Blott en semantisk övning?
Nils Erik Forsgård
Utrikesminister Alexander Stubb vill sätta stopp för den semantiska debatten kring kriget i Afghanistan.
Det låter lite tråkigt, är kanske förståeligt, men jag tror att det finns all orsak att fortsätta just den debatten, också bortom semantiken.
Samtidigt är Finland naturligtvis en obetydlig spelare i världens alla konflikthärdar, vare sig de nu sedan kallas krig eller inte.
I Tyskland däremot är situationen en helt annan.
Också där debatteras sedan länge frågan huruvida landet befinner sig i krig i Afghanistan eller inte.
Också där vill personer på utrikesministeriet mer eller mindre sätta stopp för debatten genom att kalla kriget i Afghanistan för "en assymetrisk konflikt".
Över den tyska debatten svävar förstås delvis historien och inte minst frågan om FN och frågan om NATO-insatser men också frågan om allmänna globala målsättningar rörande stabilitet och säkerhet framom krig och ökad oro.
Men begreppet assymetrisk konflikt är på modet i den internationella forskarvärlden därför att det så enkelt döljer vissa grundläggande moraliska problemställningar som kan förknippas med just väpnade konflikter eller krig.
Tyskland har 4000 soldater i Afghanistan, men ingen politiker vill ändå ta ordet krig i sin mun.
Men kriget smyger sig ändå på.
I den tyska pressen användes tidigare i år det laddade ordet "Gefallen" (stupad) för första gången sedan andra världskriget för att beskriva en tysk soldat som hade stupat i regionen Kunduz.
Andra världskriget är fortfarande ett högladdat tema i Tyskland, och därför betonar de ledande tyska politikerna gärna att landet ju också bygger brunnar och skolor i Afghanistan - vid sidan då om de 35 tyska soldater som redan har fått sätta livet till, som alltså stupat.
Men var stupar då soldater?
Jag föreställer mig att soldater stupar i krigssituationer.
Och ja; hur var det nu då med Finland och med Tyskland och det där med begreppet eller fenomenet krig? Har vi inte någonting gemensamt, historiskt sett?
Det är kanske inte helt fel att ägna också den parallellen en liten, liten tanke.
Vilket krig hänvisar du förresten till? 30-åriga kriget då vi slaktade tyskar på löpande band? Inte kan du väl hänvisa till andra delen av vinterkriget? Det är väl ändå att ta till hagelbräckan för att jaga mygg?
En tvättäkta politisk broiler är han dock - han vill rentav stoppa (kritisk) diskussion om Finlands medverkan i Afghanistankriget.
Det är ytterst opassande att försöka avblåsa debatten under motivering att den är "semantisk". Stubb vet ju inte ens vad orden "krig" och "fred" betecknar. Semantik, betydelselära, är till stor nytta i definitionen av politik. Den oerfarne politikern kan då förkovra sig.
Johan S' kommentar förstår jag inte alls, men jag har en fråga: Vad är "andra delen av vinterkriget"?
Kan det vara vinterkrigets 50 sista dagar, då nederlaget redan klappade på porten men regeringen ändå fortsatte kriget (det var förstås inte regeringsherrarna som stred vid fronten)?
Eller menas freden 1940?
Eller kan Johan S avse fortsättningskriget som en sorts "andra akt"?
Att kalla ett 3-årigt anfallskrig för "andra halvan" av ett 3 månaders försvarskrig är - om något - asymmetriskt. Ja, antisymmetriskt.
Vad jag menade med kommentaren om 30-åriga kriget var den återigen beslöjade hänvisningen till Finlands och Tysklands vapenbrödraskap. Varför inte skriva det rent ut? Finland har ju faktiskt krigat i Tyskland, låt vara som ett landskap i Sverige, men ändå. Forsgård tycks tro att det dunkla skrivna är dunkelt läst.
KPJ får stå för sina åsikter, men vad jag förstår så fanns det bara en möjlighet under vinterkriget: total kapitulation. Om du nu är en själsfrände till Johan B, så kanske du faktiskt tror att det inte skulle ha varit så illa, jag tror nog du är ganska ensam. I Finland räknar man kallt med att fortsättningskriget fortsatte vinterkriget, därav namnet. Alla tycks inte inse det, därför skrev jag "andra delen". Det är lite som andra världskriget som ju är en fortsättning på det första, pga. den hårda freden.
Ja, egentligen blir all historieskrivning bara en black om foten, eftersom var och en har rätt att anfalla vem som helst, då det bara är "fortsättning" på ett krig där fred slutits bara för att det åter skall bli krig.
Behöver jag påpeka att "min åsikt" ICKE är denna. (Johan B och Johan S kan jag inte veta skillnaden på. De är oförklarade semantiska märken.)
Att säga att Finland är med i den del av Afghanistan, där civila inte massakreras, är som att säga att finländska Waffen-SS-trupper under andra världskriget inte underlättade nazityska grymheter.
Stubb har ju så vitt jag vet inte sagt att ett krig blir ett krig bara om man anfaller, men att Finland inte är i krig i Afganistan just för att man inte aktivt söker strid, man försvarar sig mot anfall från styrkor som strider mot den demokratiskt erkända regeringen. Om Forsgård inte inser att man inte kan använda samma terminologi för ett sådan engagemang som när två arméer stöter samman, så är det nog inte Stubb som är semantisk.
KPJ tycker att Finland borde ha gett upp vinterkriget efter att nederlaget var ett faktum. Med facit i hand kanske man kan ha en sådan åsikt, men KPJ var kanske med år 40 och då hade en kristallkula genom vilken hon såg in framtiden? Om inte, så berätta gärna hur Finlands ledning skulle ha vetat när de skulle kapitulera utan villkor, på samma gång tagande risken att förslava sitt folk. Om KPJ delar Johan Bäckmans åsikt att Estland inte led under Sovjet, kan hon gärna medge det. Om inte, så kan hon berätta för oss andra, dummare finländare vad hon egentligen avser.
Och som slutkläm: att säga att Finland borde lämna Afganistan, där civila massakreras är som at medge att omvärlden borde ha gett Tyskland rätt att fortsätta sina övergrepp på den egna befolkningen, att Pol Pot inte borde ha stoppats med utländsk hjälp, att det är rätt att vända dövörat till när grannflickan blir våldtagen.
Akronisk tolkning av gamla förlopp blir vi sällan klokare av.
Jag återgår ändå till vårt rumsterande i Afghanistan, vilket kommer att sluta illa.
1979 trängde Sovjet in i Afghanistan, till stor del med argument som USA nu efterliknar (med Rysslands och ex.vis Finlands stöd): "extremisterna" skall ha en näsbränna, "grannflickan" skall slippa bli våldtagen och få gå i skola, landet skall moderniseras.
Skillnaden är att Finland nu låter sig dras med i detta utsiktslösa äventyr. 1979 var det ingen som erbjöd Finland en medverkan i det s.k. räddandet av Afghanistans kvinnor.
Ja, jag är säker på att den riksdag, den president (Kekkonen) och den statsminister (Koivisto) vi då hade inte skulle ha gått med på sådant. Finland var 1979 en självständig republik - inte ett stycke "drivved" i klorna på grönköpingsaktiga, oerfarna politiker.
Du kan ju tro att FN också är under USA's domvärjo, men jag tror nog att det inte är helt och hållet på det sättet. Men alla blir vi saliga på vår tro.
Du kan ju fortsätta att tro att Finland var självständigare år 1979, men det bevisar bara din politiska hemvist. Vi hade ju faktiskt 4 kommunister i regeringen då, som gick i Sovjets ledband. Förresten var Paavo Väyrynen utrikesminister, nu är han utrikeshandelsminister. Kanske han har gett lite stöd till sin kollega?
Avslutar denna fruktlösa polemik.
Verkligheten kommer att korrigera dumheterna.
orsak. Men hur var det riktigt, var det inte så att av 19 terrorister som angrep WTC var 17 saudier? Men Saudiarabien har olja dom, kanhända mest av alla.
I den ansedda engelska läkartidningen The Lancet ansåg
man redan 2006 att runt 6ooooo människor dött av USAs
krig. Nog borde USA vara nöjd med sin hämnd och åka
hem. Innan det går som i Vietnam.
Nyast här
Nils Erik
Forsgård
Nils Erik Forsgård är forskare och författare och han leder Magma.
- Vår väg? Vilken väg? 24.8.2010
- 500 dagar2 17.6.2010
- Europa är en mosaik av utmanande minoriteter 4.6.2010
- Betraktelser kring islam och europa 24.3.2010
- Goldbergs paradigm1 18.3.2010
- I minareternas skugga2 10.12.2009
- Bruten i Strängnäs 19.11.2009
- Tyskland och islam - reflektioner kring integrationsmekanismer 16.11.2009
- Finlandssvenskarna mer positiva till invandring än folkmajoriteten1 14.10.2009
- Sjuttio år senare 1.9.2009
- Blott en semantisk övning?11 13.8.2009
- Europeiska tankar 4.6.2009
- Efter 20 år 20.5.2009
- En kommentar till undersökningen om hur invandrare förhåller sig till det finlandssvenska2 14.5.2009
- Ropen från Lampedusa2 11.2.2009
- Vad är ett märkesår? 30.1.2009
- Obamas väg1 19.1.2009




