Ylva Rancken-Lutz

"Hinner ni alls träffa folk på riktigt när ni är så mycket på Internet?"

Ylva Rancken-Lutz

Onsdag, 23 Februari 2011 16:21

Föräldrar som är aktiva socialt på internet får ofta höra frågor som den ovan. Enligt bloggande föräldrar jag pratat med i anslutning till min forskning om föräldrars sociala arenor verkar den fråga bestå av många missuppfattningar och förutfattade meningar om vilka platser, hurdan vänskap och gemenskap det skapas på nätet och föreställningar om vad föräldrar egentligen gör där.

Läs mer

Så många frågor, mycket att berätta – Nyblivna föräldrars sociala mötesrum on- och offline

Ylva Rancken-Lutz

Fredag, 14 Maj 2010 15:09

"Lapsivesi on juuri mennyt" och "supistuksia tulee 10 min välein" - alltså "fostervattnet har just gått" och "förlossningsvärkarna kommer med 10 minuters mellanrum" - hade jag präntat in för att kunna använda beroende på vilken situation som skulle uppstå när tiden var kommen för att föda vårt första barn. På Viittakivi internationella folkhögskola i Hauho, mitt i en helfinsk bygd, bodde jag med min man i mitten av 1980-talet - en ung finlandssvensk, blivande mamma. Vi hade bestämt oss för att föda barnet enligt den "mjuka förlossningsmetoden" på BB i Tammerfors. Min enda vän med barn som bodde i närheten, Cathy, är amerikanska och mjuk förlossningsanhängare och hade fött sina två barn på samma BB. Hon var alltså, förutom min man, mitt enda lokala stöd i kampen för att få föda "mjukt". Det som kallades "mjuk förlossning" var inte alls en självklarhet i mitten av 1980-talet och vi som ville ge det vi ansåg vara en mjuk start i livet för våra barn fick kämpa för det. Pappans närvaro vid förlossningen var då ovanlig, likaså att ha babyn med sig i rummet. (När vår son Jonas föddes på Ekenäs BB ett par år senare visade det sig att där var det en självklarhet).

Lyckan att bli mamma var stor, men efter att vi kommit hem från BB till Hauho med vår dotter Hannah kände jag mig utelämnad och sårbar utan det sociala stöd jag skulle ha behövt. Släkt och vänner fanns på andra orter i södra Finland och runt om i världen. Kommunen erbjöd inga gruppträffar eller andra tillfällen för föräldrar att samlas på och min finska var dessutom så bristfällig att det hade varit svårt att hitta gemenskap i en lokal grupp.

Läs mer