Olav S Melin

Kyrkan ska bli vid sin läst

Olav S Melin

Söndag, 7 April 2013 09:06

Namninsamlingen för ett godkännande av samkönade äktenskap aktualiserar frågan om den evangelisk lutherska kyrkans inställning till frågan.

Biskop Björn Vikström har aviserat tre olika alternativ; att kyrkan säger nej till vigsel av samkönade, att den viger samkönade eller att den frånsäger sig vigselsrätten och nöjer sig med en välsignelseakt.

Kyrkan är inte redo att fatta något beslut också om samhället skulle gå in för att öppna äktenskapet för homosexuella och lesbiska par. På församlingsplanet finns ett uttalat motstånd, vilket gör att kyrkan skyndar långsamt. Skiljelinjen går dessutom inom kristenheten. Andra kyrkor och fria samfund tar avstånd från samkönade äktenskap.

Motståndarna hänvisar till att både katolsk och ortodox kristenhet inte godkänner homosexuella parförhållanden. För katolikerna är Guds skapelseaviskt det avgörande och den förverkligas endast genom äktenskap mellan man och kvinna. På ortodoxt håll befattar man sig inte med frågor av detta slag, trots att skäl säkert skulle finnas. Genom att frågan inte existerar lyckas den ortodoxa kyrkan - paradoxalt nog - slå vakt om sin popularitet.

Men för den lutherska kyrkan finns ingen återvändo. Den stora frågan är vad kyrkomötet beslutar om och när det gör det. En parrelation identisk med äktenskapet mellan man och kvinna lär det inte på långa tider bli. Av teologiska skäl, liknande katolikernas.

Men kan en välsignelse komma i fråga?

Ett formulär för en välsignelsegudstjänst som mellan 2005 och 2009 användes i Sverige och som påminner om välsignelsen av ett borgerligt ingånget äktenskap kan tjäna som modell. Efter att svenska riksdagen i maj 2009 godkänt en äktenskapslag som ger homosexuella rätt att ingå äktenskap godkände också Svenska kyrkan samma år vigsel av enkönade par.

I formuläret för välsignelse betonas att föreningen mellan två homosexuella är en livslång och trogen gemenskap. De tu ber Gud och kyrkan stödja dem i deras kristna liv. Välsignelsen är inte en privat handling, utan den uttrycker kyrkans tro på vad Gud vill.

Teologiska kommittén i Sverige motiverade sitt ja till en kyrklig välsignelse med att det bibliska skapelseperspektivet ger utrymme för förändring, därför att skapelsen är en pågående process. I sin relation till Gud, till andra människor och till skapelsen blir människan sig själv. Varken könet, etniciteten eller den sociala rollen kan stå i vägen för relationen. I sina liknelser åskådliggör Jesus hur illa det är om formen får bli förmer än innehållet, sabbaten viktigare än människan och äktenskapet viktigare än relationen. Bibelutläggningen är argument för en större öppenhet också i förhållande till homosexuella.

I debatten om kyrkan och de homosexuella åberopas från motståndarhåll en så kallad klassisk kristendom. Det är en statisk tro som inte är öppen för förnyelse och förändring oavsett tid och rum. En sådan gudsbild formas mera av Traditionens makt och rädsla för det främmande än av en levande tro på en levande Gud som sagt: se jag gör allting nytt.

En omprövning måste vara möjlig i allt som har med människosyn, gudsbild, kyrkosyn och samhälle att göra. Men detta är en process som tar tid. Den evangelisk lutherska kyrkan är säkert inte på långt när mogen för ett vigselbeslut. Också om riksdagen inom ett några år skulle fatta beslut om samkönade äktenskap.

Av biskopens tre alternativ är ett nej det mest sannolika. Det andra skulle så splittring. Välsignelse alternativet skulle lösa den gordiska knuten på ett trovärdigt sätt. Trovärdigt därför att kyrkans primära uppgift är att förmedla Guds välsignelse. Medan vigselrätten är maktspråk som ytterst ankommer den världsliga makten. Genom att avstå från vigselrätten skulle kyrkan också med bevarat anseende besparas från splittrande och upprivande stridigheter. Men det ska mycket till för att kyrkan ska avstå från en juridisk rättighet den haft under alla år.

Att rättvise aspekter och teologiska argument talar för en välsignelse borde kunna accepteras av en kyrka som förkunnar människors lika värde och kärlek.

Kyrkan ska bli vid sin läst och välsigna människor av olika slag, både hetero- och homosexeulla par, som vill räkna med Gud i sina relationer.

”Tvångssvenskan” en Pyrrhusseger?

Olav S Melin

Torsdag, 24 Januari 2013 16:00

I utredningen Frivillig svenska? som docent Åsa Palviainen 2011 gjorde för Magma konstaterade hon att ett avskaffande av den obligatoriska svenskundervisningen skulle få långtgående konsekvenser; för rekryteringspolitiken i Finland, för universitetens verksamhet, för språkkraven inom den offentliga sektorn och för tillgången på kompetent personal på olika områden. Men hon framhöll också kunskaperna i svenska är bristfälliga, trots den obligatoriska undervisningen.

I förlängningen hotas det som grundlagen ska trygga, det vill säga landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder.

Läs mer

Sociala medier vapen i krig

Olav S Melin

Fredag, 30 November 2012 15:18

Krisen i Gaza för någon vecka sedan var än en gång ett exempel på hur krigsrapporteringen sker på de nya mediernas villkor. De sociala medierna med Twitter, Facebook och Bambuser möjliggör en rapportering on line. Ofta är det den krigförande parten som levererar ett liveflöde av attacker som sprids i syfte att rättfärdiga dödliga angrepp.

Så agerade Israel under den senaste Gaza krisen när de tweetade sina attacker i realtid och visade upp dem på You tube. Men Hamas väpnande gren Izz al-Din al-Qassam var inte mycket sämre med sitt skryt över antalet raketer mot civila mål i Israel.

De fasansfulla bilder på livlösa, blodiga kroppar och sargade barn som visades upp hade inget med Gaza att göra. De hörde hemma i Syrien och användes för att rättfärdiga raketangreppen.

Det är inte första gången kriget blir underhållning. Som t.ex. Gulfkriget i Kuwait 1991 som var i mindre grad ett krig än en tv-show, med andra ord en pseudohändelse, iscensatt för att blidka den spänningstörstande mediepubliken. Tanken på att genomföra ett krig, med allt vad det innebär av död och lidande för soldater och civila, i syfte att skapa medierad underhållning ställer all vedertagen moraluppfattning på ända. Tv-tittaren är i samma position som åskådaren till forna tiders gladiatorspel.

Vad det då handlade om var mediebolagens knep att förenkla, tillspetsa och dramatisera. Till den grad att den bilden av verkligheten blev förvriden, med andra ord en pseudohändelse.

Begreppet pseudohändelse har myntats av den franske socialfilosofen Jean Baudrillard. En pseudohändelse är alltså en händelse som skapas med det dominerande syftet att bli rapporterad. Om massmedia inte existerat, skulle inte heller pseudohändelsen kommit till, vilket innebär att en pseudohändelse är en del av mediemaskineriet.

Pseudohändelsens särdrag är att den tar verklighetens plats; skuggan blir essens och essensen bli skugga. Den primära drivkraften bakom denna utveckling är medias jakt på nyheter som säljer. Det som egentligen äger rum är ofta inte alls lika nyhetsmässigt tillfredsställande som den konstruerade pseudohändelsen.

Lågt valdeltagande - en allvarlig trend

Olav S Melin

Måndag, 29 Oktober 2012 14:30

Söndagens kommunalval blev inte någon fortsättning på populismens frammarsch i Finland. Visserligen fick Sannfinländarna nästan 13 procent av rösterna. Men det var inte över 15 som man hoppats på. Resultatet lade därför sordin på segerjublet. Sordin var det förresten så gott som över hela linjen.

En allvarlig trend blottades i kommunalvalet. Röstningsprocenten stannade på 58 procent, vilket måste anses vara snudd på skandalöst dåligt. Valprofessorn Göran Djupsund var inne på detta i sin analys av konstellationerna inför valet. Men ändå borde det ha funnits mycket som talade för ett livligare valdeltagande. Den kommande kommunreformen t.ex.

Varför blev då valdeltagandet så lågt som det blev?

Några bidragande orsaker kan nämnas.

Regeringspartierna med Samlingspartiet och Socialdemokraterna i spetsen hade utlovat klara besked om riktlinjerna för social- och hälsovården i den kommande kommunreformen. Men man kom inte överens och väljarna fick än en gång finna sig i tomma löften. Sådant tär, inte bara på förtroendet för politikerna utan har också en negativ inverkan på intresset för valet. Att kommunalvalet kunde bli en kanal för missnöje, förutspådde Göran Djupsund. Det blev det också, men kanske inte så som professorn tänkt sig. Det var själva valet som blev föremål för protesterna.

I valdebatterna envisades partiledarna med att uppehålla sig kring strukturella frågeställningar medan väljarna förväntade sig konkreta löften och kalla fakta. När de inte fick några klara besked i fråga om kommunreformen och dess konsekvenser för gemene man framstod kommunvalet som rätt så likgiltigt. De två stora pådrivarna av kommunreformen, Samlingspartiet och Socialdemokraterna hade valt att skjuta på reformen av rädsla för att förlora i kommunvalet. Som det nu blev fick de båda nöja sig med en pareringsseger, dvs, en nedgång med ca 1,6 procent från förra kommunvalet.

I förhandsspekulationerna kakylerades det med att Sannfinländarnas framgångssaga nått sin kulmen och att Centern återställer ordningen på partikartan. Detta i synnerhet som Centern rätt så totalt brukar dominera landet utanför Ring tre. En återställd Centerhegemoni blev det också, men frågan är om den står sig till riksdagsvalet.

Lite karikerat kan Finlands politiska karta beskrivas med att det är Samlingspartiet och Socialdemokraterna som gör upp om vem som är störst i städerna, medan fighten på landbygden står mellan Centern och Sannfinländarna. De gröna och Vänsterpartiet sekunderar främst i tätorterna. Sfp har bevarat sina positioner och rent av kammat hem två mandat i samarbete med samerna i Utsjoki.

Folket har de politiker de förtjänat, är ett något slitet uttryck som inte är helt utan berättigande. Det är därför inte heller enbart politikernas fel att politiska val inte intresserar. Politik handlar i grunden om våra gemensamma statliga angelägenheter, sådant som berör oss envar. Om politik - av en eller annan orsak - inte tilltalar är det en signal som stämmer till eftertanke. Både bland skolfolk och partistrateger.

Käppar i hjulet för sverigefinnarna

Olav S Melin

Tisdag, 4 September 2012 12:49

För någon tid sedan skrev Anders Eriksson, direktör för Finlandshuset i Stockholm, här på Magmas hemsida i positiva ordalag om den nya lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk som i Sverige gäller sedan 2009. Lagen ska trygga finskans fortlevand och ge den sverigefinska minoriteten framtidstro. Det hoppades Eriksson och många med honom på.

Marleena Lehmonen Nilsson har kommenterat Erikssons artikel och vet berätta attalla hinder inte eliminerats med hjälp av lagen. Kommunbyråkraterna har nämligen hittat på ett nytt sätt att sätta käppar i hjulen för finskans framtid i Sverige. Enligt den nya skollagen ska kommunerna erbjuda finskundervisning även om det bara finns en enda elev som ville ha det och språket behöver inte längre vara umgängesspråk i hemmet.

För de merkostnader som lagändringen medförde fick kommunerna ett extra anslag pengar.

Nu visar det sig att ytterst få kommuner har använt pengarna till det ändamålet de är avsedda för. Formuleringen "grundläggande kunskaper" tolkas olika i olika kommuner och på vissa håll krävs det att barnet ska kunna tala, läsa och skriva finska för att få modersmålsundervisning.

Samtidigt som staten betalar extra pengar till alla kommuner i Sverige för merkostnader för modersmålsundervisning i finska stramar kommunerna upp reglerna och på vissa håll nekas barn som tidigare har fått undervisning i finska att få det.

Den mest flagranta inkonsekvensen har Lehmonen Nilsson funnit i Umeå där elever som tidigare har läst finska nu nekas rätten till hemspråksundervisning. Pengarna ska i stället användas för språkrevitalisering, ett begrepp som inte ens den ansvariga tjänstemannen vet vad det betyder.

Det är hög tid att ansvariga politiker som i festtal lovprisat lagen om nationella minoriteter säger ifrån. Också ett sanningens ord från finländskt håll är på plats.

Sverigefinnarnas sak är också vår.

Drömmen om EU besannades – problemen kvarstår

Olav S Melin

Torsdag, 28 Juni 2012 02:28

I sin rapportering från det krigshärjade Tyskland 50 år tillbaka i tiden, som för eftervärlden blivit en bok med titeln, Tysk höst, delar den svenska journalisten Stig Dagerman med sig av sina upplevelser:

"Man krävde av dem som just genomled denna tyska höst att de skulle lära sig av sin olycka. Man tänkte inte på att hungern är en dålig pedagog, Den som är riktigt hungrig anklagar inte, om han själv är alldeles hjälplös, sig själv för sin hunger utan i stället dem från vilka han menar sig kunna ha hjälp att vänta."...

Läs mer

Svenska.nu är toppen

Olav S Melin

Tisdag, 12 Juni 2012 13:13

Det är inte bara EU-kommissionen som hyllar svenska.nu som ett av de mest framgångsrika europeiska språkprojekten. Till skaran sällar sig också en viss Jukka Jusula. Han har gjort sig känd som framgångsrik rådgivare åt Timo Soini. När han i måndags deltog en paneldebatt om svenskan i Finland i svenska.nu: s regi representerade han enbart sig själv.

Om det var därför han var fri att säga sin åsikt må vara osagt. Men han framstod i en lite förutsägbar och tråkig panel som en fräsch fläkt.

Språket är ett kommunikationsmedel. Den som bemödar sig om att i Finland kunna svenska fördubblar sina chanser, var Jusulas budskap. Själv föregår han med gott exempel när han livfullt argumenterar för svenskans sak med svenska synonymordboken i högsta hugg. Språket har han lärt sig för att använda det. Synonymboken hjälper honom att hitta nya uttryckssätt.

Att det svenska språket på finskt håll inte är så populärt utdömde Jusula som en fadäs. Tvångssvenskan har fått en motsatt effekt, ansåg han och talade för en frivillig svenska och motiverade med just nyttan. Och att svenska.nu med rap-artister och nya metoder slår ett slag för svenskan i skolorna fick Jusula att utbrista: "svenska.nu är toppen".

Nu företrädde Jukka Jusula sig själv . Men hoppas att han också kunde dela med sig något av sin entusiasm och insikt om betydelsen av det svenska språket i de politiska kretsar där han till vardags rör sig.