Logga in

Sök

Arkiv Magma Varthän journalistiken?

Varthän journalistiken?

Magma

Språkliga minoriteter i mediernas brytningstid

I Magmas nya rapport lyfter författarna upp frågan om kvalitetsjournalistikens framtid, och hur språkliga minoriteters medier kan överleva i mediernas brytningstid. Den tekniska utvecklingen och mediemångfalden har förändrat inte bara medieutbudet men också mediernas struktur och finansiering. Medieindustrin har blivit en global megabusiness med både pengar och information som valuta. Hur ska två centrala delar som är svåra att tjäna pengar på – nämligen journalistisk kvalitet och utbud på minoritetsspråk – överleva i detta klimat?

ms1202_journalismi_cover200I och med den snabba utveckling som pågår inom mediebranschen talas det ofta om att den journalistiska kvaliteten försämras. Är det faktiskt så? Och vad kan man göra för att försäkra kvalitativt högststående journalistik i framtiden? I rapportens inledande del tränger Hannu Olkinuora djupt ner i kvalitetsproblematiken, i en tid då mediefältet splittras och allt mindre tid står till buds för det journalistiska hantverket. Olkinuora presenterar sju sätt att försäkra kvalitativt högtstående journalistik även i framtiden, och konstaterar att inget av dessa är språkberoende: alla medier förtjänar – och tjänar på – hög kvalitet, oberoende språk.

Redan i Magmas tidigare rapport om medier, "Det sammanhållande kittet" från 2010, betonade författarna Tom Moring och Sebastian Godenhjelm kvalitetens och det mångsidiga utbudets betydelse för minoritetsspråkens framtid. Men studien besvarade inte frågan om hur de höga målsättningarna skall uppnås. Kvalitet i TV, radio, tidningar och på webben förutsätter finansiella resurser, engagemang och professionalitet. En av utmaningarna för språkliga minoriteters medier är att de i de allra flesta fall är beroende av offentliga medel, och i många fall är det public service som utgör den viktigaste eller en av de viktigaste serviceformerna för medieservice på minoritetsspråk.

Därför kartlägger Lia Markelin vid Magma hur några språkgrupper i minoritetsställning betjänas av Public Service-sändningar. Analysen fokuserar på finansieringen av Public Service och på de utmaningar som ett stramare ekonomiskt läge för med sig. I analysen inkluderas förutom de svenskspråkiga sändningarna i Finland även de finskspråkiga sändningarna i Sverige, de samiska sändningarna i Norge och de kymriska sändningarna i Wales i Storbritannien.

I jämförelsen mellan de fyra språkliga grupperna är det bara den samiska redaktionen inom norska public service-bolaget NRK som inte utsatts för mer eller mindre akuta sparåtgärder under de senaste åren. Den statistik som Olkinuora presenterar i rapporten visar också hur medieresurserna i allmänhet gått ner - inom YLE sjunkit med nästan en tredjedel på tio år – även om de journalistiska resurserna mer eller mindre bibehållits. Siffrorna vittnar om hur arbetssätten ändrats men tyder också på att arbetsbördan för dem som är kvar är större än förut. Antalet producerade timmar har inte minskat, tvärtom: i synnerhet på TV har de ökat märkbart, inte minst inom Svenska Yle.

Åren 2010–2012 utsattes Svenska Yle för strama sparåtgärder, till den grad att man inte såg några som helst marginaler att skära i. Samtidigt anses Svenska Yle av en del som "för stort". Vad som kan räknas som "för stort" eller "för mycket" är relativt. Är minoritetsgruppen förhållandevis liten ser inte ens relativt generösa satsningar ut att väcka anstöt, som fram till nyligen den brittiska satsningen på den kymriska TV-kanalen S4C. Utgör minoriteten en politiskt framträdande grupp och en grupp med "bortskämd" stämpel – såsom tongångarna ofta gått i Finland - kan även behärskade satsningar framstå som "för mycket". Vad som av majoritetsbefolkningen anses tillräckligt har alltså väldigt lite att göra med minoritetens behov eller faktiska resurser, utan mera med föreställningar om rätt och riktigt. Den mindre gruppens andel av kakan får inte bli så stor att den upplevs som hotande, eller ges sådana möjligheter som betraktas som orättvisa. Att speciallösningar är helt möjliga visar både fallet Wales och Svenskfinland, ifall den politiska viljan finns.

Här är det nyttigt att fråga sig vad som behövs för att upprätthålla svenskan i Finland som ett komplett och samhällsbärande språk, ett språk som kan användas inom alla samhällets områden. Och huruvida man, i enlighet med utgångspunkten i Finlands grundlag och språklagstiftning, vill att svenskan skall vara ett sådant språk. För svenskan i Finland finns inte bara till för de svenskspråkiga. Både det svenska språket och de svenskspråkiga sändningarna inom Yle utgör en sk. public good, en resurs som inte är begränsad till en viss grupp eller ett visst område, utan nyttar alla. De grundläggande kostnaderna för en sådan service är de samma oberoende av publikens storlek, och är alltid därför relativt sett dyrare för en liten publik än för en större publik.

De nya möjligheter som tekniken erbjuder behöver i och för sig inte kosta mycket. Interaktivitet är en del av medielandskapet som i bästa fall kan utgöra en viktig resurs. Det finns flera exempel i dag på hur internet och sociala medier framgångsrikt kan användas för att skapa intresse och stora följarskaror. Ett exempel är den sk. Kony-kampanjen som lockade tiotals miljoner tittare på bara ett dygn. Däremot finns det inga kvalitetsgarantier för sådant som fritt läggs upp på internet av privatpersoner eller organisationer. Dessutom filtreras det mesta av det vi söker via internet för att passa in i vår profil som internetanvändare. Kvalitetsgarantin är alltså fortsättningsvis i händerna på mediehus och proffsiga journalister som arbetar – eller borde arbeta – för detta ändamål, och det är journalisterna vi ska kunna lita på för att förstora vår världsbild. Nya medier är inte ett substitut för gamla, utan ett komplement.

För Svenska Yle har beslutet om en Yle-avgift tryggat finansieringen för ögonblicket. Hur det blir i framtiden är omöjligt att förutspå. Till syvende och sist är det både det juridiska och politiska stödet för Finlands tvåspråkighet som tryggar Svenska Yle:s ställning i framtiden. De finskspråkiga sändningarna i Sverige är ett avskräckande exempel på hur man behandlas som "bara" en minoritet bland andra. För alla språkliga minoriteter i Norden, liksom för Norden som helhet, skulle ett gemensamt nordiskt public service-område utgöra en stor möjlighet. Det borde vara ett gemensamt nordiskt mål att göra den gamla passfria zonen till ett gemensamt kulturellt område, där alla skulle se varandras public service-utbud. Det skulle inte bara stödja den nordiska gemenskapen utan också alla de nordiska språken, inklusive minoritetsspråken. Här finns det jobb att göra både nationellt och inom EU.

För de mindre språkgrupperna lönar det sig att ta lärdom av varandra. Både Magmas rapport "Det sammanhållande kittet" från 2010 och den jämförelse som görs här ger nya perspektiv på den egna situationen. Mindre grupper är av nöden ofta bra på innovationer och överlevnadsstrategier, och måste vara framåtsträvande för att överleva. För public service i allmänhet och för redaktioner som verkar på mindre språk i synnerhet, är dock den bästa strategin att ta vara på minoritetsspråksverksamheten som en resurs för hela bolaget, och utnyttja denna verksamhet för att stärka sig själva. Demokratin vinner på det, minoriteterna vinner på det och majoriteten får ett mer mångsidigt utbud. Mindre språkgrupper gör inte bara "minoritetsprogram", de gör bra program av hög kvalitet och allmänt intresse. Mottot för public service i framtiden kunde därför gärna vara högklassigt innehåll på flera språk.

Eftersom lagstiftningen inom Europeiska Unionen påverkar mediestödet och konkurrensen i de enskilda länderna ägnas EU:s regelverk ett kapitel i rapporten skrivet av Marit Ingves i Bryssel. Unionen uppmärksammar tyvärr inte minoriteternas behov i någon högre grad, men det finns prejudicerande beslut som kan vara till nytta för språkliga minoriteter.

Läs hela rapporten här.

0 Kommentarer Add Comment

Skriv kommentar
Denna artikel är låst och går inte att kommentera längre.

busy