Finlands okända historia. Den svenska tiden 1150-1809.

Onsdag, 25 Mars 2009 14:03

Magma

Fil. dr. Janne Holméns undersökning av hur den svenska tiden i Finland behandlas i gymnasieböcker presenterades på Magmas lunchseminarium i dag 25.3.

Läs Bengt Lindroths sammandrag av rapporten.

Magma publikationer 1, 2009

Finlands okända historia. Den svenska tiden (1150 -1809).

Sedan 1994 är det inte obligatoriskt att läsa om den svenska tiden (ca 1150 - 1809) i finländska gymnasier. Ett bevis på att Finlands skolmyndigheter lågprioriterar den delen av landets historia. Samtidigt sägs i läroplanen att "Europa" är högprioriterat. En genomgång av dagens läroböcker visar hur effekterna av de här två skilda värderingarna riskerar att vilseleda de elever som ändå väljer den fördjupande kursen. Allt i enlighet med den franske filosofen Ernst Renans ironiska ord i slutet av 1800-talet: ”Att få sin historia om bakfoten tillhör konsten att vara en nation”.
Det är historikern Janne Holmén, ålänning och finländare verksam i Sverige, som citerat Ernst Renan. Det sker i en genomgång av de finska historieläroböckerna på gymnasienivå som han gjort för den finlandssvenska tanksmedjan Magma. Om man så vill en variation på temat i hans doktorsavhandling Den politiska läroboken (2006). En skillnad är dock att Holmén, på uppdragsgivarens begäran, nu också lägger fram sina personligt färgade åsikter om hur en god historieundervisning kunde se ut:

”Den största utmaningen för undervisningen i Finlands historia innan 1809 är att förmedla att det under perioden inte existerade något Finland i modern mening”.
”Undervisningen (idag) river långsamt ner de nationella myterna men bygger samtidigt upp de europeiska -i dag är det främst konsten att vara en union (EU)som kräver att vi får historien om bakfoten”.

Janne Holméns vill komma till rätta med ovanan att använda historieundervisningen ”för att ge tusenårig legitimitet” åt sentida förändringar, som att Finland skildes från Sverige 1809, blev självständigt 1917 eller medlem i EU 1994. Hans råd till dem som sätter samman läroplanerna och skriver läroböckerna lyder:

”Om man vill betona Finlands samhörighet med Europa, varför är då inte kursen om den svenska tiden - den tiden då Norden knöts till Västeuropa- obligatorisk? Varför envisas man överhuvudtaget med att ha en separat kurs i ’Finlands’ historia för tiden innan 1809?
Det vore naturligare att integrera undervisningen om forntiden och den svenska tiden med den europeiska historien och låta Finlands historia börja 1809”.

Med dagens ordning kan finländska gymnasieelever i historia nu tvingas läsa om det antika Atens lagar, men inte nödvändigtvis lära sig något om Gustav III:s, trots att de utgör grundvalen för Finlands nuvarande lagstiftning. Blir inte det att få historien om bakfoten?

1. UNDERSÖKNINGENS UTGÅNGSPUNKTER

Låt oss gå in på undersökningens enskildheter.
Janne Holmén tecknar först en snabbhistorik över den svenska tiden. Från dess mer diffusa början, när stammar och landsändar långsamt enades och folkströmmar rörde sig över och kring Östersjön, för att mot slutet av 1200-talet bli ett någorlunda sammanhållet välde, med Finland som en helt jämbördig del, över Gustav Vasas konsolidering av centralmakten och stormaktstiden, till enväldets fall efter Karl XII, varefter frihetstiden allt mer urholkade lojaliteten till kungamakten. Gustav III:s statskupp återställde visserligen kungaauktoriteten för ett tag, men det räckte inte. Vid det ryska anfallet 1808 var få beredda att dö för den svenske konungen eller för nationen. Gustav IV Adolf avsattes. Holmén noterar hur finländska historiker talat om riket som "Sverige-Finland", med hänvisning till bl.a. övrig nordisk historia där Danmark-Norge finns som begrepp. En missvisande parallell, eftersom Finland till skillnad från Norge aldrig varit något eget kungadöme och varje antydan om något slags unionsförhållande blir därför oegentligt.
En första knivighet för den nationella historieskrivningen i Finland var att landets historia var i det närmaste identisk med Sveriges. En lösning blev att skapa en mytbild av den försvenska perioden. Forntiden sågs som en nationell "finsk" period, visar Derek Fewster i sin doktorsavhandling Visions of Past Glory. En syn som övergivits sedan mitten av 1900-talet. Andra tillvägagångssätt var att lyfta fram perioder då "Finland" ansågs ha haft viss särställning, att leta efter tendenser till finländsk separatism, att vända blicken från alla svenska kungar och krig och den politiska historien och istället sätta fokus på folket. Kulturhistorien och det lokalt finländska ställs i centrum.
Ofta har finsknationella historiker markerat avstånd till Sverige genom att skildra svensktiden som ett långt lidande för Finland. Pionjärerna var Yrjö Koskinen och den unge Zacharias Topelius. Under andra hälften av 1800-talet uppfann de "arvfiendskapen" mellan länderna. Finland sades ha underkuvats av svenska erövrare under korstågen på 1100-talet, en svenskspråkig överklass installerades. Finska bönder drevs till hårda dagsverken och till krigstjänst. De fick utkämpa svenskarnas krig på kontinenten, medan deras eget land lades försvarslöst mot ryssarnas härjningar.
Invändningarna mot den här vinklade berättelsen är flera. Språket, finskan, blev en identitetsskapande faktor först en bit in på 1800-talet. Bönderna i det svenska riket, inklusive Finland, hade faktiskt en friare ställning än på andra håll i Europa. "Finland" existerade endast som ett vagt geografiskt begrepp. Och så vidare. Den här sortens historiemyter har dock passerat sin kulmen, också om de ännu kan ha folklig spridning.
Men hur hanteras detta i dagens skolböcker? Det är den fråga Janne Holmén vill medverka till att besvara.

Metoder och källor
Huvudföremålet för undersökningen är de finskspråkiga läroböckerna i gymnasiet i svenska tidens historia, dvs. för kurs 5 enligt Grunderna för gymnasiets läroplan 2003. Som jämförelsematerial har ett antal böcker från tiden 1979-2000 använts, liksom två olika upplagor av den enda finlandssvenska gymnasielärobok som funnits, plus två versioner av den vanligaste rikssvenska volymen. Samtliga genomgångna böckers titlar finns förtecknade som en bilaga till den här sammanfattningen.
Analysen har delats in två avsnitt. Perioderna 1979-2000 och 2002-2008. Dessutom tillkommer en översiktlig analys av grundskolans böcker från 1980-talet till idag. Metoden är både kvantitativ och kvalitativ. I den kvantitativa delen handlar det om hur många sidor eller rader som ägnats olika perioder. I den kvalitativa jämförs hur vissa utvalda teman behandlats, som t ex Klubbekriget, Per Brahe osv. Kriteriet har varit att dessa teman antingen upplevts som centrala i traditionell finsknationell historieskrivning och kanske innehållit rena myter utan förankring i källorna eller att de avviker kraftigt ifrån vad som är gängse i finlandssvenska och rikssvenska läroböcker.

Läroplaner och studentexamen
Läroboksanalysen föregås av en genomgång av kraven på historieämnet i läroplaner och vid studentexamen. Den startar med 1946 års läroplanskommitté för folkskolan, som rent ut sade att de svenska århundradena blivit mindre viktiga, jämfört med tidigare. Finlands förhållande till Sovjet efter krigen satte också sina spår i en del formuleringar. Läroplanerna har sedan dess växlat mellan att detaljreglera (t ex Grundskolans läroplan 1970) eller att styra mindre (t ex Grunderna för gymnasiets läroplan 1994). Mest relevanta för läget idag blir iakttagelserna kring 1994 och 2003 års läroplaner: att Sovjetunionen brutit samman, Finland blivit EU-medlem, möjligheten för gymnasieeleverna att nu välja kurser friare och kanske avstå helt från svensktiden. Janne Holmén noterar hur kurserna i 2003 års läroplansförfattare så betonat "det europeiska" att han utgår ifrån att de "uppenbarligen (vill) knyta det finländska direkt till ’europeiskheten’ utan mellanhänder som Norden eller 600 år svensk historia".
Till sist några noteringar angående studentexamen:

• en fjärdedel av eleverna skriver historia i examen (2006 och 2007)
• de flesta av dem har valt den frivilliga kursen om svensktiden före 1809
• skillnaden mellan finska och finlandssvenska skolor tycks obetydlig

Det är mot den här bakgrunden läsaren bör fundera över en av slutsatserna Janne Holmén gör efter sin analys. Det är, skriver han, trots allt

"mycket möjligt att de finländska skolelever som idag väljer att läsa gymnasiets kurs 5 (den frivilliga kursen om svensktiden) får en bättre förståelse för Sveriges historia åren 1150-1809 än några andra elever någonsin fått, vare sig i Sverige eller i Finland"

I och för sig ett gott betyg åt merparten av dagens läroböcker. Men, å andra sidan, ungefär 75 procent av dagens finländska gymnasieelever får ingen speciell eller utförligare historieundervisning alls vad gäller tiden före 1809. De skall istället läsa den obligatoriska kurs 4 om "Vändpunkter i Finlands historia" efter 1809, som enligt läroplanen bör inledas med en kort genomgång av arvet från den svenska tiden. De böcker som då finns bjuder klen läsning. Janne Holmén menar att om lärarna väljer att följa de böckerna får merparten av dagens finländska gymnasieelever "en mycket kortfattad och skev skildring av de svenska århundradena".
Den fjärdedel av eleverna som trots allt väljer den fördjupade kursen utsätts visserligen inte längre för vad Holmén kallar nationalistiskt "strunt". Galenskaper ur historiemytologin har på det hela taget rensats bort. Men de riskerar att fångas i nya "europeiserade" myter .
Dags att gå in på undersökningens detaljer.

2. LÄROBÖCKERNA 1979 - 2000
Fördelning av stoffet
De finskspråkiga böckerna redovisar betydligt mer material om den svenska tiden än både den finlandssvenska och den rikssvenska gör, visar jämförelserna.
Vad kallas den svenska tiden?
I tre fall av fyra talar de finskspråkiga böckerna om "Det svenska väldets tid". Också uttrycket "Sverige-Finland" förekommer .
Den svenska invandringen till Finland
Beskrivningarna är mycket kortfattade, ibland motstridiga. Behandlingen av finnarnas och samernas ursprung desto utförligare.
Herrar och bönder
Adeln i Finland beskrivs i varierande grad som i huvudsak sammansatt av familjer av svensk eller finländsk börd, med inslag också av tyskar och danskar. Bönderna var visserligen aldrig livegna, heter det i en av böckerna, men de saknade politisk makt också när de med tiden fick plats i ståndsriksdagen.
Korstågen
Erikslegenden, folkdikten om Biskop Henrik och bonden Lalli återges, men det påpekas i alla böcker att detta är opålitliga utsagor och att källorna är sentida.
Kalmarunionen
De finskspråkiga böckerna ger alla en positiv bild av Kalmarunionen och Erik av Pommern. Han genomförde reformer och Finlands band till Sverige lossade. Unionen gav visst skydd mot Ryssland, påpekas i två av volymerna. En annan menar att Finland mot slutet av unionstiden blivit en rätt enhetlig administrativ enhet.
Klubbekriget
De finskspråkiga versionerna betraktar bonderesningen mot Klaus Flemming och hertig Karls kväsning av den på lite olika vis ; som en protest mot Flemming och hans truppers handlande i Finland eller som ett i raden av många dåtida europeiska uppror mot en starkare adel och statsmakt. Finland blev efter Klubbekriget "inte längre en av sin egen adel ledd nästan självständig statsdel".
De finlandssvenska och rikssvenska volymerna nämner inte Klubbekriget.
Syftet med stormaktens krig?
I den mån böckerna försöker besvara frågan, handlar den svenska expansionen om kontroll över handeln och handelsvägarna i omvärlden, kanske om merkantilistisk synsätt.
Per Brahe
Per Brahes tid beskrivs i åtminstone en finsk bok som en positiv utvecklingsperiod för landet. Andra skildrar den på bara några rader. Den finlandssvenska boken menar att Per Brahe verkade för att stärka finska språkets ställning i Finland.
Stormaktstidens pris
Stora ofreden minskade finländarnas tilltro till Sveriges förmåga att försvara dem mot Ryssland, sägs i några av böckerna. Andra hänvisar till att Finland ibland blev krigsskådeplats och förlorade områden som tillhört landet sedan tidig medeltid. Bönderna i Finland fick bära de tyngsta bördorna som en följd av Sveriges krig.
Självständighetssträvandena under 1700-talet
Också om några av de finskspråkiga böckerna ägnar nästan en sida vardera åt Sprengtportens idéer, är de eniga om att de finländska självständighetsivrarna under 1700-talet egentligen saknade bredare folkligt stöd.
Språk och försvenskning
Enbart en finsk bok talar utförligt om vådorna för Finland och dess befolkning av en påstådd medveten försvenskningspolitik.

3. DAGENS LÄROBÖCKER 2002-2008
Fördelning av stoffet
De finskspråkiga böckerna ägnar fortfarande mer utrymme åt Finlands ekonomiska, kulturella och sociala historia än den enda finlandssvenska. Ett mönster som för övrigt var tydligt redan i en granskning av mellankrigstidens skolböcker. Det består alltså än idag.
Vad kallas den svenska tiden?
Uttrycket "det svenska väldet" har med något undantag försvunnit ur läroböckerna. Istället används titlar och rubriker typ "Finlands tidighistoria" (varhaishistoria), "Finland i kungariket" (Suomi kuningaskunnassa).

Den svenska invandringen
skildras fortsatt knapphändigt och motstridigt, medan de olika tolkningarna av finnarnas och samernas härstamning ofta diskuteras på flera sidor. Att också den svenska invandringen kan tolkas på skilda vis nämns aldrig.
Korstågen
Böckerna påpekar, liksom förut, att källorna om korstågen är knappa och att legenderna om Henrik och Lalli är ifrågasatta. Men en bok sätter just inga frågetecken alls för dem.
Herrar och bönder
Böckerna har alla en ganska likartad skildring av ståndssamhällets införande.
Kalmarunionen
Samtliga finländska böcker skildrar Erik av Pommerns tid som en reformperiod för Finland.
Klubbekriget
Alla finska böcker ägnar minst två sidor åt klubbekriget. Den finlandsvenska har åtta rader.
Syftet med stormaktens krig?
Förklaringarna är lite mer varierande än förr: kontroll över handeln, adelns intresse av att stödja kungen och vinna positioner och egendomar mm.
Hakkapeliterna
En populär myt är att hakkapeliterna, de finländska kavalleristerna. skulle ha fruktats särskilt i Centraleuropa under 30-åriga kriget. En av böckerna återger myten helt okritiskt.
Per Brahe
Intresset för Per Brahe har ökat dramatiskt sedan 1980- och 90-talen. Han skildras gärna som en främjare av finska språket. Rent allmänt har sidantalet ökat ifråga om stormaktstiden.
Stormaktstidens pris
I de finländska böckerna ges ofta negativa skildringar, inte minst av Karl XII:s tid. Men i ett fall påpekas också att perioden varit ett favoritämne för politisk propaganda i Finland då det gällt hotet från öster. Eleverna uppmanas där också att granska Topelius bild av lidandet under Stora ofredens år.
Självständighetssträvandena under 1700-talet
I de finländska böckerna förs olika resonemang kring kejsarinnan Elisabeth II:s manifest om ett eventuellt självständigt Finland, om Gustav III:s krig, Anjalaförbundet och Sprengtporten mm. Men bilden av att självständighet var en idé blott hos en liten grupp består.
Språk och försvenskning
En finsk bok talar om att finska språkets ställning försvagades på 1600-talet. Uttrycket "språkmur" förekommer. Författarna understryker att deras framställning skall hjälpa eleverna att medvetandegöra och värdesätta den finländska kulturidentiteten.
Bildmaterial
Illustrationerna och omslagen varierar, men ibland märks en strävan att i bilder och bildtexter berätta en mer nationellt färgad historia. Ibland okritiskt. Som när en bok lyfter fram Sofiakatedralens port i Novgorod, som sägs vara rövad från Sigtuna när karelarna plundrade staden 1187. I själva verket är forskningsläget oklart om vem som faktiskt plundrade Sigtuna och med största säkerhet har porten ingenting med Sigtuna att göra.
Janne Holmén ser detta som ett försök att förse eleverna med "´bildbevis på att karelarna var i paritet med vikingarna som sjöfarande folk". Myten används som ett led i önskan att uppvärdera de forntida folken i Finland.

4. EN JÄMFÖRELSE MED GRUNDSKOLAN
En liten jämförelse med grundskolans läroböcker visar bl.a. att de är mer okritiska till legenderna kring det första korståget. De kan också tala mer reservationslöst om en tydlig finländsk identitet på 1700-talet, om stormaktstidens eländen för Finland eller vidarebefordra myten om hakkapeliterna mm.

5. SLUTSATSER
Att skriva om den svenska tidens historia för finländska skolelever är ingen enkel uppgift, konstaterar Janne Holmén. Det största misslyckandet anser han vara läroböckerna för gymnasiets kurs 4, tänkta för dem som bara läser Finlands historia efter 1809, men ändå skall ges en kort introduktion om svensktiden. Anmärkningsvärda är också skillnaderna mellan finlandssvenska och finska läroböcker då det gäller omfånget för finländsk regional- och kulturhistoria. Eller att de finskspråkiga böckerna faktiskt innehåller betydligt mer material om de för Sverige och Finland gemensamma århundradena än de rikssvenska. Det gapet har rent av vuxit sedan 1994.
Skillnaderna mellan Finland och Sverige handlar annars generellt om att varje land idag fokuserar på den del av det gemensamma riket som sedan blev den egna staten. Olikheterna märks också i synen på enskilda teman, t ex Kalmarunionen. Finländarna ser Erik Pommerns styre som gynnsamt för Finland. Svenskarna fokuserar på det ökade utländska fogdeväldet.
Ett särskilt problem är den begränsade finlandssvenska skolboksmarknaden. Gamla läroböcker och synsätt och föråldrat stoff hänger med länge.
Mot bakgrund av allt detta föreslår Janne Holmén:

• rensa ut de rena felaktigheter som ännu finns i böckerna: t ex att Kristian II skulle ha kallats "den gode" i hemlandet Danmark, att Sofiakatedralsporten i Novgorod är rövad från Sigtuna av karelare, att hakkapeliterna var särskilt fruktade under 30-åriga kriget osv

• försök redogöra för ett problem i hela dess komplexitet. Så sker när det gäller finnarnas och samernas ursprung, men av något skäl inte ifråga om den svenska invandringen

Till sist, återigen vänder sig Janne Holmén mot vad han kallar flera ”underligheter” ifråga om läroplanens vurm för ”det europeiska”, med en väldig betoning på idé- och kulturhistoria. Men knappast var detta vad som fick de europeiska staterna att närma sig varandra efter andra världskriget. Krigströtthet och ekonomi var skälen. Holméns slutomdöme om dagens läroplan blir därför lite av en klagovisa. Här undervisas om en kultur-, idé- och vetenskapshistoria där inget nämns om världen utanför Europa de senaste 2500 åren:

”en historieförvrängning helt i klass med vad tidigare seklers nationalister åstadkom. Det kritiska tänkandet släpps alltså fram så länge det begränsar sig till att analysera företeelser i det förflutna, men riktas inte mot samtidens politiska projekt.”

Bengt Lindroth
journalist, Sveriges Radios f.d. Finlandskorrespondent

Analysen i dess helhet kan i elektronisk form beställas via Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

12 Kommentarer

Den svenska tiden var dödande åt finnarna

skriven av Heikki Tala den 25.3.2009

http://www.simplesite.com/Tala/13312245?i=22576139

Mer information får vi snart i en bok "Finland - Sveriges största koloni".
Sverige rövade allt härifrån; män, hästar, naturrikedomar, jordegendomar, även kyrkoklockar! Hela tiden var krig efter krig - i Nordeuropa och i Finland.
Lyckligtvist har professor i finska och skandinaviska historia vid Oulu universitet, Jouko Vahtola skrivit om den svenska tiden i "Suomen historia jääkaudesta Euroopan unioniin" (Otava 2003). Rekommenderas!

Röster: -22

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Struntprat

skriven av Magnus Nyberg den 25.3.2009

HT är vad han är. Som om Sverige på den tiden skulle gjort skillnad på vilken del av landet man beskattade. Som om Sverige skulle gjort skillnad på svenskt eller finskt småfolk i det nuvarande Finland. Som om det skulle varit skillnad på var i landet kyrkklockorna fanns. Kan HT för en gångs skull medge att de vi nu kallar finlandssvenskar - bortsett från i stort sett adeln - var likställda med finnarna, de enda han idag räknar som sina bröder?

Röster: +17

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Svenskhatarnas påståenden om Finland som koloni saknar all grund

skriven av R.Silfverberg den 26.3.2009

En koloni definieras som ett område där invånarna inte har samma medborgerliga rättigheter som i moderlandet. Invånarna både i Finland och i Sverige hade samma medborgerliga rättigheter. Om Sverige var i krig, drabbades också svenskarna och inte bara finnarna. Var och en som läser en rikssvensk historiebok eller besöker ett museum i Sverige förstår vad det är frågan om. Läs också om hur de finländare som efter freden i Nystad 1721 blev på ryska sidan hade det, och jämför med hur dom som blev på svenska sidan hade det.

Finlands folk fick leva i fred under långa perioder som varade hela generationer från 1300-talet till 1500-talet, tack vare starka fästnignar och borgar som svenskarna byggde längs östgränsen. Under hela svenska tiden deltog finländska allmogen i ett enda större uppror, Klubbekriget. I Sverige var upproren flera.

Varför Finlands näringsliv och befolkning utvecklades förhållandevis långsamt före den ryska tiden, beror inte på plundring och maktmissbruk från svenskarnas sida, utan på det stränga klimatet varför levnadsförhållandena var urusla i hela Finland, vilket fallet inte var i södra Sverige, där största delen av svenskarna alltid har bott. Man kunde inte heller idka någon industri i Finland i större utsträckning, för att ångmaskinen inte ännu var uppfunnen och marknaderna för industriprodukter var för långt borta, några maskindrivna transportmedel fanns ju inte heller.

Det att alla framsteg i Finlands utveckling i Klingesk anda gjorts på autonomitiden, beror inte på ryssarnas välvilja, utan på det att vetenskapen och tekniken först fr.o.m 1800-talets mitt ungefär, har gjort ett modernt industrisamhälle överhuvudtaget möjligt. Jämför också Finlands och Norges, som kom att tillhöra Sverige, ekonomiska och samhälleliga utveckling på 1800-talet.

Röster: +11

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Historia, del I, 1495-1595

skriven av Minervas uggla den 26.3.2009

Finlands svenska historia innehåller sådana händelser och perioder, som är viktiga för finländare men som inte är av stort intresse i Sverige. Några exempel:
Den gamla ofreden 1495-1497. Kriget var mellan Sverige och Moskva Storfurstendömet. Under kriget ockuperades Finland av ryssarna, och Tavastenland och Savolax härjades.

Den långa ofreden (Pitkä viha på finska) eller Nordiska tjugofemårskriget var ett krig som fördes mellan Ryssland och Sverige under åren 1570 - 1595: Under kriget härjades Österbotten och Kajanaland. . Freden slöts i Teusina år 1595. (I dokumenten, som hette "Fridz fördragh emellan Swerige och Rydzlandh" nämns Sverige och Finland separat. (http://www.histdoc.net/historia/teusina.html)

Röster: +1

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Historia, del II 1713 -

skriven av Minervas uggla den 26.3.2009

Stora ofreden: Efter den ryska segern vid Poltava 1709 intogs de finska städerna Viborg och Kexholm 1710 av ryssarna vilket öppnade vägen för fortsatt expansion in i Finland. Tsar Peter den Store landsteg i Helsingfors 1713 och de ryska trupperna hade under det följande året tagit kontroll över hela landet. Den gamla förvaltningen slutade att fungera och ett rent militärvälde blev rådande. En stor del av landets befolkning flydde ur landet.

Lilla ofreden är en benämning på den ryska ockupationen av Finland 1742-1743 under hattarnas ryska krig. Förvaltningen av Finland leddes av Balthasar von Campenhausen som rysk generalguvernör. Finland behandlades mildare än under "Stora ofreden", men våld och utpressning förekom, särskilt i sydvästra Finlands skärgårdssocknar.

Under Gustav III:s ryska krig ockuperades Finland inte, men ryska styrkor trängde i Savolax till ex. Porrassalmi.

1808–09 års krig var mellan Sverige och Ryssland. Ryssland stöddes av Frankrike samt dess talrika bundsförvanter (bland andra Danmark) och Sverige av Storbritannien. Finland blev ockuperad igen. - Det var en vändpunkt i Finlands historia.

Öppna frågor: Hur stor var Hansaförbundets inflytelse under medeltiden? Det förbigås ofta. Och vilken politisk roll hade de katolska biskoparna under medeltiden?

Röster: +0

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Så småningom dyker verkligheten upp

skriven av Heikki Tala den 27.3.2009

Professor Jouko Vahtola vid Oulun yliopisto (finska och skandinaviska historia) skriver: ”Pultavan tappion jälkeen, kun Ruotsikaan ei enää ollut venäläisiltä turvassa, Suomi ei saanut mitään ja sai tulla toimeen omillaan. Valtaneuvosto suhtautui Suomen puolustamiseen väheksyvästi; suomalainen syntyperä ei herkistänyt sen johtavia miehiä Fabian Wredeä ja Arvid Hornia Suomen asialle. Miesavusta ei kannattanut edes haaveksia, vaikka sitäkin pyydettiin. Sitä olisi ollut toki mahdollista lähettää: Tanskan ja Norjan rajoilla oli yli 20.000 miestä ja Tukholman turvana 10.000 miestä. Suomi oli Ruotsille perifeerinen, kurja ja köyhä alue, Tukholman ”suojamuuri ja ruoka-aitta”, kuten sanottiin.”

Finlands befolkning blev på samma nivå från 1500-talet till 1809, medan i Sverige den tredubblades! Den svenska tiden var verkligen dödande för finnarna.

Röster: -13

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Tala tycks inte känna till geografi

skriven av Johan S den 27.3.2009

Heikki T visar upp intressanta uppgifter, också på sin hemsida. Vad han tycks ha glömt, är att Sveriges befolkning ökade bland annat för att Skåne införlivades på 1600-talet, men framförallt att den ökade i söder, där levnadsförhållandena var bättre. Det finns intressanta uppgifter på SCB's webbsida, där man bl.a. skriver: "Sverige och Finland har en mycket lång tradition av att framställa statistik. 1749 genomfördes Sveriges första folkräkning. Sverige är jämte Finland, som då var svenskt, det enda land som har sammanhängande uppgifter om sin befolkning så långt tillbaka i tiden."
Men om man inte vill ta till sig uppgifter, så gör man det inte.
Självklart har Finland inte stötts som det kanske borde, det har blött och förblötts. Men inte för att det var befolkat med finnar, utan för att det inte var tillräckligt viktigt ur central synpunkt. Det är lite samma sak som varför Karelen föröddes under senaste krig, men inte Österbotten: det var där kriget skedde.

Röster: +13

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Jag tror mer på professor Jouko Vahtola

skriven av Heikki Tala den 28.3.2009

Professor Vahtola är ju en fackman i historia - och just i den finska och skandinaviska historian. Min docentur är ju i hälsovårdsadministation och därför vet jag något om demografi (befolkningsvetenskap). Skåne räcker inte als som förklaring till Sveriges tredubblad befolkning från 1571 till slutet av 1700-talet.
Det är bra, att nuförtiden får vi mer och mer nya fakta om den svenska tiden i Finland och dess ödesdigra konsekvänser för finnarna.

Röster: -10

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Alternativ historia

skriven av Magnus Nyberg den 28.3.2009

Ingen har sagt att det bara var erövringen av Skåne. Kartan ger besked om var befolkningen hade det gynnsammast, och det var i Sverige från Mälardalen och söderut. Inte i Finland och Norrland.

Men låt oss spekulera i vad som hänt om Sverige inte införlivat det geografiska område som idag heter Finland. De finska stammarna hade knappast på egen hand skapat bestående stater, det gick inte så till på den tiden. Närmast till hands ligger väl att endera den den balttyska adeln eller ryssarna tagit för sig.

I båda fallen hade allmogen varit livegen (så som kanske var på väg att ske i Finland en kort tid under Klas Fleming innan hertig Karl gjorde slut på eländet). Balter eller bojarer hade väl som annan adel knappast bosatt sig särskilt mycket norrut. Så norr om, låt oss säga, linjen Karleby-Nyslott eller åtminstone Kalajoki-Joensuu, hade folks levnadsförhållanden liknat dem de i själva verket hade som svenska kungens undersåtar.

Hur hade de andra haft det? Ja, det kan vi skapa oss en bild av eftersom vi vet hur livegna ryssar och balter hade det under sina adelsmän och storgods. Huruvida det hade tillkommit liknande ofredstider som i verkligheten är en öppen fråga. Slutligen talar esterna om den svenska tiden som "den goda tiden".

Röster: +10

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Varför bara statistik från 157o-talet till 1750-talet?

skriven av Janne Holmén den 29.3.2009

Den svenska tiden varade från 1100-talet till 1809. Varför visar då Heikki T bara upp statistik från 1570-talet till mitten av 1700-talet? Svaret är att det ger det resultat han vill ha, en dålig befolkningsutveckling för Finland. Perioden från sent 1500-tal till mitten av 1700-talet brukar kallas för lilla istiden, och i synnerhet åren 1696-97 var mycket hårda och 1695-1700 minskade Finlands befolkning med ca 100 000 personer. Under åren 1749-1800, den enda del av svenska tiden för vilken vi har riktigt bra statistik, ökade Finlands befolkning från 426 000 till 832 000, medan befolkningsökningen i denvästra delen av riket (\"Sverige\") var mer blygsam, från 1 780 000 till 2 350 000.

Röster: +12

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Ja, då var Heikki Talas argument borta.

skriven av Magnus Nyberg den 3.4.2009

Det förekommer att debattörer ljuger. Där är HT inget undantag, men ganska anmärkningsvärd ändå. Inte ett ord om 1743 års lag, inte om vilka som stod för rättssäkerheten under elva årtionden fram till 1917, inte om de baltiska alternativen först till ungefär 1920, sedan till 1990.

Enligt Tala har Sverige pinat och skadat finnarna sedan urminnes tider. Se istället till Estland som Sverige styrde i ett hundratal år, och till de andra baltiska länderna där Sverige inte var med. Och se till Rysslands styre, det mest fruktansvärda exemplet av alla i Baltikum och överallt på 1900-talet. Om Suomalaisuuden Liittos idé är att sparka på svenskar, byt då äntligen namn.

Röster: +5

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp

Ordförande Talas Påskläsning

skriven av Reinhold Enqvist den 7.4.2009

Bästa Heikki Tala! Kunde man vänligen få be Er att omsorgsfullt läsa boken "Suomen historian suuret myytit" av Osmo Jussila, emeritusprofessor i politisk historia. Och sedan skriva en ärlig, om inte direkt vetenskaplig recension, så i alla fall en utförlig beskrivning av Era intryck av boken med allt det omdöme man kan förvänta sig av ordföranden för en gammal ärevördig organisation likt Suomalaisuuden Liitto. Ni kommer att uppskatta Osmo Jussilas sakkunskap och mångåriga arbete den finska vetenskapen till fromma. Tack på förhand.

Röster: +8

anmäl missbruk

rösta ner

rösta upp