Peter Lindbäck

Senaste nytt från ”Väst-fronten”

Peter Lindbäck

Måndag, 1 Mars 2010 11:58

Vintern håller ett stadigt grepp om Åland och också den "finansiella kylan" gör sig gällande i landskapet, om än i begränsad omfattning och med en viss eftersläpning.

Aktörerna inom den åländska sjöfarten, som fortsatt utgör stommen i den åländska ekonomin, har visat prov på stort kunnande under den globala nedgången i ekonomin. Inom den internationella tank- och bulkfartygsverksamheten återfinns erfarna och skickliga redare som vet att sju goda år som regel följs av sju dåliga år, och att hemligheten ligger i att förbereda sig för och sedan omsorgsfullt utnyttja också de möjligheter som en lågkonjunktur kan erbjuda.

De åländska småtonnagefartygsrederierna har tack vare långtidskontrakt säkrat sin verksamhet för flera år och ett av de större rederierna har nyligen förhandlat fram nya avtal för hela sin fartygsflotta med den svenska skogsindustrin.

Inom passagerarfartygsbranschen har man goda erfarenheter från den föregående "krisen" i början av 1990-talet och trenden verkar stå sig också under den nuvarande svackan. Människor väljer helt enkelt att resa oberoende av konjunktur, åtminstone vad gäller kryssningar på Östersjön. De åländska rederierna med Vikinglinjen i spetsen ökar sina passagerarvolymer, men i ärlighetens namn, det finns också moln på himlen. Bunkerpriserna har stigit till astronomiska nivåer och frakttransporterna har minskat. Som exempel kan nämnas att de fem största rederierna i Finland hade en sammantagen nedgång i lönsamheten under år 2009 som översteg 100 miljoner euro.

Några av de större landbaserade bolagen på Åland, som i början av år 2009 varslade om permitteringar, har "återhämtat sig" och deras verksamheter har normaliserats. De mindre byggfirmorna i landskapet, som för ett år sedan bedömdes vara i riskzonen, har trots allt klarat sig ganska bra. Däremot har vägentreprenörerna fått problem, främst på grund av färre landskapsfinansierade vägprojekt. Även el-entreprenörer verkar ha det svårt i brist på nya byggnadsprojekt och några firmor har därför tvingats varsla om permitteringar.

Den märkbara tillväxten inom åländsk ekonomi hittar vi framförallt inom bank och försäkring, och framförallt inom IT-sektorn. Ålandsbanken, som sedan tidigare har etablerat sig i övriga Finland, har nu också fått ett fotfäste i Sverige, liksom det åländska försäkringsbolaget "Ömsen". Inom IT-sektorn är det framförallt Crosskey Banking Solutions som är tongivande, men ett stort antal andra IT-företag på Åland verkar ha bra vind i seglen.

Inom turismen återtog man "förlorad terräng" under år 2009. Bland ett mångfald av "turistiska" dragplåster minns vi alldeles särskilt de stora internationella idrottsevenemangen "Inter Island Games" och "PAF-Open", som drog till sig ett stort antal besökare från omvärlden. Det länge efterlängtade kultur- och kongresshuset "Alandica" fick en bra start med många välbesökta tillställningar under 2009 och står nu redo att tillsammans med övriga aktörer inom den åländska "besöksnäringen" hälsa än fler gäster välkomna till Åland.

Men det finns självklart också smolk i den åländska glädjebägaren, främst inom den offentliga ekonomin. Självstyrelsens sedvanliga inkomster har sedan 2008 minskat med hela 25 % och detta har förstås resulterat i krav om drastiska nedskärningar, såväl bland personal som inom de olika vardagsnära samhällsfunktionerna. Till och med den traditionellt "heliga" skärgårdstrafiken och den erkänt välfungerande hälso- och sjukvården har tvingats dra åt svångremmen rejält.

Arbetslösheten, som under många år har varit närmast obefintlig på Åland, har nu slagit klorna även i det åländska samhället. I januari uppgick arbetslösheten till 3,7 procent, samtidigt som antalet lediga arbetsplatser ständigt minskar. Sämst ställt är det bland ungdomar under 25 år, där arbetslöshetsgraden nu överstiger 10 procent. Detaljhandeln på Åland, som sedan tidigare har drabbats av den svenska kronans låga värde och därmed ett omfattande åländskt "shoppande" i Sverige, får nu konfronteras med ett ytterligare problem i form av en minskad lokal konsumtion och köpkraft.

Så vad skall man egentligen tro om det ekonomiska läget på Åland, särskilt då man här i veckan kunde läsa i den åländska lokalpressen att Åland har "fallit" från en tidigare topp tio placering till den tjugonde rikaste regionen inom hela EU. Troligen är det så att vi just nu har det lite sämre än mycket bra här i lanskapet. Åtminstone väljer den åländska befolkningen att ständigt växa, nu senast med hela 328 personer under år 2009, och det är väl en bra indikation på att det åtminstone inte ännu är alltför illa ställt här på "Väst-fronten".

 

Landshövdingen som blir kvar

Peter Lindbäck

Måndag, 7 December 2009 11:28

Den 19 juli 1919 tillsatte Statsrådet en kommitté - den så kallade Tulenheimokommittén -, med uppdrag att utarbeta ett förslag till en långtgående självstyrelse för länen i Finland, men redan i oktober samma år fick kommittén "kontraorder" om ett kompletterande och synnerligen brådskande uppdrag, nämligen att utarbeta ett förslag till självstyrelse för Åland.

På detta sätt ville statsmakten blidka den åländska befolkningens missnöje över statstillhörigheten, och samtidigt förhindra att den alltmer "brännande" Ålandsfrågan skulle få en internationell dimension.

Läs mer

Anonymitet föder censur ?!

Peter Lindbäck

Måndag, 21 September 2009 11:20

"Hota att avslöja! Vilken pajas, avgå omedelbart. Vi behöver inte detta paller i lagtinget."

"Jag är lite orolig efter att ha hört nya trafikministern utfrågas i radion. Det lät mera som man hade plockat vem som helst från gatan ......"

"Hörrö Danne Sundman. Hur står du i tunnelfrågan nu när lemlänningarna börjar protestera? Vilken vind vänder Du kappan efter?"

"AE (Anders Eriksson) pratar om att politikerna behöver mogna och växa till sig! Kommer ju från rätt käft...."

"Hur många ålänningar vill de facto ha det mångkulturella Åland som håller på att byggas?"

"Lilian! Om det nu är så besvärligt för er att bo på Vårdö, flytta då så fort som möjligt därifrån innan ni är utbrända."

Läs mer

Nu blir Åland närande ... igen!

Peter Lindbäck

Måndag, 20 Juli 2009 10:23

I min förra kolumn - "rädda vad som räddas kan" -, försökte jag "försiktigt" förklara att det finns en påtaglig risk att vi ålänningar håller på att förlora kontakten till det övriga Svenskfinland på grund av Ålands accelererande "västorientering". Kolumnen följdes upp av en nyhetsartikel i Tidningen Åland, som i sin tur resulterade i mer än tvåhundra kommentarer på tidningens hemsidor. Så, visst! Ämnet verkar vara "hett".

Åbo Akademi "kravlade upp ärmarna" och förstärkte sin marknadsföring gentemot också åländska ungdomar och "peppar, peppar", kanske vi kan återfå ett visst åländskt studieintresse riktat mot också övriga Finland.

Som en "parentes" - som en sorts slutstreck för den "språkdebatt" som jag lite så där vid sidan åstadkom - valde Vikinglinjens avgående VD att i början av juni klargöra i offentligheten att det i slutet av rekryteringsprocessen av ny VD för koncernen fanns två tänkbara ålänningar, men att dessa två inte kunde tillräckligt bra finska. Så därför fick det fick istället bli en Karis-bo. Med all säkerhet en bra sådan.

Men nu skall vi inte prata mera om språk utan istället om "pängar".

Förenklat sagt fungerar Ålands offentliga ekonomi så att Åland har rätt att lagstifta och bestämma om de skatter och avgifter som skall betalas till de sexton åländska kommunerna, medan det fortfarande är riket (= staten) som har lagstiftningsbehörigheten och bestämmanderätten över statliga skatter och avgifter, också på Åland.

Den åländska lagstiftningen om kommunala skatter och avgifter överensstämmer i stort med rikets motsvarande lagstiftning. Fast visst, Ålands nuvarande "finansminister" har på ett initierat och intressant sätt påtalat möjligheterna för självstyrelsesystemet att bättre kunna utnyttja kommunalskatteinstrumentet och tyckt att de åländska politiska partierna inte bara skall stirra sig blinda på ett övertagande av hela beskattningssystemet från Helsingfors till Åland.

Men så har vi då den andra skattefrågan; det offentliga ekonomiska systemet på axeln mellan självstyrelseorganen på Åland och statsmakten i Helsingfors. Här på öarna har man en synnerligen kluven inställning till om frågan huruvida Åland är en närande eller tärande del av statens finanser är av annat än ett rent akademiskt intresse. Men eftersom jag är en akademiker (dock inte ekonom) skall jag försöka, åtminstone ytligt, belysa frågan.

Ålänningarna och åländska företag betalar i form av statliga skatter och avgifter - och enligt finländsk lag - direkt till den statliga skattkistan i Helsingfors, i dagsläget "gissningsvis" ca 250 miljoner euro per år. Eftersom självstyrelseorganen sedan ansvarar för och finansierar olika "statliga" uppgifter och ansvarsområden på Åland, som staten handhar i övriga landet, men tack varav självstyrelsesystemet "slipper" ansvara för och finansiera på Åland, ålägger självstyrelselagen statsmakten att årligen återföra delar av dessa "åländska skattepengar", främst i form av en klumpsumma, sedan i form av en så kallade flitpeng och slutligen de på Åland uppburna lotteriskatterna. Flitpengen har sedan 1993 utgått varje år eftersom ålänningarna är duktigare skattebetalare av direkta skatter än finländaren i gemen.

Klumpsumman, som utgör 0,45 % av statens inkomster (men som inte får räknas på nya lån som staten tvingas ta upp för att finansiera sin budget), beräknades hösten 2008 att uppgå till drygt 200 miljoner euro för år 2009, men så kom den internationella ekonomiska "smällen" och därmed kommer klumpsumman troligtvis att "dyka" rejält till storleksordningen 165 miljoner euro. Även flitpengen, som utgår med en viss "eftersläpning", är också delvis på väg nedåt och kan för innevarande år hamna på ca 14 miljoner euro. Så summan av kardemumman verkar bli att av de 250 miljoner som ålänningarna skickar till Helsingfors i år så kommer endast ca 190 miljoner euro i retur.

Att här och nu förklara hur Åland, långt som en följd av den globala ekonomiska krisen, som i mindre grad drabbat Åland än övriga Finland, liksom i början av 1990-talet, samtidigt förvandlat Åland från en eventuell tärande till en med all sannolikhet närande del av landets sammantagna offentliga ekonomi skulle kräva en särskild kolumn; förmodligen två.. Men jag tror nog att Ni förstår hur detta med "ekonomiska cyklar och kurvor" snabbt kan förändras, särskilt när ekonomerna har ett finger med i spelet.

Men det finns mera elände i bagaget. Finlands regering och riksdag har för närvarande långtgående planer på att skjuta Ålands egen penningautomatförening i "sank", genom en lagstiftning som effektivt skall hindra det åländska spelmonopolbolaget PAF att tillåta spelare i övriga Finland att delta i bolagets Internet-spel. Och om detta sker så kommer självstyrelsens offentliga ekonomi att riskera att förlora ytterligare ca 15 miljoner euro utöver de närmare 40 miljoner euro som den globala krisen på ovan nämnt sätt har trollat bort.

Tänk Er, självstyrelsen hade en tilltänkt budget för år 2009 om ca 330 miljoner euro, som nu med stor sannolikhet måste bantas med drygt 15 %.

Och avslutningsvis vill jag gärna undanröja två ständigt återkommande missförstånd, som jag ofta möts av där på andra sidan skiftet. För det är faktiskt så att på Åland är det själsvtyrelseorganen och inte statsmakten som finansierar den så kallade tredje sektorn; allt från Rädda Barnen till Idrottsföreningen Fram i Saltvik. Och på Åland får inte kommunerna statsandelar av finska staten, utan det är självstyrelseorganens sak att på ett motsvarande sätt och över självstyrelsens egen budget tillhandahålla de åländska kommunerna så kallade landskapsandelar.

 

 

 

Rädda vad som räddas kan?!

Peter Lindbäck

Måndag, 11 Maj 2009 10:03

På Åland bor 27.000 ålänningar, som härstammar från 82 olika länder. Många av landskapets invånare kommer i och för sig från övriga Finland, men snart är klyftan mellan de på Åland boende och de i övriga Finland bosatta finlandssvenskarna total, eller i bästa fall endast katastrofal. Tro mig!

Läs mer

Åland orienterar sig västerut

Peter Lindbäck

Måndag, 2 Mars 2009 11:06

Åland är ett demilitariserat och självstyrt landskap med endast 27.000 invånare, fördelade på hela sexton olika kommuner. Av befolkningen har 92 % svenska som modersmål och 5 % finska som modersmål. De övriga drygt 800 invånarna på Åland utgörs av närmare 70 olika nationaliteter som representerar ca 50 olika språk.

Sensommaren 2001 var Sveriges statsminister för första gången på officiellt besök på Åland, med självstyrelseorganen som värd. Besöket, som lär ha föregåtts av en del diskussioner på "diplomat-nivå", kom att bli "kronan på verket" på det mångåriga arbete som självstyrelseorganen hade bedrivit, dels för att skapa politiska och andra kontakter med Sverige, men också för att möjliggöra ett åländskt tillträde till det svenska utbildningssystemet och den svenska sjukvården. Andra viktiga områden som har prioriterats genom åren är tillgången till svensk radio och TV samt förbättrade möjligheter till handel mellan Åland och Sverige.

Då jag själv studerade i Helsingfors i slutet av 1970-talet var det vanligt att de åländska ungdomar som vidareutbildade sig utanför Åland, huvudsakligen studerade i Åbo och i Helsingfors. Men i takt med det utvidgade och fördjupade nordiska och europeiska samarbetet, och det faktum att den så kallade examensgiltigheten började fungera också i praktiken, har det skett en markant förändring.
År 2007 studerade hela 921 åländska ungdomar utanför Åland, men av dem endast 171 (19 %) i övriga Finland, samtidigt som hela 713 (77 %) hade sökt sig till Sverige för att vidareutbilda sig.

Självklart måste man fråga sig, varför. Ett naturligt svar skulle vara Ålands närhet till Sverige, den numera fungerande examensgiltigheten, det gemensamma språket o.s.v. Men, det finns också en annan mycket avgörande omständighet. I Sverige har universiteten, högskolorna och andra läroinrättningar, som en följd av att utbudet av utbildning i regel har varit större än efterfrågan bland studeranden, insett att man ständigt måste utveckla och förädla marknadsföringen av de egna utbildningarna. Eller för att citera en åländsk kännare inom området; "Dagens ungdomar köper utbildningar ungefär som jeans, långt styrda av reklamen kring produkten".

I Finland är situation långt den motsatta. Utbudet av utbildningar har genom åren tenderat att vara mindre än efterfrågan och studieinrättningarna har med relativ trygghet, passivt kunnat invänta den ringlande kön av intresserade studeranden. En sådan inställning kan säkert fungera i landet i övrigt, men när det gäller en region som Åland, med en i övrigt väl fungerande närhet till Sverige, så blir det lätt den utlösande faktorn för unga ålänningar att söka sig västerut.

Också på andra områden sker en markant orientering mot Sverige. Inom idrotten har vi idag drygt 20 åländska lag, huvudsakligen på juniorsidan, som deltar i det svenska seriesystemet inom fotboll, ishockey, volleyboll och innebandy. När det gäller ålänningarnas TV- och radiovanor så visade en flera år gammal undersökning att alla de populäraste TV-programmen kom från Sverige, dock så att finlandssvenska "TV-nytt" hade lyckats tränga sig in på en hedrande fjärde plats. På senare år har förstås Strömsö och Bettina varit populära TV-program också på Åland, men de åländska TV-tittarna har fortsatt prioritet på det rikssvenska utbudet. Bland radioprogrammen gäller en liknande kantring västerut och "Radio Vega" är på Åland ungefär lika populärt som den "smala" rikssvenska radiokanalen P1.

De rikssvenska kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen har tillsammans en daglig försäljning om ca 1.200 tidningar, kompletterade av ca 150 rikssvenska morgontidningar. Som jämförelse bör nämnas att Hufvudstadsbladet har en daglig upplaga om ca 2.300 exemplar, men många av dessa är prenumerationer till bland annat arbetsplatser. Finskspråkiga dagstidningar har en stigande upplaga, mycket beroende på den ökande turismen österifrån, och den sammantagna försäljningen uppgår till ca 300 per dag.

När det gäller import och export av varor så har Finland genom åren varit den tongivande, men också här sker en förändring. År 2004 var Finlands andel drygt 60 % av den åländska importen och exporten, men år 2007 var siffran nere i ca 55 %. Inom tjänstesektorn är förändringen från öst till väst än mer tydlig. Ur statistiken kan man vidare utläsa, vad gäller invandring till Åland, att Sverige numera gått om Finland med klar marginal. År 2007 flyttade 405 personer in till Åland från Sverige, men endast 278 från Finland. I dessa siffror ingår i och för sig de återflyttade ungdomar som varit skrivna i Sverige under studietiden, men det oaktat tycks vi stå inför en ny trend vad gäller inflyttningen till Åland.

Och till sist. Vart tror Ni att ålänningarna åker för att handla, "närturista" och för att uppleva ett mångsidigt kulturutbud? Sverige, så klart! Vem kan låta bli att för 11 euro åka tur och retur med bil och fyra passagerare västerut, och dessutom med en kronkurs som närmar sig 11 kronor för en euro.