Nils Erik Villstrand

Professor i historia vid Åbo Akademi.

 

”Vi er best i verden!”

Obs, öppna i ett nytt fönster. Skriv ut

Nils Erik Villstrand

Tisdag, 14 September 2010 10:43

Finland har utkorats till världens bästa land att leva i. Vi förvånas storligen, yvs hemligen och räknar med att världen stannat upp i begrundan och beundran. Samtidigt skänker vi alla utanför våra gränser en varm tanke av medlidande. Hur illa skall väl inte de ha det om detta som vi lever med och i - med ingredienser som manlig självdestruktivitet, xenofobi och novembermörker - är det bästa av allt som verkligheten förmår duka upp.

Läs mer

   

Finlands fyra språk

Obs, öppna i ett nytt fönster. Skriv ut

Nils Erik Villstrand

Måndag, 14 Juni 2010 09:27

Det homogena är det förutsägbara och därmed också det trygga. En tvättäkta nationalist älskar enhetlighet minst lika mycket som sig själv. Inom det egna landets gränser skall det bo en nation som tänker och talar ett språk. Den språkliga och etniska brokighet Europa uppvisar har fått mången nationsbyggare att slita sitt hår i förtvivlan, men för många har en vardag där olika språk möts varit eller är någonting naturligt. I Finland har utöver finska och svenska talats inte minst ryska och tyska. Men det är inte de här språken jag tänker på när jag i det fortsatta vill hävda att det i idealtillståndets Finland talas fyra språk.

Läs mer

   

Svenskt i Finland ur rikssvenskt perspektiv

Obs, öppna i ett nytt fönster. Skriv ut

Nils Erik Villstrand

Söndag, 11 April 2010 08:37

I 1812 års politik ingick som medborgarpedagogik att lära varje svensk att Finland egentligen inte finns. Man skulle se åt ett annat håll, väster- och inte österut.

Denna glömskans politik bedrevs inte utan framgång och tycks ha satt sina spår. I ett ledarstick i Dagens Nyheter (28.3.2010), "Finland: Broken Swedish", tar Henrik Berggren upp den tilltagande snålblåst svenskan i Finland hamnat in i och väljer att se åt ett annat håll. Förlåtande glömska är ett alternativ att seriöst överväga i förhållande till den rätt korta texten men Berggren lyckas klämma in så många dubiösa funderingar att jag inte förmår lämna den utan kommentar. Den är som en av de sylvassa stenar man i dessa dagar så lätt får in i skon vid promenad på vanskötta trottoarer.

Läs mer

   

Sida 2 av 2