Logga in

Sök

Arkiv Tema Tidsbristen är översättarens gissel

Tidsbristen är översättarens gissel

Magmarapporten "Det går hårt" kritiserade i somras kvaliteten på översatta myndighetstexter. Från en översättares synpunkt känns kritiken delvis orättvis. "Översättningsprocessen inleds ibland innan originalet på finska är färdigt och tiden som står till buds för översättningsuppdrag blir allt kortare. Texterna rycks ur händerna på översättaren", förklarar chefen för translatorsbyrån vid statsrådets kansli, Katarina Petrell, i en artikel om översättarens vardag.

Magmarapporten "Det går hårt - finlandssvenska ur ett sverigesvenskt perspektiv" är ett intressant och fräscht inlägg i debatten om svenskan i Finland. Rapporten väcker en del tankar hos mig som representant för en aktör som producerar svenskspråkiga myndighetstexter, dvs. statsrådets translatorsbyrå. Translatorsbyrån är en enhet vid statsrådet kansli med uppgift att översätta de handlingar som behövs vid beslutsfattandet i statsrådet till svenska. Författningsöversättningen, dvs. översättningen av regeringspropositioner och förordningar till svenska, är också koncentrerad till byrån. Translatorsbyrån utgör den första länken i kedjan av aktörer som arbetar med lagberedning på svenska. De övriga är justitieministeriets laggranskningsenhet och riksdagens svenska byrå.

I rapporten konstateras det att myndighetstexterna överlag upplevs som svårlästa. Man antar att det dels beror på att de skrivs först på finska och sedan översätts, och dels på att de är tunga och lite ålderdomliga t.ex. med inskott tidigt i meningarna. Författaren till rapporten konstaterar också att den myndighetssvenska som skrivs i Finland inte lever upp till klarspråksidealet lika bra som myndighetssvenskan i Sverige.

Allt detta kan jag hålla med om. Men frågan är mer mångfasetterad än så. Man måste också beakta hur de svenska myndighetstexterna i Finland kommer till. De svenska myndighetstexterna är i de flesta fall översättningar, inte texter som fritt har formulerats på svenska. Exakthetskravet är högt och översättaren är bunden av finskan och hur finskan har uttryckts. Inskotten tidigt i meningarna har sin grund i det finska sättet att göra meningarna kompakta och faktaspäckade. När man översätter måste man vara försiktig så att det inte sker en betydelseförskjutning om man förenklar eller bryter upp meningen på svenska.

De finska originaltexterna lever inte alltid upp till klarspråksidealet. Först rätt nyligen har man börjat se en medvetenhet på finskspråkigt håll om att myndighetsfinskan inte automatiskt är klar och entydig. Klarspråksdiskussionen på finska handlade länge om olika specialgruppers rätt till klara och begripliga texter, medan klarspråksdiskussionen i Sverige i större utsträckning betonat medborgar- och demokratiaspekten. Samtidigt är det värt att notera att det redan i vår förvaltningslag från år 2003 ingår ett krav på gott språkbruk: "Myndigheten ska använda ett sakligt, klart och begripligt språk."

På klarspråksfronten intet nytt?

En hel del arbete återstår på klarspråksfronten, men mycket har också gjorts i Svenskfinland när det gäller myndighetstexter. Vi har redan i 50 års tid haft ett statligt organ, Statsrådets svenska språknämnd, som har i uppgift att arbeta för ett klart och begripligt svenskt lag- och förvaltningsspråk i Finland. Nämnden kan ta initiativ och vidta åtgärder för att förbättra de statliga myndigheternas språkbruk.

Det viktigaste resultatet av nämndens arbete är publikationen "Svenskt lagspråk i Finland, Slaf", som i sin senaste upplaga 2010 getts som en myndighetsanvisning från statsrådets kansli, och som ska följas när man översätter lag- och förvaltningstexter till svenska. Det pågår ständigt ett klarspråksarbete och modernisering av lagspråket bland de aktörer som arbetar med författningsöversättning. Men moderniseringen av lagspråket kan inte ske så att man byter ut alla föråldrade termer samtidigt, utan det måste ske i etapper, då det är lämpligt med tanke på den omkringliggande lagstiftningen. Man måste också följa hur myndighetsspråket utvecklas i Sverige och försöka vara alert och ha framförhållning när det gäller att skapa nya termer för moderna företeelser.

Vi som arbetar med författningsöversättning till svenska har ett kontinuerligt och gott samarbete med de rikssvenska myndighetsspråkvårdarna och våra kolleger vid de svenska språkavdelningarna i EU-institutionerna. Nämnas kan att svenskan i Finland faktiskt också kan vara givande part när det gäller myndighetsspråket. Termen täckoperation som används som svensk motsvarighet för peiteoperaatio i Finland har införlivats i EU-svenskan av våra kolleger vid EU-kommissionens svenska språkavdelning.

Översättaren - mellan barken och trädet

Några ord om de premisser under vilka författningsöversättarna och översättarna inom förvaltningen arbetar: Kompetenskraven för författningsöversättare är höga och man förväntas hela tiden utvecklas i sitt arbete. Man måste följa den rikssvenska språkutvecklingen, kunna följa anvisningar och gemensamma överenskommelser om översättning av myndighetsspråk, sätta sig in i substansen så mycket att man förstår vad man översätter och samtidigt jobba med en språkligt mycket krävande finsk text. Arbetet präglas i dagens läge av allt större textmängder, ständig brådska och allt snävare tidtabeller. Exempelvis har statsrådets translatorsbyrås arbetsmängd, mätt i översättningssidor, fördubblats under de sex senaste åren, från 15 000 sidor år 2005 till över 30 000 sidor år 2010, men personalresurserna är fortfarande desamma.

På grund av de snäva tidtabellerna måste översättningen av t.ex. en regeringsproposition ofta inledas innan texten är färdig. Den finska texten bearbetas alltså medan den översätts, vilket leder till flera ändringsversioner av samma text och mera arbete för översättaren.

Tidsbristen leder också ofta till att översättningsuppdraget måste delas upp mellan flera översättare för att det givna leveransdatumet ska hålla. Det här kan vara problematiskt. Översättarna hinner sällan reda ut termerna i förväg och diskutera termval eller i övrigt samordna översättningsarbetet. Den svenska textens enhetlighet blir då lidande.

De svenska myndighetstexterna rycks alltså ur händerna på översättaren. Översättaren hinner aldrig låta översättningen vila för att senare återvända till texten och finslipa den. Ett aktuellt exempel på detta är regeringsprogrammet för statsminister Katainens regering, som omfattade 210 översättningssidor. Statsrådets translatorsbyrå fick fyra och en halv dag på sig att översätta och granska översättningen. Översättningen gjordes av 14 översättare och granskades av 3 granskare, och det säger sig självt att texter av denna kaliber, som man citerar och hänvisar till ofta, borde hinna finslipas innan de blir offentliga. Realiteterna är emellertid sådana att vi allt oftare får nöja oss med översättningar som är "tillräckligt bra".

Dåliga översättningar

Men tillbaka till rapporten: de exempel på dåliga myndighetstexter som nämns uppfattar jag, i likhet med rapportförfattaren, inte som finlandssvenska utan som dåliga översättningar, och jag ser åtminstone tre orsaker till att en översättning blir dålig.

Den första är att personer som inte har översättar- eller språkutbildning också förutsätts översätta i sitt arbete om de råkar ha svenska som modersmål. Många finlandssvenskar har blivit ombedda att översätta en broschyr eller annan text för sin arbetsgivares räkning "när du nu har svenska som modersmål". Till denna grupp räknar jag också journalisterna, som själva översätter de intervjuades svar. De här "vardagsöversättarna" kanske slarvar med att kontrollera termer, uttryck, titlar och namn på platser på svenska eller helt enkelt inte förstår att göra det. Då är det lätt hänt att myyntipiste blir "försäljningspunkt" och rikoslaki blir "brottslagen" i stället för det korrekta strafflagen.

En annan orsak är att man inte är beredd att betala för goda översättningar. Upphandlingen av översättningstjänster inom den offentliga förvaltningen sköts ofta som om man upphandlade skruvar och muttrar. Man förstår inte att det är expertis man köper och att kvaliteten på tjänsten måste definieras och mätas på annat sätt än när det är fråga om dussinvaror. Priset styr och de översättningsbyråer som ska klara sig i anbudstävlingarna måste dumpa priserna. Men kvalitet kostar också här.

Den tredje orsaken till dåliga översättningar är att de finskspråkiga handläggarna gör ändringar i tidigare översatta svenska myndighetstexter. Om man lägger till eller byter ut ett ord i den finska texten måste man kanske ändra ordföljden eller satskonstruktionen i den svenska texten. Det här kräver en stark språkkänsla som inte alla finskspråkiga har, även om de har rätt goda muntliga kunskaper i svenska.

Vad göra?

Hur ska man då komma åt de dåliga översättningarna? Min erfarenhet är att de finlandssvenska språkbrukare som har översättar- eller språkutbildning i allmänhet har en god språklig medvetenhet och en ambition att producera goda texter. Omständigheterna är emellertid ibland sådana att det är omöjligt att producera en till alla delar språkligt sett god text.

Sedan har vi de icke-professionella översättarna, "vardagsöversättarna". För dem gäller det att höja sin språkliga medvetenhet och att tillägna sig goda arbetsmetoder. I dagsläget, när det knappt tar någon tid alls att kontrollera namn, termer etc. på nätet och nätet dessutom är fullt av goda, offentliga termbanker, kan bristande noggrannhet inte bara skyllas på brådska. Det handlar i väldigt hög grad om attityden till arbetet, om att vara noggrann och om att utveckla en känsla för när man bör kontrollera översättningen av ett ord eller en term.

Det här kan vi som finlandssvenska språkanvändare göra, men också omständigheterna under vilka de finska texter som ska översättas till svenska skrivs har stor betydelse. Även på finskt håll kämpar man med brådska när texterna produceras och med ständigt krympande resurser. Faktum kvarstår dock att mycket hänger på de finska språkbrukarnas vilja och förmåga att producera klara och begripliga myndighetstexter på finska. För den gamla regeln när det gäller översättning är att en dålig originaltext sällan kan bli bättre i översättning.

Katarina Petrell
Regeringsråd
Chef för translatorsbyrån vid statsrådets kansli

1 Kommentarer Add Comment
0
...
skriven av Knyttet den 20.11.2011
Jag tycker det blir särskilt störande när myndigheter går ut med felöversatta slogan, som just detta. Det låter ju väldigt konstigt att använda verbet "inverka" här.
Röster: +1
anmäl missbruk
rösta ner
rösta upp

Skriv kommentar
Denna artikel är låst och går inte att kommentera längre.

busy