 2011.

Samplet definierades genom att kombinera medlemsuppgifter från Difa (föreningen för svenska dotterbolag i Finland), finsk-svenska handelskammarens offentliga medlemsregister och forskarens egna, på tidigare forskningsprojekt baserade register. Detta gav en lista med kontaktuppgifter till nyckelpersoner i 201 företag som varierade från långt internationaliserade industribolag till små expertorganisationer verksamma endast i Finland och Sverige.

Webbenkäten uppgjordes både på svenska och finska och skickades till respondenterna per e-post. Av de 201 adresserna visade sig 9 vara ur funktion, så den faktiska sampelstorleken var 192. Enkäten besvarades av 85 personer (59 på svenska, 26 på finska) som representerade 72 i Finland verksamma enheter inom 64 olika moderbolag. Svarsprocenten blev därmed 37,5 % på enhetsnivå och 33 % på moderbolagsnivå.

Av de 64 moderbolagen i datamaterialet var 37 svenska och 27 finska. De hade i genomsnitt ca 14 000 anställda, omsatte ca 2,8 miljarder euro och hade verksamhet i 20 länder. De 72 i Finland verksamma enheter som våra 85 respondenter arbetade i hade i genomsnitt ca 800 anställda och omsatte ca 290 miljoner euro. Sammanlagt representerar enkätsvaren företagsverksamhet med 57 000 finska anställda och en omsättning på 19 miljarder euro per år.

2 Centrala resultat

2.1 Ja, finska och engelska dominerar och ja, svenskan är fortfarande viktig

Respondenterna fick först ange hur många procent av den interna kommunikationen, kommunikationen med kunder respektive leverantörer, och kommunikation med moder-, syster- och dotterbolag i Sverige som sköttes på finska, svenska respektive engelska.

Det mönster som framträder ur svaren är bekant ur tidigare undersökningar som Barner-Rasmussen och Aarnios studie om språkanvändning i utländska dotterbolag i Finland. Kommunikationen inrikes sköts till övervägande delen på finska, kommunikationen utomlands huvudsakligen på svenska och engelska i varierande proportioner beroende på motparten. I den här undersökningen frågades specifikt efter språkanvändning i kommunikationen med moder-, syster- och dotterbolag i Sverige, så svenskans roll är givetvis stark. Å andra sidan var många av sampelföretagen internationella storbolag med engelska som koncernspråk.

Företagen i samplet skötte sin interna kommunikation i Finland och sin kundkommunikation till cirka 75 procent på finska. I 19 procent av den interna kommunikationen och 14 procent av kundkommunikationen användes svenska, resten skedde på engelska. I kommunikationen med leverantörer användes finska i 62 procent av fallen, engelskan kom tvåa med 24 procent och svenskan trea med 13 procent. Sin kommunikation med moder-, syster- och dotterbolag i Sverige skötte sampelföretagen till 63 procent på svenska, 34 procent på engelska och 3 procent på finska.

Engelskspråkig intern kommunikation och kommunikation med moder-, syster- och dotterbolag korrelerade med varandra och även med moderkoncernens storlek och internationaliseringsgrad. Globaliseringen konkretiseras alltså i det finsk-svenska näringslivet och även internt i Finland genom att de största och mest internationella företagen inför engelska som formellt koncernspråk. Vilket eller vilka språk som sedan används för den dagliga kommunikationen är dock en annan sak, vilket illustreras i följande plock ur de öppna svaren:

"Jokaisessa maassa puhutaan henkilöstön kesken paikallista kieltä ja konsernikieli on englanti."

"Omistajakonsernimme on englantilainen ja sinne kommunikoidaan englanniksi. Olemme kuitenkin osa konsernin pohjoismaista yksikköä ja siksi ruotsin kieli on yrityksemme tärkein ja pääasiallinen kieli."

"Språket är officiellt engelska, i praktiken svenska."

"Engelska på alla gemensamma internationella möten. Ifall bara möten inom Norden så har vi en blandning av svenska och engelska som gäller. Då vi har möten med enbart koncernledningen i Sverige är det enbart svenska."

2.2 Näringslivet ser pragmatiskt på språkfrågan

Inställningarna till svenskans betydelse och mervärde för kunskapsöverföring och handel mellan Finland och Sverige pejlades först med hjälp av ett frågebatteri där respondenterna fick poängsätta olika orsaker att använda svenska respektive engelska i kommunikationen med moder-, syster- och dotterbolag i Sverige.

De tre viktigaste orsakerna att använda svenska var att det var snabbast och lättast (medeltal: 4,8 av 7), skapade förtroende (4,6), och var lättast för kollegerna i Sverige (4,5). Användningen av svenska uppfattades även signalera samhörighet (4,3) och leda till färre missförstånd (4,1). Att svenskan var företagets traditionella språk angavs också som en orsak (4,1). Ingen av de övriga orsakerna att använda svenska överskred 3,3 i medeltal.

De tre främsta orsakerna att använda engelska var i sin tur att det var lättast för de anställda i Finland (medeltal: 3,3), var snabbast och lättast (3,2) och ledde till färre missförstånd (3,0). I någon mån användes engelska också för att det var det enda gemensamma språket (2,9) och för att företagets regler sade så (2,8). Ingen av de övriga orsakerna att använda engelska överskred 2,1 i medeltal.

Dessa resultat indikerar att språkval i näringslivet i hög grad fattas utgående från vad som uppfattas vara snabbast, lättast och förorsaka minst kommunikationsrelaterade problem ur åtminstone den ena partens synvinkel. Valet blir då en funktion av parternas befintliga språkkunskaper och deras inbördes maktförhållande. Ett annat pragmatiskt motiv för att använda svenska - i motsats till engelska - är att skapa förtroende och signalera samhörighet och gemensam tradition i förhållande till svenska kolleger.

Samma praktiska inställning återspeglas i svaren på frågan om vad som talas på informella möten, "kvällssitsar" och fester inom bolaget då svenskar och finländare träffas. I 38 procent av fallen var språket svenska, men i 57 procent av fallen användes en blandning av svenska och engelska. En språkvårdares mardröm, men helt i linje med logiken att den lättaste lösningen är den som används mest.

Slutligen utforskades respondenternas uppfattningar om konsekvenserna av de språkval som fattats i deras organisationer. Svaren indikerade att förmågan att kommunicera på svenska framför allt inverkade på relationerna till andra enheter inom samma koncern, främst på förmågan att sköta saker snabbt och effektivt (medeltal: 4,9 av 7), undvika missförstånd i arbetet (4,8), och känna samhörighet med andra delar av koncernen (4,8). Inverkan på externa relationer, till exempel relationerna till kunder och leverantörer, var mindre.

Dessa resultat passar bra ihop med den bild som forskarna idag har av drivfjädrarna bakom internationella företags konkurrenskraft. Styrkan i att ha enheter i flera olika länder ligger i potentialen att snabbt och effektivt ge intern spridning åt svårkopierade resurser som kunskap, nya idéer och goda förfaringssätt. För att denna potential ska realiseras krävs en smidig kunskapsöverföring mellan enheterna, en hög nivå av tillit, och en gemensam uppfattning om målen för verksamheten. Dessa prioriteringar syns även i de språkval som görs.

2.3 Det är en fördel på jobbmarknaden att kunna svenska

Svenskans roll på arbetsmarknaden både nu och i ett längre tidsperspektiv kartlades med frågor om språkkunskaperna i finska, svenska och engelska i Finland överlag i de enheter som deltog i undersökningen, samt tillgången på potentiella arbetstagare i Finland med goda kunskaper i respektive språk inom de branscher respondenterna var verksamma i.

Respondenterna tyckte att deras anställda i genomsnitt kunde sämre svenska än engelska (medeltal: 4,2 av 7 för svenska, 5,2 för engelska) och att tillgången på potentiella arbetstagare med goda kunskaper i svenska var sämre än tillgången på arbetstagare med goda kunskaper i engelska (medeltal: 4,3 av 7 mot 5,6 av 7). En del respondenter såg arbetstagare med goda kunskaper i svenska som en bristvara och kopplade detta till sysselsättning och karriärframgång:

"Det är idag nästan omöjligt att rekrytera svensktalande (folk med svenska som modersmål) försäljare till oss här i Helsingfors idag. Ifall du kan tala svenska så har du en fördel i fråga om årslönen här."

"Savolaisena uskallan sanoa, että jokaisen suomalaisen nuoren tulisi oppia ruotsin kieli hyvin. Ei pakkoruotsina vaan sen takia, että siitä on todella hyötyä Suomessa työelämässä ja urakehityksessä."

Vidare ombads respondenterna utvärdera hur tillgången på arbetstagare med goda kunskaper i respektive språk utvecklats inom deras bransch under 2000-talet. Medeltalen för svaren blev 5 för finska, 5,4 för engelska och 3,8 för svenska. Detta tecknar en något oroväckande bild av hur kunskaperna i svenska utvecklats under 2000-talet, samtidigt som det är glädjande att kunskaperna i engelska upplevs ha förbättrats så mycket. Att även finskan når så pass högt kan kanske tolkas som en effekt av det finska utbildningsväsendets satsningar på kommunikativ kompetens.

Språkkunskapernas betydelse för rekrytering granskades genom att fråga i vilken utsträckning goda kunskaper i finska, svenska och engelska i regel krävdes för att få jobb inom respondentens ansvarsområde i svarsföretaget. Finska krävdes nästan alltid (medeltal: 6,5 av 7), engelska mycket ofta (5,8), svenska mer sällan (4,2). Dessa svar är i linje med resultaten av Kohos pro gradu, som fann att kunskaper i finska och engelska vanligen är vad arbetsgivare i Finland kräver vid rekrytering. Samtidigt uppgav 68 procent av respondenterna att goda kunskaper i svenska krävdes av arbetssökande inom deras ansvarsområde "ibland eller för specifika arbetsuppgifter".

Svenskkunskapernas betydelse i den enskilda arbetstagarens vardag bedömdes med hjälp av 12 frågor om hur kunskaper i svenska korrelerade med olika aspekter av arbetet. Svaren indikerar att kunskaper i svenska i sampelföretagen framför allt korrelerar med kontaktnät inom koncernen (5,7 av 7), karriärframgång (4,9) och synlighet i förhållande till ledningen (4,9). Det är alltså bra att kunna svenska om man jobbar i ett svenskägt dotterbolag i Finland eller ett finländskt bolag med betydande verksamhet i Sverige. Dessa resultat harmonierar med tidigare forskning från andra språkliga kontexter.

3 Diskussion och slutsatser

Sammantaget tyder resultaten på att svenskan fortfarande är viktig inom den rätt stora del av Finlands näringsliv som kretsar kring handeln med Sverige, och som i denna studie representeras av stora svenskägda dotterbolag samt finska bolag med omfattande verksamhet i Sverige. Engelskan vinner terräng som formellt företagsspråk, men i de bilaterala relationerna mellan enheter i Finland och Sverige används ändå svenska i över 60 procent av fallen. Dessa val baserar sig på pragmatiska bedömningar av vilket språk som utgör den bästa kompromissen, det vill säga är snabbast och lättast att använda och förorsakar minst kommunikationsrelaterade problem. I denna bedömning understryker flera av våra respondenter att svenskans förmåga att bidra till förtroendefulla relationer till svenska kolleger ger den ett äss på hand. I många fall används svenska som kommunikationsspråk de facto även i företag vars formella företagsspråk är engelska.

Dessa resultat tillåter spekulationen att svenskan troligen kommer att behålla en stark position i finsk-svensk affärskommunikation så länge det finns en kritisk massa av finländare som kan språket tillräckligt bra för att kunna använda det i arbetssammanhang. Detta torde främja konkurrenskraften hos företag som fungerar i båda länderna genom effektivare intern spridning av svårkopierade resurser som kunskap, nya idéer och goda förfaringssätt. På grund av den långt gångna integrationen mellan Finlands och Sveriges ekonomier torde detta vara i båda ländernas intresse.

Oberoende av utvecklingen på makronivå har resultaten tydliga implikationer för individuella arbetstagare, som kunde sammanfattas så här: det är lättare att göra karriär i ett svenskägt dotterbolag eller ett finskt bolag med omfattande verksamhet i Sverige om man kan svenska.

Wilhelm Barner-Rasmussen, forskardoktor vid Hanken – Svenska handelshögskolan och docent vid Aalto-universitetets handelshögskola, fördjupar analysen av svenskans roll i näringslivet genom djupintervjuer och slutresultatet presenteras av Magma under hösten.