Religionens återkomst i ett postsekulariserat samhälle

Tisdag, 2 November 2010 12:01

Magma

En gränslös värld med sina mångkulturella uttryck har blivit en del av den finländska vardagen. Religionen är i dag ett hett tema. Det har de senaste veckornas mediedebatt tydligt visat.

Hurudant är det andliga klimatet i republiken? Frågan dryftades på ett seminarium på G18, Georgsgatan 18, Helsingfors tisdagen 2.11. som arrangerades av tankesmedjorna Magma, Demos, e2, spetsenheten vid religionsvetenskapliga institutionen vid Åbo Akademi och Kyrkans forskningscentral.

I samband med seminariet avhandlas de utmaningar som religionens nya yttringar och en mångfasetterad kultur ställer. På vilket sätt förändras den etablerade kyrkan? Och hur påverkar minoritetsreligionerna samhället? Får religionskonsumenten sin röst hörd? Vad innebär en religionsdialog?

I det följande återges en del av docent Ruth Illmans artikel i publikationen Religionens återkomst som utgavs i samband med seminariet:

Religionsdialog avfärdar misstro

"Natten mot den 11 september 2010 brandhärjas Åbos blivande buddhisttempel. Skadorna är omfattande och polisen konstaterar snabbt att branden är anlagd. Det är inte första gången tempelbygget angrips, en vecka tidigare har någon förstört ett temporärt altare och målat hakkors på vägskyltar i närheten. Vi är mycket ledsna, konstaterar en buddhistisk representant: först tänkte vi att det handlar om ungdomars ofog, men nu pekar bevisen allt tydligare mot hatbrott.

Incidenter som denna får en att ana ett frostigt klimat för religionsdialog i Finland och frågan väcks: finns det något välvilligt och konstruktivt samarbete mellan religionerna i detta land, och var görs det i sådana fall? Vidare kan man fråga sig om religionsdialog alls är en relevant angelägenhet i ett land där begreppet religiös mångfald nästan saknar tillämpning. Även om massflykten från evangelisk-lutherska kyrkan under de senaste åren basunerats ut med slentrianmässig regelbundenhet visar statistiken ändå att 79,7 procent av finländarna vid utgången av år 2009 hörde till den lutherska kyrkan. Även om detta är en nedgång jämfört med tidigare decennier, år 1980 var lutheraner ännu över 90 procent, är bilden som framträder föga färggrann. De allra flesta finländare är - nu som förr - lutheraner eller kristna. Antalet anhängare av andra religioner, nya eller traditionella, och ateister är marginellt.

Vad de människor som räknas höra till dessa kategorier - lutheraner, katoliker, judar, hinduer, muslimer, nypaganer, sekulära humanister - egentligen tror är förstås en mera komplicerad fråga. Även om den officiella institutionsbilden är enfärgad har trosuppfattningarna bland enskilda individer långt flera nyanser, och har antagligen varit brokig i alla tider. Även om det kanske visar sig att de som tände på Åbos buddhisttempel är lutheraner drar vi ändå inte slutsatsen att alla finländska lutheraner är potentiella mordbrännare.

Mångfald är alltså i sig inte ett nytt fenomen på den finländska religionsmarknaden. Ändå finns det flera orsaker till att religionsmöten idag är mera aktuell än kanske någonsin förr. Den här artikeln behandlar begreppet religionsdialog: hur har samarbetet mellan religionerna i Finland vuxit fram, vilka olika mötesplatser finns idag och vilka är framtidens utmaningar?

President Halonens initaitiv

De första initiativen till regelrätt religionsdialog i Finland sammanförde judar och muslimer med representanter för lutherdomen. Lutherska kyrkans utrikesråd grundade Arbetsgruppen för kyrkan och judendomen år 1977 och Arbetsgruppen för kyrkan och islam år 1988. Dessutom verkar en arbetsgrupp för religionsteologi där man funderar över kyrkans relation till andra religioner över lag. I dessa arbetsgrupper ingår forskare, kyrkligt anställda och förtroendevalda som vill främja en respektfull kontakt mellan religionerna. Arbetsgrupperna ordnar överläggningar, publicerar material och strävar efter att påverka diskussionen inom kyrkan och i samhället kring mångkulturalitet och religionsmöten.

Dessa grupper utgjorde Finlands huvudsakliga religionsdialogiska rustning då attackerna mot World Trade Center i New York den 11 september 2001 gjorde att frågan om dialog plötsligt fick alldeles ny aktualitet. Nu startade en eskalerande spiral av motsättningar över hela världen som fick även de mest optimistiska pacifisterna tvivla på religionernas förmåga att skapa fred, kärlek och samförstånd i världen och istället förknippa begreppet religion med våld, hat och politiskt rävspel.

Signalerna uppfattades även i Finland, och republikens president Tarja Halonen initierade snabbt ett nytt forum för religionsdialog. Två veckor efter attackerna samlades ledare för Finlands judar, kristna och muslimer i presidentens palats för att diskutera den rådande världssituationen. Detta blev upptakten till ett etablerat samarbete och forumet samlas nu två gånger per år för att diskutera aktuella frågor på hemmaplan och ute i världen. Forumet fungerar numera fristående från statsmakten och värdskapet ambulerar mellan samfunden. Den övergripande samordningen sköts av ERF på vars hemsidor det mesta av dokumenteringen återfinns. Följande beskrivning grundar sig även på min egen forskning kring gruppen.

Forumet är inte i första hand teologiskt, utan fungerar som en öppen diskussionskanal mellan samfunden. Syftet är att skapa en plattform där aktuella problem och konkreta situationer kan diskuteras på kontinuerlig basis. Mötesagendan domineras ofta av aktuella världshändelser: terrorattacker och kriser, frågor om tolerans, religion och våld, religion och fred. Därtill behandlas ofta det mångreligiösa Finland: invandrarnas situation, religionslagstiftningen, religionsundervisningen och statens understöd till religiösa samfund. Det senaste gemensamma uttalandet, som gäller affären kring de utvisningshotade farmödrarna Irina Antonova och Eveline Fadayel, gavs i mars i år.

Utmaningar och nya dialogformer

Samarbete mellan representanter för olika religioner - i alla fall de abrahamitiska - har alltså etablerats på institutionell nivå i Finland. Därtill finns en mängd olika lokala initiativ som kulturföreningar och ungdomsforum. Utmaningarna i 2010-talets Finland handlar dels om vilka traditioner som får delta i samtalet, dels vilka former samtalen ges. Idag kritiseras ofta dialoger där tyngdpunkten läggs på tankeinnehållet och strävan att skapa systematiska trosstrukturer som förenklade. Det svartvita antingen-eller-tänkandet som delar upp religionerna i abstrakta, klart åtskilda paket håller inte streck annat än i teorin eftersom konkreta dialoger alltid påverkas av historiska, sociala, kulturella, politiska och ekonomiska faktorer. Idag efterfrågas därför en mera mångsidig syn på religionsdialog: det är inte bara en intellektuell utmaning, utan också en etisk och praktisk. Då räcker det inte med att ledarna för de olika samfunden diskuterar teologi tillsammans.

En annan utmaning är, som denna publikation antyder, religionens förändrade roll i dagens Finland. Globaliseringen medför idag ökad mobilitet, migration och urbanisering. Inom politiken och ekonomin gör neoliberalismen ständigt nya landvinningar och individens rätt att välja sitt eget sätt att leva och konsumera betonas. Mångfalden av åskådningar och handlingsmönster ökar. Många forskare ifrågasätter dessutom de s.k. sekulariseringsteorierna som förutspådde att religionerna skulle dö ut i takt med att vetenskapliga tänkesätt bredde ut sig. Dagens livliga intresse för och utövande av religion på nya sätt visar att det heliga ingalunda är på reträtt, utan snarare gör återtåg i ny postsekulär skepnad. Ett nymornat intresse för andlighet spirar idag där strävan inte längre är att hitta den eviga sanningen utan kort och gott att hitta sig själv. Allt fler överger färdiga religiösa helhetslösningar och skräddarsyr istället en personlig andlighetsprofil där man kombinerar element från olika religioner och kulturer - eller fördomsfritt blandar religiöst och sekulärt.

De här trenderna påverkar också religionsdialogen. Då betoningen av det intellektuella ifrågasätts uppkommer också frågor om representation, legitimitet och makt i studier kring officiella dialogforum och politiska initiativ. Vem sätter upp agendan, vem får vara med, vem kan uttala sig på ett sätt som hörs och tas på allvar idag? Kan en stat ingå som part i en dialog? Vem upplevs idag som en legitim representant? Dagens intresse för andlighet och personliga upplevelser gör också att intresset för informella och praktiska dialogmodeller ökar där människor representerar sig själva snarare än låter sig representeras av institutioner och ledare. Dialog handlar allt oftare om att göra gemensam sak kring gemensamma utmaningar. Här är handlingen och strävan att konkret påverka viktigare än att skapa konsensus kring abstrakta lärosatser.

För lutherska kyrkan har dialogarbetet fått nya, praktiska former, t.ex. har frågan om kyrkans stöd till asylsökande blivit aktuell då människor som hotas av utvisning börjat söka skydd hos kyrkan oberoende av egen religionstillhörighet. Miljöfrågor är ett annat exempel på nya dialogteman som rönt uppmärksamhet åtminstone ute i världen. I Sverige gick det stora interreligiösa miljömötet Interfaith Climate Summit av stapeln i november 2008 med Svenska kyrkan som drivande kraft. Syftet var att skapa ett gemensamt miljömanifest inför FN:s klimatkonferens i Köpenhamn. Ytterligare en ny dialogform, som jag själv studerat, är konsten. I dagens andlighetsklimat tycks musik, film och litteratur erbjuda en kompletterande arena för kreativa och mångsidiga religionssamtal.

Ett gott exempel på nya dialogformer och -deltagare uppvisar för övrigt efterspelet efter branden i buddhisttemplet i Åbo. Dels betonas konkret aktion och aktivitet. I Turun Sanomat uppmanar Migrationsinstitutets chef åboborna att aktivt fördöma attentatet och i praktiken visa stöd för landets minoritetsgrupper. "Visa ditt ogillande" uppmanar Åbo Underrättelser på ledarplats. I de sociala medierna knyts dessutom band mellan nya dialogaktörer - och på nya sätt. På Facebook uppstår en solidaritetsgrupp för Åbo buddhisttempel som inom loppet av några dagar har flera tusen medlemmar. Bland dem som uttalar sitt stöd på sidan återfinns bl.a. Åbos muslimska samfund, Finlands kristliga fredsrörelse och Pakanaverkko ("Hedninganätet"). Bara genom religionsdialog kan vi förhindra sådana här attacker i framtiden, kommenterar de sistnämnda. När nyhedendomen, islam och buddhismen i Finland kan göra gemensam sak på nätet, och dessutom få starkt stöd från finländare i allmänhet, kan man inte annat än fortsätta att betrakta dialogbegreppet som relevant men utmanande i dagens finländska samhälle."