Historielärare kommenterar Holmén

Onsdag, 25 Mars 2009 00:00

Magma

Läs Timo Sarkéns och Ulf Souranders kommentarer till Janne Holméns undersökning Finlands okända historia. Den svenska tiden 1150-1809.

Timo Sarkén, lärare i historia och samhällslära vid Haukilahden lukio i Esbo:

Ca 25 % av finländska gymnasieelever bekantar sig med den svenska tiden i Finlands historia och får därigenom bättre kunskap i Sveriges historia än till exempel gymnasisterna i Sverige. Till den slutsatsen har Janne Holmén kommit i sin noggranna och intressanta undersökning.

• positivt för oss finländare är att 25 % av gymnasisterna i den förra östra riksdelen känner Sveriges historia före 1809 bättre än rikssvenska elever, och att kunskaperna också kvalitetsmässigt har blivit bättre
• negativt är att den stora majoriteten går i mörkret gällande den svenska tiden - och jag antar att den majoriteten är större än 75 %

Holmén har alldeles rätt när här påstår att elever väljer kurs 5 p.g.a. studentexamen. Sedan några år tillbaka ställs varje gång en fråga på den kursen, och inte så som Holmén litet missvisande påstår, nämligen att det brukar bli en fråga. Så var läget före den senaste förändringen eller förbättringen, skulle jag vilja säga.

Varför väljer minst 75 % av eleverna bort kurs 5? Det beror på systemet. Efter ämnesrealreformen koncentrerar sig eleverna bara på det ämne som de skriver i studentexamen. Tidigare var det annorlunda då det var en allmänreal, men då slutade man nästan helt och hållet välja kursen ty det var osäkert om frågan skulle dyka upp i studentskrivningarna. Myndigheterna lågprioriterade den svenska tiden medan lärarna på både finskt och finlandsvenskt håll var av en fullständigt annan åsikt. I nuläget kan man alltså i alla fall se en viss förbättring.

Jag anser att det är mera katastofalt att omkring tre fjärdedelar av vårens blivande finländska studenter går nästan helt ovetande om den svenska tiden än att rikssvenska gymnasieungdomar gör det samma.

I rikssprängningen eller lemlästningen förlorade det nuvarande Finland huvuddelen av sin kropp medan det egentliga Sverige klarade sig lindrigare undan. Utan kunskap om den svenska tiden är det svårt att förstå det moderna finländska samhället, vilket i sin tur påverkar även allmän framtidsplanering på många olika nivåer som utrikes- och säkerhetspolitiken, socialpolitiken, språkpolitiken m.fl.

Holmén önskaratt läroböckerna tog upp hur Finland fått sin svensktalande befolkning.

• Holmén är på rätta spåret; det är nog underligt att finska elever får veta varifrån samerna härstammar medan finlandssvenskarnas inflyttning berörs bara i en sats i samband med korstågen
• en stor del av alla finsktalande elever bor i dag i gamla svenskbygder, och dessutom har många av dem sina rötter i Svenskfinland. Hoppeligen blir det därför snarast en korrigering i inflyttningsfrågan

Bönderna i Finland hade inte monopol på elände under stormaktstiden utan även riksvenska bönder hade en tung börda på sina axlar

• man borde jämföra böndernas pålagor i olika delar av det Svenska riket, t.ex. i Norrland och Finland, i Västerbotten och Österbotten, i Småland och Savolax

Den största utmaningen för undervisningen är att Finland inte existerade i modern mening, forsätter Holmén.

• först och främst bör man rensa bort begreppet Sverige-Finland eller Ruotsi-Suomi
• det är nog svårt att ersätta ordet Finland med något annat, men i undervisningen bör understrykas att Finland var en del av Sverige, och att t.ex. Österbotten hade mera gemensamt med Västerbotten än med Finland
• genom politisk historia får man en naturlig anknytning till Sveriges historia, men kultur-, ekonomi- och socialhistoria begränsar sig huvudsakligen till Finland. Man skulle kunna inleda de sist nämnda områdena i historia genom en blick över hela rikets historia och sedan koncentrera sig på Finland, men samtidigt skulle man lätt kunna jämföra läget i andra delar av riket, t.ex. när det handlar om Åbo Akademi. Och varför kuden man då inte nämna också Uppsala universitet (som kuriositet kan nämnas att i en lärobok står det: "Maan ainoa yliopisto, Turun akatemia, aloitti jälleen toimintansa isonvihan jälkeen", alltså "Landet enda universitet, Åbo akademi, ...")
• begreppet Finland är ett verktyg som man måste definiera
• jag själv brukar närma mig den här problematiken med prof. Eino Jutikkalas ord om att riket hette Sverige, och att i detta rike bodde svenskar och finnar som största befolkningsgrupper

Till sist kommer Holmén kanske till den svåraste frågan, nämligen om kurs 5 borde göras obligatorisk

• trots att jag representerar historielärarkåren, och trots att jag är en halvaktiv medlem i Förbundet för lärarna i historia och samhällslära FLHS rf, skulle jag satsa först och främst på att stärka det svenska språkets ställning i studentexamen och återigen göra språket obligatoriskt. Om detta inte sker hamnar Finland så småningom på den politiska kartan i norra Baltikum i stället för i östra Norden

Holmén har rätt när han konstaterar att europeisk historia högprioriteras i den finländska läroplanen. Tre av fyra obligatoriska kurser hör huvudsakligen till området europeisk historia och en är Finlands historia.

Holmén kastar fram tanken att göra kurs 5 obligatorisk eller att integrera den med kurserna 1 och 2

• att göra kursen obligatorisk skulle innebära att ämnet historia skulle få ytterligare en obligatorisk kurs - vilket nog är orealistiskt
• man skulle kunna tänka sig att ersätta antingen kurs 1 eller kurs 2 med kurs 5, men å andra sidan kan man fråga sig om det ser bra ut med 50 % av nationell historia i ett litet land på 2000-talet
• att integrera kursen med de här två första kurserna skulle vara möjligt, men både den politiska historien och den svenska synvinkeln skulle hamna i skuggan av allmän europeisk och lokal finländsk ekonomie- och kulturhistoria

Holmén undrar helt berättigat varför ingen europeisk politisk historia tas upp för äldre tider än sent 1800-tal

• i kurs 3 som handlar om europeisk politisk historia, har det europeiska maktsystemet och dess maktbalans inte längre någon större betydelse, fastän kunskap om detta kan anses bjuda en nyckel till förståelse av 1900-talets politisk historia
• i det här läget är det svårt att försvara politisk historia i kurserna 1 och 2

Vad skulle man kunna göra för att locka så många elever som möjligt att välja kursen om den svenska tiden?

1. Jag anser att politikerna borde ta sitt ansvar i frågan genom att vägleda myndigheterna (Utbildningsstyrelsen). Även media spelar här en viktig roll.
2. Den fråga som gäller kursen på studentexamen borde vara lockande och förutsägbar (Studentexamensnämnden).
3. Kurs 5 borde kunna utnyttjas för frågor som är riktade till kurserna 1 och 2 vilket hände i år med frågan 1: "Keskiajan Itämerta on kutsuttu "Pohjolan Välimereksi". Pohdi väitteen osuvuutta" (Östersjön på medeltiden har blivit kallat Nordens Medelhav. Fundera på om påståendet är träffande.) (Studentexamensnämnden)
4. Kursen borde placeras bra på det interna schemat i skolan. (rektor, vicerektor)
5. Lärarna borde satsa extra mycket energi på att göra kursen så intressant som möjligt. Samarbete med svensklärarna i finska gymnasier skulle vara önskvärt, eller samarbete med en finlandsvensk historielärare.
6. Till sist kastar jag fram tanken om att återuppliva firandet av den 6 november och Gustav II Adolfs dödsdag även i finska skolor - som ett tecken på det gemensamma svenska kulturarvet.

Jag hoppas att alla läroboksförfattare och finländska historielärare bekantar sig med Janne Holméns nyttiga rapport.

Historielektor Ulf Sourander Topeliusgymnasiet, Nykarleby:

En intressant aspekt på Janne Holméns undersökning är hur läroplaner har påverkat och präglat läroböcker i olika skeden. Inte oväntat var läroplanernas direktiv mest liberala på 1990-talet med stor frihet för läroboksförfattarna, medan en skärpning nyligen har återkommit.

Min personliga uppfattning är att vi historielärare oberoende av ålder, språkbakgrund eller politisk hemvist till stora delar (undantag finns) skildrar vårt lands historia på samma sätt.

En oroväckande sak framkommer i Holméns läroboksundersökningar och det är skildringen om den svenska invandringen till Finland. Den är bristfälligt och dåligt presenterad i de flesta böcker. Invandringen har också tolkats olika i läroböckerna. Slutresultatet blir att ursprunget till den svenskspråkiga befolkningen i dagens Finland inte blir klargjort och det är en allvarlig brist.

Det största problemet med Finlands historia är likväl det som hände på 1990-talet. I samband med 1994 års läroplan så försvann den svenska tiden som en obligatorisk del i historieundervisningen. Efter 1994 var det Europas historia och valfrihet som gällde. Det beklagliga var att även all nordisk orientering upphörde. Därtill försvann begreppet den svenska tiden både ur läroplaner och läroböcker. Det som elever nu kunde välja bort var kursen i den svenska tidens historia. Samma kom att gälla också för 2003-års läroplaner.

Som Holmén också säger så under kalla kriget fick de nordiska relationerna tjäna som en motvikt till relationerna österut. Efter Östblockets sönderfall på 90-talet och Finlands EU-orientering skedde en tydlig nordisk tillbakagång. Detta har lett till en historisk lucka för en majoritet av den finska befolkningen under åren efter 1994. Den finska ungdom som har gått i grundskolans senare klasser och i gymnasier efter 1994 har inte fått någon undervisning om den svenska tiden och vet alltså ingenting om detta. Det oroar mig storligen.

Att den svenska tiden blev en fördjupad kurs i gymnasiet i 2003 var bra; kursen måste alltså erbjudas eleverna men de behöver inte välja den. Enligt uppgift läser ca 25 % av gymnasieeleverna denna kurs. Förklaringen är att det kommer en fråga i realprovet i historia från denna kurs.

Enligt min mening kan situationen med historieundervisningen i Finland före 1809 inte fortsätta och en förbättring måste fås till stånd. Precis som J. Holmén säger finns det två möjligheter. Alternativ ett är att den svenska tiden i Finlands historia blir obligatorisk. Det kan bli svårt att förverkliga. Det andra förslaget är att integrera den svenska tiden i de obligatoriska kurserna ett och två i Europas historia. Kurserna behandlar antiken fram till 1800-talet. Det kan bli lättare att förvekliga.