Logga in

Sök

Arkiv Tema Tvåspråkiga väljer annorlunda

Tvåspråkiga väljer annorlunda

Tvåspråkiga hushåll har helt andra TV-vanor än enspråkigt svenska familjer. I takt med att Svenskfinland blir mer tvåspråkigt glider alltfler över i en finsk medievärld. Det är en utmaning för alla som värnar om det svenska språkets fortbestånd i Finland.

Strömsö och Bettina S är två FST program som lockar den finlandssvenska tv-publiken oberoende av familjens hemspråk. Men däremot tenderar TV-nytt att främst locka de enspråkigt svenska familjerna medan de tvåspråkiga familjerna rör sig över ett bredare fält när det t.ex. gäller nyheter. Det visar undersökningar med utgångspunkt i familjens hemspråk.

Under många år har Taloustutkimus och senare Finnpanel på uppdrag av Svenska YLE med dagboksundersökningar mätt hur finlandssvenskarna tittar på tv och lyssnar på radio. I det följande beskrivs skillnaderna i etermedieanvändningen mellan enspråkigt svenska familjer och tvåspråkiga familjer.

Dagböckerna sänds ut till ett representativt urval av personer med svenska som modersmål. I samband med undersökningarna ställs bakgrundsfrågor, bl.a. ombeds respondenterna uppge familjens språk. I det här sammanhanget mäts alltså inte personernas språkkunskaper, utan istället frågas om familjen består av enbart personer med svenska som modersmål eller om ena parten i familjen har ett annat modersmål (oftast då finska). Här bör poängteras att det är den svenskspråkiga medlemmen i familjen som intervjuats.

Vi börjar med tv. Ett sätt att redovisa tittande är att se på veckoräckvidden. Den berättar hur många som ser på en kanal åtminstone någon gång under en vecka. Under den undersökningsvecka som vi utgår från här tittade 91 % av finlandssvenskarna över nio år på tv. Som diagrammet nedan visar så tittade 68 % av de enspråkigt svenska familjerna på FST5 under veckan. Motsvarande siffra för de tvåspråkiga familjerna var 55 %. I de enspråkigt svenska familjerna når FST5 flest med MTV3, TV1, Nelonen och TV2 som följande.

De tvåspråkiga familjerna nås främst av MTV3, Nelonen, TV1, TV2, FST5 och Subtv i nämnd ordning. Man kan notera att nästan hälften av de tvåspråkiga familjerna inte tittar på FST5. Veckoräckvidden berättar ingenting om omfattningen av tittandet - den berättar endast hur många som nås av en kanal i en specifik målgrupp.

Graf 1

Veckoräckvidd (%) i en- och tvåspråkiga familjer hösten 2008.

För att få veta hur mycket man tittar på de olika kanalerna måste man använda en annan måttenhet, nämligen kanalandelen. Kanalandelen berättar hur stor andel av det totala tittandet som går till olika kanaler. Det finns markanta skillnader mellan enspråkigt svenska familjer och tvåspråkiga familjer.

De enspråkigt svenska familjerna väljer FST5, rikssvenska kanaler och gruppen övriga (t.ex. olika betalkanaler som filmkanaler, sportkanaler och liknande) medan man i tvåspråkiga familjer väljer framförallt MTV3 och TV1. Medan 19 % av den tid man tittar på tv i den enspråkigt svenska familjen går till FST5 så är motsvarande siffra för den tvåspråkiga familjen endast 8 %. Följande diagram visar tydligt skillnaderna mellan de två familjetyperna.

Graf 2

Kanalandel (%) i en- och tvåspråkiga familjer hösten 2008.

Den tvåspråkiga familjen väljer framför allt finskspråkiga kanaler. De fyra stora kanalerna som MTV3, TV1, Nelonen och TV2 kommer i topp och tittartidsandelen för FST5 når endast samma nivå som Subtv. I den enspråkigt svenska familjen kommer FST5 i topp men också MTV3 (serier och filmer), TV1 (nyheter) och de rikssvenska kanalerna lockar. Det är också skäl att komma ihåg att det finns stora regionala skillnader - framförallt i Österbotten är de rikssvenska kanalernas andel betydligt högre än dessa medeltal och antalet tvåspråkiga äktenskap är också färre än i t.ex. Nyland.

Sedan några exempel för enskilda program under några exempeldagar. TV-nytt nådde 33 % av personerna i enspråkigt svenska familjer medan endast 15 % i de tvåspråkiga familjerna tittade. För TV-uutiset kl 20.30 blev det tvärtom. 12 % i de enspråkigt svenska familjerna tittade medan 25 % tittade på TV-uutiset i de tvåspråkiga familjerna.

Ett FST program som procentuellt nådde fler personer i tvåspråkiga familjer än i enspråkigt svenska var Bettina S. De finska kanalerna MTV3 och Nelonen nådde också procentuellt betydligt fler finlandssvenskar i tvåspråkiga familjer än i enspråkigt svenska genom program typ Dolda liv, Idols, Kvitt eller dubbelt och Greys anatomi.
Nedan tre exempel som visar på vilka kanaler finlandssvenskarna finns under tre specifika FST-program. Måttenheten är "kanalandel" vilket alltså betyder andel av dem som just då tittar på tv.

Av de finlandssvenskar som bor i en enspråkigt svenska familj och som tittar på tv när TV-nytt sänds tittar 68 % på FST5. Motsvarande andel i tvåspråkiga familjer är endast 19 %. De tvåspråkiga familjerna finns då istället på MTV3 och Nelonen (serier) och på TV1 (TV-uutiset).

Två program som däremot lockar de tvåspråkiga familjerna till FST5 är Bettina S och Strömsö - Strömsö tar över hälften av tittarandelen i de två familjetyperna vilket är anmärkningsvärt även om utbudet söndagar kl. 17 på andra kanaler inte är starkt. Bettina klarar sig också bra måndag kl. 21.15 i hård konkurrens av rikssvenska kanaler i de enspråkigt svenska familjerna och av MTV3 och Nelonen i de tvåspråkiga familjerna.

Tabell

Också för radions del uppvisas samma mönster som för tv. Den enspråkigt svenska familjen väljer främst Radio Vega medan den tvåspråkiga familjen i väldigt hög utsträckning väljer en kommersiell station. I följande diagram visas hur dagsräckvidden (hur många som under dagen lyssnar på någon station) och kanalandelen (hur stor andel av den tid man lyssnar på radio som går till respektive kanal) fördelar sig enligt familjens språk.

Graf 3

Dagsräckvidd (%) enligt familjens språk, samt
kanalandel (%) enligt familjens språk.

De två beskrivningarna (dagsräckvidd och kanalandel) blir nästan identiska. Den enspråkigt svenska familjen nås främst av Radio Vega och största delen av den tid man sätter på radiolyssnandet går också till Vega (hela 60 %). De kommersiella kanalerna lockar också de svenskspråkiga familjerna (främst dagtid) medan Yles finskspråkiga kanaler inte lockar de enspråkigt svenska familjerna i någon större utsträckning.

De tvåspråkiga familjerna uppvisar ett helt annat beteende. Här väljer man främst de kommersiella kanalerna. Yles finskspråkiga kanaler (främst Radio Suomi) når nästan samma siffror som Radio Vega. 65 % av den tid som den tvåspråkiga familjen sätter på radiolyssnande går till en finskspråkig kanal. Endast ca 30 % av de tvåspråkiga familjerna lyssnar på någon av FSRs kanaler på daglig basis.

Vad beror då detta på?

I den enspråkigt svenska familjen är den finlandssvenska vardagen närmare. Man är kulturellt mer likriktad inom familjen. I den tvåspråkiga familjen samsas två olika kulturella bakgrunder. Där väljer man att ta emot influenser från två olika språkområden. Sedan spelar förstås också språkkunskaperna in. I den tvåspråkiga familjen är den svenskspråkiga partnern ofta mycket kunnig i den andra partnerns modersmål (oftast finska) och har lättare att "hänga med" oberoende av etermediets språk. I den enspråkigt svenska familjen är språkkunskaperna inte alltid lika goda (det finns stora regionala skillnader och överlag kan man väl notera att möjligheterna att tillgodogöra sig ett program på finska också markant ökar bland de yngre).

I samband med undersökningarna av finlandssvenskarnas radiolyssnande år 2008 (n=3172) uppgav 83 % av de tillfrågade att de kan finska så utmärkt eller tillräckligt att de kan följa med ett finskspråkigt program medan 17 % inte tyckte sig ha tillräckliga språkkunskaper. Bland dem som uppgav sig ha bristfälliga språkkunskaper gick 90 % av lyssnandet till någon av FSR:s två radio kanaler medan de språkkunniga gav hälften av sin "radiotid" till finska kanaler.

Det finns mycket kvantitativ data om skillnaderna i etermedieanvändning mellan de enspråkigt svenska familjerna och de tvåspråkiga familjerna. Man ser också stora skillnader i tittar- och lyssnarbeteende. Det som skulle komplettera bilden av hur man beter sig är att undersöka varför man beter sig på ett visst sätt. Vilka faktorer styr ens val av kanal? Vilken betydelse har språket? Vilken betydelse har det sammanhang man lever i (boendeort, släkt och vänner, "identitet", intressen osv).

Det står klart att de trognaste "kunderna" har Svenska YLE i de enspråkigt svenska familjerna. Man talar ofta om primär och sekundärpublik. För Svenska YLE utgör finlandssvenskarna primärpubliken. Men man kan tydligen indela denna viktiga publik i två grupper, de trogna enspråkigt svenska familjerna och de mer rörliga tvåspråkiga familjerna. Dessutom finns en viktig publik bland de finskspråkiga som då brukar räknas till sekundärpubliken (även om all publik i princip är lika värdefull och välkommen). Problem för Svenska YLE kan uppstå om den tvåspråkiga publiken inte vet till vilken grupp den hör och om Svenska YLE inte klarar av att tilltala denna grupp, som är van att röra sig över ett bredare fält och med andra krav på utbud. Om den ena parten i en tvåspråkig familj lättare kan tillgodogöra sig t.ex. TV-uutisets sändning och utbudet i TV-nytt till stora delar är likadant som i den finska nyhetssändningens så är det lätt hänt att den tvåspråkiga familjen väljer bort TV-nytt.

I denhär artikeln har vi utgått från finlandssvenska familjer där åtminstone den ena av två vuxna har svenska som modersmål och på det sättet fått fram rätt markanta skillnader i beteendet mellan enspråkigt svenska familjer och tvåspråkiga familjer. Men det berättar inte allt om den språkliga vardagen i Finland. Det finns också en stor mängd tvåspråkiga som inte "hittas" via denhär modellen. Befolkningsregistret registrerar inte tvåspråkiga som därför blir svåra att hitta.

Här står de finlandssvenska medieaktörerna, alltså inte bara Svenska YLE utan också de finlandssvenska tidningshusen, inför stora utmaningar. Hur skall man tillfredsställa dels den genuina primärpubliken och dels den hela tiden växande skaran av tvåspråkiga? Och hur skall man kunna mäta denna stora grupps behov av och förväntningar på de finlandssvenska medierna? Kan man överhuvudtaget tillfredsställa såväl den enspråkigt svenska publiken som den tvåspråkiga? Ett är i varje fall säkert - antalet finlandssvenskar som kan röra sig över det finländska mediefältet utan språkliga begränsningar ökar och då väljer man inte kanal av språkliga eller ideologiska orsaker utan av innehållsliga. Därför är det viktigt att de finlandssvenska medieaktörerna är medvetna om detta eftersom det på sikt har stor betydelse för svenskans framtid i Finland.

Stefan Backholm
fd chef för publikforskning
vid Svenska YLE

4 Kommentarer Add Comment
0
Utmaning - utarmning - undergång?
skriven av Valle den 1.10.2009
De förändrade medievanorna är en utmaning för alla som värnar om det svenska språkets fortbestånd i Finland, menar författaren. De förändrade vanorna, inte bara inom mediekonsumtionen utan när det gäller språkval i samhället i stort, är inte bara en utmaning utan också ett förebud om en ytterligare utarmning av det svenska i Finland. Pekar de rentav mot svenskans undergång på medellång sikt? Om trenden att allt färre svenskspråkiga väljer svenska sprider sig till allt fler områden blir det allt mindre av liv och kraft i svenskan i Finland.
Röster: +3
anmäl missbruk
rösta ner
rösta upp
0
Tvåspråkiga privata kanaler som Ettan på 90-talet kunde vara något
skriven av R. Silfverberg den 2.10.2009
De svenskspråkiga TV- och radioprogrammen i Finland har en mycket ålderdomlig klang. Radio Vega speciellt. Då jag kör bil hem från stugan på söndagarna c kl 1900 kommer det sjörapport med tillhörande upplysningar om isbrytarassistens, och försvarsmaktens meddelanden på Radio Vega under en hel timme. Vem vill höra på sånt? Och på Radio Xtrem (som jag annars lyssnar hellre på än Vega) kommer bara hårdrock. Därför måste man lyssna på Nova eller Aalto eller dylikt. Inte lyssnar jag på Radio Suomi för den delen heller. Det är samma som Vega på finska. En tvåspråkig privat (skval-) radiokanal i stil med Radio Ettan som fanns i Helsingfors på 80-90-talen skulle vara något för tvåspråkiga huvudstadsbor. Konstsamfundet kunde vara delägare.
Röster: +1
anmäl missbruk
rösta ner
rösta upp
0
Skiljer sig data 2008 - 2009?
skriven av Gunvor Kronman den 5.10.2009
Det skulle vara intressant att veta ifall data från 2009 korrelerar med data från 2008 som använts för denna undersökning. Troligen är det så, men kanske det faktum att FST som kanal inte var lika inkörd 2008 som ett år senare spelar in?
Röster: +0
anmäl missbruk
rösta ner
rösta upp
0
Mera långtgående trender?
skriven av Peter Sjöholm den 11.10.2009
Kunde vara intressant att jämföra med resultaten i Tom Moring, Andrea Nordqvist (red.) - Svenska medier i Finland (2002). Där finns en rätt så omfattande rapport om just tvåspråkiga familjer.

Med tanke på att den forskningen är från tiden före digitaliseringen kunde trenderna säkert ge något.
Röster: +0
anmäl missbruk
rösta ner
rösta upp

Skriv kommentar
Denna artikel är låst och går inte att kommentera längre.

busy