Symbolladdade julkalendrar

Fredag, 4 December 2009 16:03

Mia Franck

Om det bara handlade om att öppna 24 luckor fram till jul så skulle det vara tämligen enkelt att ta sig igenom december med två barn. Men de har inte varsin kalender, utan 24 * 7 per unge vilket innebär 168 luckor samt en extra, udda kalender som måste byta barn varje dag. Den udda kalendern hängde med tidningen om den där starka björnen med honung som styrketår. Björnen drar dessutom ut på luckorna; de är 25 så honungen måtte göra honom lite yr.

Och det gäller för morgontrötta mammor och i andra familjer även pappor att lägga om hela morgonprogrammet och räkna in den där tiden det tar att öppna luckorna på morgonen. Dessutom ska luckinnehållet förevisas och jämföras mellan barnen. Ja och så ska man försöka få den där mamman att brista ut i glädje över att där det inte fanns en kanin, finns det plötsligt en då man slitit upp luckan.

Men naturligtvis är det inte bara frågan om en massa bilder. Utan sakkalendrar finns ju också. Då de blivit tillräckligt förståndiga för att förstå sig på mer avancerade system infördes en kalender försedd med en minimal påse som flyttas fram dag för dag. Så det gäller att fundera ut 24*2 saker som ryms i påsen, eller hänga vissa saker ovanpå den. Den förståndiga modern tycker dock att man inte behöver fler hamburgerlunch leksaker så istället passar hon på att också förse påsarna med strumpor och reflexer samt allt mellan färgpennor och bakugan (alltså bakugan är små runda plastbollar som är magnetiska och kan placeras på t.ex. lampan eller sitt kort och då kommer små armar och mördarmaskiner ur dem och de används för att vinna över andra bakugans eller bara leka med), för vissa eftergifter måste man ju göra. Dessutom var årets sakval beroende av en donerad lekrörelse-kalender. (Lekrörelse är då en tämligen direkt översättning från engelska för att slippa ägna sig åt gratis marknadsföring.)

Donationskalendern vållar mig huvudbry. Jag inser att jag redan vid anblicken av dem funderar på att "jaha en pojk- och en flickvariant". Hur vet jag att det är könsfördelning på kalendern? Jo antingen leker man prinsessa eller så leker man riddare. Och dag nummer ett börjar med att flickan får en bur. Herregud vilken symbolik. Buren formligen vrålar ut all möjlig instängdhet och jag undrar hur man tänker då man beslutar sig för att börja så. Dag två får hon en papegoja, alltså hur mycket symboler ska de klämma in undrar jag? Här sitter den skvallrande, härmande papegojan inlåst och jag vänder mig mot pojkvarianten där könet grumlas eftersom dag ett får pojken nånslags nånting med facklor och dag två tänker pojken, som i vårt hem de facto är en flicka, länge och bestämmer sig för att det som finns i asken är en brunn att ha på riddargården. Eftersom jag tjuvkikat i ordningsföljden vet jag att flicksidan ska få en gubbbe eller en gumma, dag fem och pojken som alltså inte är en pojke får sin första gubbe dag sex. Jag hör redan hur de funderar över denna orättvisa. Kanske får jag föreslå att vi låser in gumman med papegojan, åtminstone en dag?

Men medan de vrider upp sina luckor sitter jag och tänker på all den förväntning som sisådär 180 luckor bygger upp. Vad gör man på julaftonen när man inte får någon radiostyrd raptosaurus och inte heller någon storögd, storfotad docka? När det visar sig att chokladen är lite fadd? Och att man öppnar sina klappar mycket fortare än man tänkt sig och sen är det över och det enda som återstår är den där styrkebjörnens 25:te lucka.